Torgny Lindgren

	Torgny Lindgren
	Torgny Lindgren (2007)
Född	16 juni 1938; Raggsjö, Västerbotten
Död	16 mars 2017 (78 år); Rimforsa, Kinda kommun, Östergötlands län
Yrke	Författare, lärare
Nationalitet	Svensk
Språk	svenska
Verksam	1965–2017
Genrer	Prosa och poesi
Debutverk	Diktsamling Plåtsax, hjärtats instrument; Novellsamling Skolbagateller medan jag försökte skriva till mina överordnade; Roman Övriga frågor; Teaterpjäs Slaktningen vid Sju ekars kulle
Maka	Stina Lindgren
Influenser	Søren Kierkegaard, Arthur Schopenhauer med flera
Fotnoter	Ledamot av Svenska Akademien

För numismatikern, se Torgny Lindgren (numismatiker).

Gustav Torgny Lindgren, född 16 juni 1938 i Raggsjö i Norsjö församling i Västerbotten,^[3] död 16 mars 2017 i Rimforsa i Tjärstads kyrkby i Östergötland,^[4] var en svensk författare. Han invaldes i Svenska Akademien den 28 februari 1991 och inträdde den 20 december samma år. Lindgren efterträdde Ture Johannisson på stol nr 9.

Biografi

Torgny Lindgren var son till faktor Andreas Lindgren och Helga Björk. Han utbildade sig till folkskollärare vid Folkskoleseminariet i Umeå, där han träffade sin blivande hustru, som även hon utbildade sig till lärare. Efter högskolestudier var han verksam som lärare i samhällsorienterande ämnen under åren 1959–1974 i Norsjö, Storfors och Vimmerby. Därefter ägnade han sig helt åt sitt författarskap.^[5] Han var även under flera år aktiv inom kommunalpolitiken för Socialdemokraterna. Lindgren bodde i en prästgård i Tjärstads socken utanför Rimforsa i Östergötland. År 1982 blev han döpt och upptagen i Romersk-katolska kyrkan. Torgny Lindgren och hans hustru Stina, född Andersson, fick tre barn: Aina, Ylva och Torgils. Den 7 april 2017 begravdes Torgny Lindgren på Tjärstads gamla kyrkogård.^[6]

Lindgren var ledamot av Svenska Akademien, stol nr 9, hedersdoktor vid Linköpings universitet och Umeå universitet samt hedersledamot av Kalmar nation och Norrlands nation i Uppsala.

Sedan 2015 går Ormens väg – uppkallad efter Torgny Lindgrens genombrottsroman från 1982 – som huvudgata genom Skellefteås nya stadsdel Västra Eriksberg, där alla gator och kvarter har namn sprungna ur västerbottensförfattares verk.^[7]

Författarskap

Lindgrens författarskap präglas av hans uppväxt i Västerbotten, av hans intresse för filosofi (och då särskilt för Schopenhauer och Kierkegaard) och av hans kristna tro. I sina texter var han en bitsk samhällskritiker, med ironin som vapen. Humorn i Lindgrens verk är ofta underfundig och dubbelbottnad. Han blev känd som en av den svenska litteraturens främsta uttolkare av Norrland.^[4]

Torgny Lindgrens första böcker var diktsamlingar. På 1970-talet skrev han satiriska samtidsskildringar från skolans och politikens värld. En omorientering skedde med den historiska romanen Brännvinsfursten (1979) som pekar fram mot det senare författarskapets mer omfattande livsfrågor.^[8]

Torgny Lindgren fick sitt stora inhemska såväl som internationella genombrott med romanen Ormens väg på hälleberget (1982) där Lindgren hittade sitt säregna litterära uttryck präglat av karghet, galghumor och bibliska referenser. Romanen utspelar sig i en by i Västerbotten under 1800-talet och har starka dialektala inslag. En handlare och dennes son tar betalt av kvinnorna i en utblottad familj i form av sexuella tjänster och detta utmynnar i katastrof. Romanen filmatiserades 1986 av Bo Widerberg.

Ormens väg på hälleberget följdes av Merabs skönhet (1983), en novellsamling med en sammanhållande ramberättelse, som av många, däribland Torgny Lindgren själv, betraktas som författarens mästerverk.^[8]

Med romanen Batseba (1984) och novellsamlingen Legender (1986) renodlade Lindgren det bibliska i sitt författarskap. Ljuset (1987) är en allegorisk roman om en fruktansvärd farsot som drabbar en liten norrländsk by. Med Till sanningens lov (1991) återvände han till samtidsskildring och samhällssatir.^[8]

Hummelhonung (1995), Pölsan (2002) och Dorés bibel (2005) bildar tillsammans en triptyk av romaner. År 2008 utgavs den i en gemensam volym med titeln Nåden har ingen lag.

