mackabé

Svenska

Substantiv

Böjningar av mackabé	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mackabé	mackabéen	mackabéer	mackabéerna
Genitiv	mackabés	mackabéens	mackabéers	mackabéernas

mackabé u

1. (historia, bibliskt) medlem av en judisk släkt som under århundradena f.v.t. återställde den judiska staten i Palestina och ledde strider mot det syrisk-seleucidiska riket

   Etymologi: Av hebreiska מכבי (makabí).

Översättningar

medlem av en judisk släkt

• engelska: Maccabee ^(en)
• finska: makkabilainen ^(fi)
• franska: Macchabée ^(fr) mf
• hebreiska: מכבי ^(he) m (makabí)
• jiddisch: מכּבי m (makabi)
• klassisk grekiska: Μακκαβαῖος m (Makkabaîos)
• polska: Machabeusz ^(pl) m
• portugisiska: macabeu m
• spanska: Macabeo m
• tyska: Makkabäer m