trauen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för trauen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv trauen
Presensparticip trauend
Perfektparticip getraut
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich traue  du traust  er, sie, es traut 
Plural wir trauen  ihr traut  sie trauen 
Preteritum Singular ich traute  du trautest  er, sie, es traute 
Plural wir trauten  ihr trautet  sie trauten 
Imperativ
Singular - traue ! -
Plural - traut ! trauen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich traue  du trauest  er, sie, es traue 
Plural wir trauen  ihr trauet  sie trauen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich traute  du trautest  er, sie, es traute 
Plural wir trauten  ihr trautet  sie trauten 

trauen

  1. viga, förena i äktenskap
    Besläktade ord: Trauung
    Fraser: sich trauen lassen
  2. (reflexivt: sich trauen) töras
    Synonymer: wagen