Stolzit
| Stolzit | |
 Stolzit från Broken Hill, Australien (storlek: 3,6 x 3,0 x 2,6 cm) | |
| Kategori | Volframatmineral |
|---|---|
| Grupp | Scheelitgruppen |
| Dana klassificering | 48.01.03.02 |
| Strunz klassificering | 07.GA.05 |
| Kemisk formel | PbWO4 |
| Färg | Rödbrun, brun, gulgrå, rökgrå, halmgul, citrongula; kan vara grön, orange, röd |
| Förekomstsätt | Kristaller dipyramidala till tavelformade |
| Kristallstruktur | Tetragonalt |
| Spaltning | Ofullständig på {001}, otydlig på {011} |
| Brott | Mussligt till ojämnt |
| Hållbarhet | Spröd |
| Hårdhet (Mohs) | 2½–3 |
| Glans | Hartsartad, subadamantin |
| Ljusbrytning | nω=2,270 nε=2,180–2,190 |
| Dubbelbrytning | δ=0,090 |
| Optisk karaktär | Enaxlig (-) |
| Transparens | Genomskinlig till transparent |
| Streckfärg | Vit |
| Densitet | 8,34 |
| Referenser | [1] |
Stolzit, är ett blyvolframat PbWO4. Det är ett relativt sällsynt mineral och förekommer ofta tillsammans med och liknar blymolybdatet wulfenit PbMoO4. Det är dimorft med raspit PbWO4 som tillhör det monoklina kristallsystemet.
Etymologi och historia
[redigera | redigera wikitext]Det beskrevs första gången 1820 av August Breithaupt, som kallade det Scheelbleispat och därefter av François Sulpice Beudant 1832, som kallade det scheelitin. År 1845 myntade, Wilhelm von Haidinger namnet stolzit för en förekomst i Krušné Hory (Erzgebirge), Tjeckien, uppkallat efter Joseph Alexi Stolz i Teplice i Böhmen.
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Mineralet kristalliserar i det tetragonala kristallsystemet. Kristallerna har optisk transparens som glas men mycket högre densitet (8,34[2] g/cm3 mot ~ 2,5 g/cm3 för sodaglas).
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Stolzit är ett sekundärmineral och förekommer vanligtvis i oxiderade hydrotermala malmfyndigheter av volframat tillsammans med raspit, cerussit, anglesit, pyromorfit och mimetit. Kända förekomster finns även i bl. a. Arizona, Nigeria, Chile och Brasilien. I Sverige har små stolzitkristaller hittats i Långbangruvan, Baggetorp och Garpenbergs gruva.[3]
Användning
[redigera | redigera wikitext]Kristaller av stolzit används som scintillatorer inom partikelfysiken på grund av deras korta strålningsvåglängd (0,89 cm), låga Molièreradie (2,2 cm), snabba scintillationsrespons, och strålningshårdhet. Kristallerna används även i Compact Muon Solenoids elektromagnetiska kalorimeter i LHC vid Cern i Schweiz.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- Bra Böckers lexikon, 1979