Metall- och mineralåtervinning

Vi blir allt fler människor på jorden och med det kommer ett växande behov av bostäder, infrastruktur och tekniska produkter, med alltifrån smarta telefoner och kylskåp till miljötekniska lösningar bara för att nämna några. Under 1900-talet var den ekonomiska tillväxten starkt kopplad till produktionen av primära råvaror. De senaste decennierna har tillväxten i vissa delar frikopplats genom att de flesta branscher, till exempel elektronikindustrin, av ekonomiska skäl och genom förbättrad design behöver mycket mindre mängd råvaror per tillverkad enhet. Å andra sidan säljs många fler enheter idag än för 30 eller 50 år sedan.

För att jordens resurser ska räcka till finns ett stort intresse för att alltmer växla över till det som kallas cirkulär ekonomi. Cirkulär ekonomi innebär att man med alltifrån bättre design på produkter och nya affärsmodeller till förbättrad teknik, styrmedel och medvetenhet samt återvinning och återanvändning minskar behovet av primära råvaror i samhället. En viktig princip för att den cirkulära ekonomin ska fungera är att man betraktar avfallet som en resurs. En nödvändig pusselbit i det arbetet är att skaffa sig en bild av vilka sekundära tillgångar som finns i samhället.

I Sverige är vi bra på återvinning av metaller. Sedan 1950-talet har återvinningen av ädelmetaller samt skrot innehållande järn, stål och basmetaller, ökat kraftigt, stålskrotet från 50 till 92 % år 2010. Vad gäller mindre vanliga metaller är återvinningen ännu blygsam, men ändå tar vi hand om ungefär hälften av Europas elektronikskrot i vårt land.

Det finns också outnyttjade tillgångar på metall i bland annat gruvavfall, industrideponier och övergiven infrastruktur i våra städer. För att eventuellt kunna utnyttja dessa krävs ytterligare kunskap, teknikutveckling och förändrade styrmedel.

Den svenska metallproducerande industrin, en av våra viktigaste basnäringar med en hög andel av vår export, tar till stor del råvarorna från den svenska berggrunden. Men den använder också i hög grad återvunna metaller. Tabellen nedan visar användningen av olika metaller i Sverige, samt vår produktion och hur mycket som återvinns, baserat på internationell statistik. Sverige har nästan ingen produktion av mindre vanliga metaller. Dessa metaller kan med fördel återvinnas när volym och teknik har utvecklats.

Metallproduktion i Sverige

1. Metallinnehållet har förädlats i Sverige, medan ursprunget är både inhemskt och importerat.
2. avser 2017
3. avser blylegeringar
Källa: SGU Bergverksstatistik 2020

Metaller som går att återvinna

Flera metaller, som koppar, stål och aluminium, är enkla att återvinna. Återvinningen sker ofta genom att metallen omsmälts och produceras till nya produkter. Processen är enklare ju mer metall som finns och om metaller inte behöver separeras från varandra. En aluminiumburk är till exempel enklare att återvinna än ett kretskort i samma storlek då aluminiumburken kan omsmältas till nya burkar. Kretskortet innehåller däremot många komponenter och metaller som måste separeras ut. Detta kan göras genom att krossa kretskortet till ett pulver och använda olika metoder, som magnetism, densitet och kemikalier, för att separera metallerna och sedan omsmälta dem.

En del metaller, som sällsynta jordartsmetaller, indium och beryllium, är svåra eller omöjliga att återvinna med dagens teknik. Detta kan bero på flera saker, bland annat att separeringen inte är effektiv, att omsmältningen gör att önskvärda egenskaper inte behålls eller att för små volymer finns för att göra återvinningen lönsam.

Skriv ut Stäng

Räcker återvinningen?

Produktionen av metaller och mineral har aldrig varit så stor som den är idag, både från gruvbrytning och återvinning. Samtidigt använder vi mer material än någonsin. Våra ökade behov av ny teknik, transportmedel, energi och livsmedel skapar stora utmaningar för råvaruförsörjningen. Återvinning är ett energieffektivt sätt att producera råmaterial men räcker det för att täcka våra ökade behov? Det är flera faktorer som spelar in, framför allt tillgången till avfall att återvinna och om rätt teknik finns tillgänglig.

En annan viktig aspekt är om det är samhällsekonomiskt och miljömässigt effektivt att återvinna eller inte. Det kan exempelvis vara bättre att deponera avfallet då det skulle släppa ut farliga ämnen vid återvinningen. Det kan även vara oekonomiskt att återvinna om tekniken är väldigt energikrävande eller om efterfrågan inte finns inom rimliga transportsträckor. Koppar är en av de mest återvinningsbara metallerna; den behåller sina egenskaper vid omsmältning och finns ofta i större mängder utan att behöva separeras ut, exempelvis i elektriska kablar. Trots detta täcker återvinning endast omkring 30 procent av världens behov varje år enligt ICSG (International Copper Study Group). Detta kan bero på att koppar används väldigt länge, upp till flera tiotals år. Nästan all koppar som brutits används just nu i dagens samhälle. Stål, som används i bland annat infrastruktur och fordon, är världens mest återvunna material. Omkring 650 miljoner ton stål kom från återvunnet material 2016.

Den framtida stålanvändningen i världen bedöms öka beroende på globaliseringen och välståndsbyggandet i de forna utvecklingsländerna. Även vid maximal återvinning av metaller kommer primära metaller från gruvdrift att utgöra minst den volym den har idag.