Ernst Trygger

Sveriges statsminister 1923–1924

Ernst Trygger, född 27 oktober 1857 i Skeppsholms församling i Stockholm, död 23 september 1943 i Oscars församling i Stockholm, var en svensk politiker (högerman), juris professor och finansman. Han var riksdagsman åren 1898–1937 (första kammaren), ledare för förstakammarhögern åren 1913–1933, Sveriges statsminister åren 1923–1924, Sveriges utrikesminister åren 1928–1930 och universitetskansler åren 1926–1937.

Ernst Trygger


Tid i befattningen
19 april 192318 oktober 1924
Monark Gustaf V
Företrädare Hjalmar Branting
Efterträdare Hjalmar Branting

Tid i befattningen
2 oktober 19287 juni 1930
Statsminister Arvid Lindman
Företrädare Eliel Löfgren
Efterträdare Fredrik Ramel

Tid i befattningen
18981937
Valkrets Kopparbergs läns valkrets (1898–1911)
Stockholms stads valkrets (1912–1937)
Uppdrag i riksdagen
Ledamot av lagutskottet (1899, 1901)
Ledamot av konstitutionsutskottet (1900, 1902–1904)
Ordförande i
Lagutskottet (1905, 1908–1910)
Konstitutionsutskottet (1911)

Född 27 oktober 1857
Skeppsholms församling, Stockholm
Död 23 september 1943 (85 år)
Oscars församling, Stockholm
Gravplats Norra begravningsplatsen
Nationalitet Sverige Svensk
Politiskt parti Första kammarens protektionistiska parti (1898–1911)
Politisk vilde (1912)
Första kammarens nationella parti (1913–1934)
Högerns riksorganisation (1935–1937)
Ministär Trygger
Lindman II
Maka Signe Söderström (g. 1891–1934; hennes död)
Barn Ulla Trygger (1892–1978)
Carl Trygger (1894–1978)
Föräldrar Alfred Trygger (1822–1895)
Charlotte von Schmiterlöw (1825–1887)
Namnteckning Ernst Tryggers namnteckning

Biografi

redigera

Ernst Trygger var son till kaptenlöjtnanten Alfred Trygger och Charlotte von Schmiterlöw.

Efter en diger vetenskapskarriär, vilken omfattade en juris utriusque doktorsgrad 1885, en docentur i svensk allmän lagfarenhet, romersk rätt och rättshistoria, 1888 en professorsfullmakt och 1889 en professur vid Uppsala universitet i processrätt, prorektor 1901–1905, blev han först invald i riksdagens första kammare för Kopparbergs läns valkrets 1897 och spelade en aktiv roll i 1895–1898 års unionsrevisionskommitté. Under åren 1905–1907 var han också justitieråd i Högsta domstolen. Under den lagtima riksdagen 1905 samt under åren 1908 till 1910 var han ordförande i lagutskottet. Under året 1911 var han även ordförande i konstitutionsutskottet. År 1912 blev Trygger invald i Stockholms stads valkrets, också i första kammaren.

I samband med det så kallade bondetåget 1914 och den därpå följande borggårdskrisen, varvid regeringen Staaffs försvarspolitik desavouerades, var Trygger en av kungens (och drottningens) främsta rådgivare, och han motarbetade i det längsta parlamentarismens implementering som grund för regeringsmaktens utövning. Först efter första världskriget och det demokratiska genombrottet 1918, under den liberala/socialdemokratiska regeringen Edén, kom Trygger att acceptera utvecklingen, genom vad han kallade en ”intelligent anpassning".

När Hjalmar Brantings socialdemokratiska ministär föll på frågan om arbetslöshetsunderstöd 1923, gick kungens bud om att bilda regering till Trygger. I tre år hade Branting strävat efter att hålla högern utanför regeringen och återupprätta samarbetet med liberalerna. Nu hade den strategin nått sitt slut. Förstakammarhögerns ledare nådde nu slutligen statsministerposten, som andrakammarhögerns ledare Arvid Lindman tidigare hindrat honom att nå 1920. Efter valet 1924, då högern visserligen gick fram, fick Trygger lämna plats för Branting, vars parti gjort än större valframgångar och dessutom hade utsikt att nå en uppgörelse med de frisinnade om försvaret.

Efter det hätska och oförsonliga andrakammarvalet 1928, det så kallade ”kosackvalet”, bildade Arvid Lindman regering tillsammans med Trygger, som blev utrikesminister. Efter att högerregeringen hade tvingats avgå 1930 började långsamt men säkert Trygger trappa ner på sina politiska förtroendeuppdrag, och lämnade över ledarskapet för förstakammarhögern till förre jordbruksministern Johan Bernhard Johansson i december 1933.

Från 1922 till sitt frånträde från riksdagen 1937 var Trygger första kammarens ålderspresident. Åren 1926–1937 var Trygger universitetskansler. Han invaldes som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1925.