År 2003 avslöjades att deckarförfattaren Hans Lamborn, som 1990 utgivit en roman som tilldelades Svenska Deckarakademins debutantpris, var en pseudonym för Torgny Lindgren och Eric Åkerlund. Romanen återutgavs 2003 i en omarbetad version med titeln Döden ett bekymmer under författarnas riktiga namn.^[8]

Romanen Norrlands akvavit (2007) är berättelsen om en återvändande väckelsepredikant från den sista stora väckelsen i Västerbotten.

Hösten 2010 utkom Lindgrens roman Minnen,^[9] en bok han själv hävdade skulle bli hans sista.^[10] I en intervju i Dagens Nyheter samma år hade dock författaren ändrat sig.^[11] År 2014 publicerades Lindgrens sista roman Klingsor.

Torgny Lindgrens böcker har sålts i betydande upplagor och han är en av Sveriges mest översatta författare.^[8] Han är representerad på världsbibliotekets lista med Batseba. För denna roman tilldelades han 1986 det internationellt högt värderade franska litteraturpriset Prix Femina. Sven-David Sandströms opera Batseba är baserad på Torgny Lindgrens roman. Carl Unander-Scharins opera Hummelhonung från 2001 är baserad på Lindgrens roman med samma namn. Den 17 mars 2018 uruppfördes på Kungliga Operan sångcykeln Plåtsax – hjärtats instrument (dikter ur Torgny Lindgrens debutbok) i tonsättning av Carl Unander-Scharin.^[12]

Bibliografi

1965 – Plåtsax, hjärtats instrument, dikter
1970 – Dikter från Vimmerby, dikter
1971 – Hur skulle det vara om man vore Olof Palme?, dikter
1972 – Skolbagateller medan jag försökte skriva till mina överordnade, noveller
1973 – Övriga frågor, roman
1975 – Hallen, roman
1977 – Intervjun, drama
1977 – Legenden om Achille Paganinis besök i Vimmerby 1869, drama
1979 – Brännvinsfursten, roman
1981 – Skrämmer dig minuten, roman
1981 – Markus, roman
1982 – Slaktningen vid Sju ekars kulle, drama
1982 – Ormens väg på hälleberget, roman
1983 – Merabs skönhet, noveller
1984 – Bat Seba, roman (som opera 2008 av Sven-David Sandström)
1985 – Katarina Keplers dom, drama^[13]
1986 – Fadershanden och Giga. Två skådespel, dramer, författade med Eric Åkerlund
1986 – Legender, noveller
1987 – Ljuset, roman
1988 – Kärleksguden Frö, roman med illustrationer av Peter Dahl
1990 – Den röda slöjan, roman, (tillsammans med Eric Åkerlund, utgiven under den gemensamma pseudonymen Hans Lamborn)
1991 – Till sanningens lov. Rammakaren Theodor Marklunds egen redogörelse, roman
1991 – Ture Johannisson. Inträdestal i Svenska akademien
1995 – Hummelhonung, roman (som opera 2001 av Carl Unander-Scharin)
1998 – Bordsstudsaren, drama, författad med Ylva Pettersson
1999 – I Brokiga Blads vatten, noveller
2002 – Pölsan, roman
2003 – Döden ett bekymmer, roman, omarbetad version av Den röda slöjan utgiven under författarnas riktiga namn
2003 – Maten. Hunger och törst i Västerbotten, brev- och kokbok, författad tillsammans med Ella Nilsson
2003 – ABC, dikter
2003 – Berättelserna, noveller (Merabs skönhet, Legender och I Brokiga Blads vatten)
2005 – Dorés bibel, roman
2007 – Norrlands akvavit, roman
2008 – Nåden har ingen lag, roman (Hummelhonung, Pölsan och Dorés bibel)
2010 – Minnen, självbiografisk roman
2014 – Klingsor, roman
2015 – Nåden har ingen lag (romanerna Hummelhonung, Pölsan, Dorés bibel och Norrlands akvavit)
2015 – Berättelserna (samlade noveller)
2015 – Tankar om Bibeln (Svenska Bibelsällskapet: Boken om oss alla)
2016 – Ringleken, teaterpjäs författad tillsammans med Eric Åkerlund
2020 – Tre pjäser (en författad tillsammans med dottern Ylva Pettersson)
2020 – Sju pjäser (författade tillsammans med Eric Åkerlund)

