Gruvnäringens ekonomi

SGU samlar årligen in detaljerade uppgifter om svensk malmproduktion. Den totala omsättningen för den svenska gruvnäringen (metallgruvor exklusive smältverk) blev under 2020 den högsta uppmätta under den senaste 13 års-perioden. Malmproduktionen blev det året den högsta någonsin.

Sysselsättning

En gruva behöver många olika anställda, bland annat maskinoperatörer, lastbilschaufförer, geologer, bergarbetare, borrare och kemister men även ekonomer, jurister och så vidare. Gruvindustrin är en processindustri där det passar med stora mekaniska och datoriserade produktionsprocesser vilket inneburit att antal arbetare har minskat. Trots det och att antal arbetsställen har varit rätt konstant sedan 2000-talet har den ökande produktionen inneburit fler anställda och sysselsatta. Sedan 2000 har antalet sysselsatta ökat med 65 procent och uppgick 2020 till 7 334 personer.

Sverige har höga krav på arbetssäkerhet och gruvindustrin är inget undantag. Industrin jobbar ständigt med att förbättra säkerheten i gruvorna.

Länge var kvinnliga arbetare i gruvindustrin oerhört sällsynt. Numera växer andelen med någon procent för varje år. Mellan 2000 och 2020 har antalet kvinnor som arbetar i gruvnäringen ökat med 12 procent.

Mer statistik

SGU:s årliga rapport Bergverksstatistik innehåller detaljerade uppgifter om svensk malmproduktion samt statistik över produktionen av natursten, industriella mineral, riksintressen och mineralrättigheter. På webbplatsen kan du också se fler aktuella diagram.

Till Mineralstatistik

Gruvnäringens ekonomiska effekter

Gruvnäringen ger precis som andra verksamheter upphov till en rad olika ekonomiska effekter. Många aktörer kan på något sätt gynnas ekonomiskt av gruvindustrin men det kan också finnas aktörer som istället upplever någon typ av negativ påverkan. Här gör vi ett försök att sammanställa en lista över olika typer av aktörer som kan tjäna på gruvor, samt ge exempel på hur de gynnas:

• Ägare (utdelning)
• Staten (skatter, avgifter, utdelning från LKAB som är statligt ägt)
• Löntagare (löner)
• Leverantörer av varor och tjänster (kontrakt)
• Eventuella markägare (avgifter)
• Övriga aktörer som gynnas av kringeffekter (hotell, handel, etc.)
• Kommuner och regioner/landsting (inkomstskatt)
• Andra aktörer (forskningsfinansiering, sponsoravtal, etc.)

Kostnader och nyttor

Gruvnäringen kan generera betydande vinster och ge upphov till olika positiva ekonomiska effekter, men en gruva medför alltid en miljöpåverkan och den kan också påverka människor och andra verksamheter på negativa sätt. Inom den ekonomiska forskningen beskrivs positiva och negativa effekter ofta som ”nyttor” och ”kostnader” och ibland försöker man värdera dem. Summan av nyttor, minus kostnader, speglar då samhällsnyttan. Här ger vi principiella exempel på olika positiva och negativa effekter - nyttor och kostnader - som är förenade med en gruva.

Positiva effekter: nyttor

Först och främst omfattar de positiva effekterna den ekonomiska avkastningen: i huvudsak att gruvan genererar vinst till sina ägare. Därmed betalar också gruvföretag bolagsskatt till staten. En gruva genererar också sysselsättning och arbetskraften får inkomster. Dessa människor beskattas på regional och lokal nivå och skatteintäkter uppstår som bidrar till att finansiera den gemensamma välfärden. Gruvbolag betalar också numera en viss avgift till markägare. Slutligen kan också andra externa nyttigheter uppstå, som till exempel ökad efterfrågan på service, förbättrad infrastruktur, och så vidare.

Negativa effekter: kostnader

I samband med en gruvetablering uppstår privata företagsekonomiska kostnader (investeringskostnader, drift och underhåll osv.) som knappast kan kallas för negativa effekter. De utgör likväl kostnader och de klumpas här ihop med andra kostnader som mer rättvist kan kategoriseras som negativa samhällseffekter eftersom de tenderar att hamna utanför företagsekonomiska kalkyler. Inom den ekonomiska vetenskapen brukar sådana negativa effekter kallas för externa kostnader och de består av olika typer av sidoeffekter som saknar marknadspris. Några typiska exempel är miljöpåverkan av olika slag (utsläpp, buller, damm, påverkan på djurliv). En gruva kan också leda till att annan form av markanvändning trängs undan. Områden som har använts av till exempel rennäringen, besöksnäringen eller för rekreation (samt kombinationer av dessa och andra markanvändningsformer) kan tas i anspråk eller påverkas av en gruvetablering och därigenom orsaka en negativ påverkan som kan vara mycket svår att värdera på ett legitimt sätt. Det finns också en risk att relativt storskaliga gruvverksamheter kan leda till undanträngning av annan ekonomisk verksamhet på lokal nivå, eftersom andra näringar kan ha svårt att konkurrera med lönenivåerna. Slutligen tvingas gruvsamhällen leva med råvarumarknadens cykliska natur och det kan vara riskfyllt att till exempel investera i bostadsbyggande.

