frid

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av frid  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ frid friden
Genitiv frids fridens

frid

  1. lugn och harmonisk sinnesstämning; ostördhet
    Synonymer: ro
    Etymologi: Av fornsvenska friþer, en växelform av fred.[1]
    Jämför: fred
    Fraser: frid och ro, guds frid, offentlig frid, vila i frid
    Sammansättningar: blotfrit, fridlysa, fridsam, griftefrid, hemfrid, julfrid, kvinnofrid, sinnesfrid, tingsfrid, ölfrid
    Se även tesaurus: Frid, Vila, Ljudlöshet, Orörlighet

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "frid"