storman

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av storman  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ storman stormannen stormän stormännen
Genitiv stormans stormannens stormäns stormännens

storman u

  1. mäktig man
    Konung Belsassar gjorde ett stort gästabud för sina tusen stormän och höll dryckeslag med de tusen.
    Den gemensamma utrikesledningen kan ej heller ha varit i stormännens smak.
    Bergljot, dotter till den norske stormannen Håkon Ladejarl.
    Synonymer: magnat
    Sammansättningar: stormannaarkiv, stormannabesittning, stormannabygd, stormannafamilj, stormannafraktion, stormannafrond, stormannafölje, stormannaförsamling, stormannagods, stormannagrupp, stormannagård, stormannahandel, stormannahem, stormannahushåll, stormannainflytande, stormannaklass, stormannakonfederation, stormannakrets, stormannamöte, stormannaparti, stormannaregemente, stormannaresning, stormannasjälvsvåld, stormannasläkt, stormannastånd, stormannauppror, stormannaväsen, stormansboning, stormansborg, stormansbostad, stormansbänk, stormansdotter, stormansfamilj, stormansfejd, stormansgods, stormansgrav, stormansgård, stormanshem, stormansklass, stormanskultur, stormanslater, stormansliv, stormansmanér, stormanspalats, stormansresidens, stormanssigill, stormanssinne, stormansslott, stormanssläkt, stormansson, stormanstid, stormansvapen, stormansvälde, stormansätt
    Besläktade ord: stormanlig, stormanlighet, stormansaktig, stormanskap
    Se även tesaurus: Anseende, Överordnad, Ljushuvud, Inflytande