Samhällsnytta: nyttor-kostnader

Resonemanget ovan bygger på tankegångar inom den ekonomiska vetenskapen och leder till slutsatsen att det finns en viktig avvägning mellan positiva och negativa effekter – nyttor och kostnader – i samband med en gruvetablering. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv kan man argumentera för att en bedömning bör ske kring om utfallet är acceptabelt eller inte, det vill säga vad blir samhällsnyttan av projektet? Det här beror förstås på sammanhanget. Gruvans miljöpåverkan är en viktig del och den beror till exempel på teknologi, gruvans lokalisering, vilken typ av mineralisering som ska brytas, och så vidare. Sverige har en stark miljölagstiftning som gruvföretag måste förhålla sig till. En annan viktig aspekt är om det finns ett lokalsamhälle och/eller konkurrerande markanvändning i närheten och hur det i så fall påverkas. Det kan noteras att den så kallade samhällsnyttan (netto) i princip aldrig värderas för gruvprojekt i Sverige, inte minst på grund av att sådana kalkyler är mycket komplexa och de skulle sannolikt vara svåra att göra på ett legitimt sätt. Däremot kan dialog, samråd och expertanalyser inom ramen för miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) samt de allt oftare förekommande sociala konsekvensbeskrivningarna (SKB) ge vägledning kring de relevanta avvägningarna som uppstår mellan positiva och negativa effekter, samt hur de kan hanteras. Under de senaste årtiondena har lokalsamhället fått en allt viktigare roll i takt med gruvnäringens ökade fokus på hållbar utveckling och ”social license to operate” (SLO), vilket kan tolkas ungefär som lokalsamhällets acceptans för ett gruvprojekt.

Mineralmarknaden

Gruvverksamhet bedrivs över hela världen, priset på råvaror bestäms av det globala utbudet och efterfrågan. Efterfrågan styrs till stor del av konjunkturen, vår konsumtion av varor och satsningar på infrastruktur och industri. Sverige är en av de största gruvländerna i EU och är även en betydande producent av zink och bly i världen, på tionde respektive nionde plats av största producenterna i världen. 92 procent av EU:s järnmalmsproduktion fanns i Sverige 2020. Gruvnäringen omsatte totalt 49 miljarder kronor 2020.

Omsättningsökningen de senaste åren beror till stor del av ökade intäkter. Kostnaderna har ökat mindre. Den totala vinsten för gruvnäringen år 2020 blev 14 miljarder kronor, ungefär
detsamma som för 2019. I Sverige finns lagkrav på att prospektering och gruvdrift måste drivas via svenskregistrerade företag (AB).

Om en gruva försätts i konkurs

Företag som av olika anledningar inte kan driva verksamheten vidare kan ansöka om att försätta företaget i konkurs. Vid gruvor kan det bland annat handla om likviditetsproblem, svårigheter att få lönsamhet i verksamheten eller låga metallpriser på grund av en förändrad marknad. Gruvor är speciella då de är så kallad miljöfarlig verksamhet. När driften stannar så stängs även avfallshanteringen ned, vilket kan betyda att förhöjda risker för vår hälsa och miljö uppkommer.

I Sverige gäller principen PPP (Polluter Pays Principle) vilket betyder att förorenaren alltid ska betala för föroreningen. För att säkra att samhället, det vill säga skattebetalarna, inte ska ta kostnader för efterbehandling av gruvor och avfallsupplag, eller andra miljöfarliga verksamheter, så ska en ekonomiskt säkerhet ställas av bolaget. Den ekonomiska säkerheten varierar beroende på verksamheten och ska anses vara betryggande och tillgodose det aktuella behovet av säkerhet vid varje tid. I en rapport från Riksrevisionen 2015 så beräknades det totala säkerhetsbeloppet till 2,7 miljarder kronor.

Sedan sekelskiftet fram till 2020 så har fyra stycken nystartade gruvor gått i konkurs. I dessa fall har inte den ekonomiska säkerheten räckt till och intentionen med lagstiftningen har inte infriats. Detta har lett till negativa konsekvenser för miljön och stora efterbehandlingskostnader för staten. Sedan dess har ett flertal åtgärder skett, bland annat en utredning från Riksrevisionen samt arbete med att ta fram en strategi för en hållbar hantering av gruvavfall.

I Sverige har gruvdrift funnits i över tusen år vilket har lämnat efter gruvor och avfall som ingen råder över idag. I de fall ingen ansvarig finns för historiska gruvor så går staten in och betalar för efterbehandling vid behov. Detta har bland annat skett vid Gladhammars gruvor i Kalmars län. Här pågick brytning under 1800-talet som lämnade gruvavfall vilket läckte metaller ut i närliggande sjöar och vattendrag. Efterbehandling startades 2011 och kostade omkring 63 miljoner kronor.

Fram till slutet av 2016 hade statens totala kostnader för efterbehandling av både konkursade och historiska gruvor uppgått till omkring 710 miljoner kronor.