Filmatiseringar

1986 – Ormens väg på hälleberget
2003 – Kommer du med mig då, efter romanen Till sanningens lov
2013 – Braty – ostannja spovid, ukrainsk film efter romanen Hummelhonung
2015 – Edith & Aljosja, kortfilm inspirerad av novellen "Selma och Verner"

Priser och utmärkelser

1970 – Litteraturfrämjandets stipendium
1977 – ABF:s litteraturpris
1982 – Tidningen Vi:s litteraturpris
1982 – Östersunds-Postens litteraturpris
1982 - Nordiska radiodramapriset
1983 – Litteraturfrämjandets stora romanpris
1984 – Aniarapriset
1986 – Prix Femina Étranger
1987 – Doblougska priset
1989 – Övralidspriset
1990 – Hedersdoktor vid Linköpings universitet
1992 – Hedersledamot vid Norrlands nation
1995 – Hedenvind-plaketten
1995 – Augustpriset för Hummelhonung
1995 – Bjørnsonordenen ^[14]
1996 – Landsbygdens författarstipendium
1999 – Gerard Bonniers pris
2000 – Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris
2000 – Hedersdoktor vid Umeå universitet
2001 – L´ordre des Arts et des Lettres
2002 – Litteris et Artibus
2003 – Sveriges Radios Romanpris för Pölsan
2004 – De Nios Stora Pris
2004 – Sveriges Radios Novellpris
2009 – Piratenpriset

Referenser

Vidare läsning

Pehrson, Ingela (1993). Livsmodet i skrönans värld: en studie i Torgny Lindgrens romaner Ormens väg på hälleberget, Bat Seba och Ljuset. Skrifter utgivna av Litteraturvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet, 0346-7856; 29. Uppsala: Litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet. Libris 7770468. ISBN 91-88300-20-X
Nilsson, Magnus (2004). Mångtydigheternas klarhet: om ironier hos Torgny Lindgren från Skolbagateller till Hummelhonung. Acta Wexionensia. Humaniora, 1404-4307; 42. Växjö: Växjö University Press, Växjö universitet. Libris 9665096. ISBN 91-7636-413-5
Willén, Marcus (2008). Konsten att upphöja det ringa: om Torgny Lindgrens litterära metod. Örebro studies in literary history and criticism, 1650-5840 ; 8. Skellefteå: Artos, Örebro universitet. Libris 11270704. ISBN 9789175804026
Schueler, Kaj (2013). Torgny om Lindgren: i samtal med Kaj Schueler. Stockholm: Norstedts förlag. Libris 13867276. ISBN 9789113024868
Stenström, Thure (2021), Torgny Lindgren och musiken Uppsala, Skrifter utgivna av Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala, nr 52 ISBN 978 91 982405 7 3

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Torgny Lindgren.
Bilder & media
Wikiquote har citat av eller om Torgny Lindgren.
Citat
Torgny Lindgren i ledamotsregistret hos Svenska Akademien
Torgny Lindgren i Libris

[77404a9410015f3a4360e727e00a2d4e98449f11-1] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jn20000701059, läst: 1 mars 2022.^{[källa från Wikidata]}

[5cc9c6e14593a3f87078d54b5b73b3dc54dc792f-2] CONOR.Sl, CONOR.SI-ID: 5703011.^{[källa från Wikidata]}

[3] Sveriges befolkning 1980, CD-ROM version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund 2004

[svt-4] [a b] ”Författaren Torgny Lindgren är död”. Sveriges Television. http://www.svt.se/kultur/forfattaren-torgny-lindgren-ar-dod. Läst 17 mars 2017.

[5] Kaj Schueler: Torgny om Lindgren Norstedts förlag Stockholm 2013

[6] Gravar.se

[FK-7] Protokoll, kommunfullmäktige 2015-06-16 §185, Skellefteå

[sa-8] [a b c d e] ”Stol nr 9 - Torgny Lindgren”. Svenska akademien. Arkiverad från originalet den 11 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160811233622/http://www.svenskaakademien.se/svenska-akademien/de-aderton/stol-nr-9-torgny-lindgren.

[9] ”Minnen av Torgny Lindgren”. Norstedts förlag. Arkiverad från originalet den 9 september 2010. https://web.archive.org/web/20100909235749/http://www.norstedts.se/bocker/utgiven/2010/Host/lindgren_torgny-minnen-inbunden/. Läst 17 juli 2010.

[10] SvD Kultur, s 5 16/7 2010

[DN-11] Dagens Nyheter, "Gäckande minnen" 101002, Läst 101002

[12] Musikaliska Akademien Läst 2018-05-09

[13] Författarkatalog läst 2019-06-04

[14] Bjørnsonordenen på Norskspråkiga Wikipedia

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]