hør

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bokmål

[redigera]

Verb

[redigera]

hør

  1. böjningsform av høre

Danska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av hør  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ hør hørren
Genitiv hørs hørrens

hør u

  1. (växter) lin
    Når hørren er rusket på marken bereder vi den, knevler, rødner, bryder, skætter, hegler og spinder.
    När linet är ryckt ur marken bereder vi det, repar, rötar, bråkar, skäktar, häcklar och spinner.
    Sammansättningar: hørfrø, hørgarn, hørgul, hørjakke, hørkjole, hørlærred, hørtave, hørtråd
    Jämför: linned, linolie, lærred

Verb

[redigera]

hør

  1. böjningsform av høre