Privatliv

redigera

Ernst Trygger gifte sig 1891 med filosofie kandidat Signe Söderström, dotter till grosshandlaren Christian Söderström.[1] De fick tre barn tillsammans, däribland tidnings- och finansmannen Carl Trygger och Ulla, gift med Gustaf af Ugglas, ägare till Forsmarks bruk.[2] År 1914 lät de bygga Tryggerska villan i Diplomatstaden i Stockholm.

Efter att ha brutit benet hösten 1943 insjuknade Trygger allvarligt och avled, 85 år gammal. Han är begraven på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[3][4]

Priser, ledamotskap och utmärkelser

redigera

Ledamotskap

redigera

Utmärkelser

redigera

Bibliografi[7]

redigera
  • Om fullmakt såsom civilrättsligt institut / af Ernst Trygger. – 1884
  • Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut / af Ernst Trygger. - 1887
  • Om sakkunnige : [Föreläsning vid tillträdandet af ett ordinarie professorsembete i processrätt vid Upsala Universitet.]. – 1890
  • Öfversigt af civilprocessen : Anteckningar från prof:r Tryggers föreläsningar v.t.1891.
  • Rättsmedlen : [Föreläsningsanteckningar.][Rubr.].
  • Exekutivprocess : [Föreläsningsanteckningar.] [Ryggtitel.]. – 1893
  • Straff-process : Ant. från prof. Tryggers förel. v.t. 1894.
  • Om bevisning : anteckningar efter professor Tryggers föreläsningar / [Ernst Trygger]. 18??
  • Lagsökning för gäld / af Ernst Trygger. - 1893
  • Utlåtande angående frågan om eganderätten till Christinae kyrka i Göteborg / afgifvet af Ernst Trygger. - 1896
  • Flaggfrågan : föredrag hållet den 28 februari 1899 inför ledamöter af riksdagens båda kamrar / af Ernst Trygger. – 1899
  • Kommentar till Lag angående ändrad lydelse af 11 kap. rättegångsbalken / af Ernst Trygger. - 1900
  • Kommentar till lag om handräckning åt utländsk domstol m. m. - 1901
  • Gustaf Adolf den store : tal hållet i Upsala universitets aula den 6 november 1901.
  • Kommentar till Lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken den 14 juni 1901 / Ernst Trygger. – 1902
  • Några ord om Upsala Universitets ekonomi. - 1902
  • Kommentar till utsökningslagen / af Ernst Trygger. - 1904
  • Kommentar till utsökningslagen. - 1897-1904
  • Föreläsningar i straffprocess. - 1905
  • Föredrag hållet i Falun den 13 mars 1910.
  • Högern: dess sträfvanden och mål: föredrag hållet i Stockholm den 28 september 1910.
  • Öfver partipolitiken : Sverige och dess säkerhet. Föredrag i Sthlms studentförening onsdagen den 22 okt. 1913.
  • Öfver allt och alla Sverige : dess ära och oberoende. - 1914
  • Kommentar till utsökningslagen / af Ernst Trygger. - 1916- - 2. uppl.
  • Kommentar till utsökningslagen. H. 1. – 1916
  • De ungas uppgift i svensk politik : föredrag hållet i Nationella ungdomsförbundet i Stockholm den 15 maj 1916.
  • Valen och Sveriges trygghet : Föredrag i Kristianstad den 19 augusti 1917.
  • Om skriftliga bevis såsom civilprocessuellt institut. - 1921 - 2. uppl.
  • Några ord om Genèveprotokollet 1924 angående avgörande på fredlig väg av internationella tvister: föredrag hållet inför Stockholms Högskolas Studentförening den 28 november 1924 / Ernst Trygger. - 1924
  • Samling på det beståendes grund : Föredrag i Malmö den 15 aug. 1924.
  • Vad gäller striden?: tal i Göteborg / av statsminister Trygger. - 1924
  • Domaren och hans uppgift : [Rubr.]. – 1926
  • Svensk straffprocessrätt. - 1926 - Ny uppl., med av hänsyn till senare lagstiftning gjorda ändringar och tillägg utöver 1914 års uppl.
  • Nationellt och internationellt: tal i Stockholm den 13 februari 1930 i samband med Allmänna valmansförbundets för Stockholm 25-årsjubileum.
 
Ernst Tryggers gravvård på Norra begravningsplatsen i Stockholm.

I populärkulturen

redigera

I tv-filmen Behöriga äga ej tillträde (1988) gestaltas han av skådespelaren Lars-Erik Berenett.

Se även

redigera

Källor

redigera
  • Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1988), band 1, s. 182-183

Externa länkar

redigera
Företrädare:
Gottfrid Billing
Första kammarens nationella partis partiordförande
1913–1923
Efterträdare:
Johan Nilsson
Företrädare:
Hjalmar Branting
Sveriges statsminister
1923–1924
Efterträdare:
Hjalmar Branting
Företrädare:
Axel Vennersten
Första kammarens nationella partis partiordförande
1924–1933
Efterträdare:
Johan Bernhard Johansson
Företrädare:
Eliel Löfgren
Sveriges utrikesminister
1928–1930
Efterträdare:
Fredrik Ramel