föhn

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även fön och Föhn.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av föhn  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ föhn föhnen
Genitiv föhns föhnens

föhn

  1. varm, torr vind som förekommer i anslutning till bergryggar, främst i Alperna
    Vädret hade blivit mycket varmare på grund av föhnvindarna.
    Etymologi: Av tyska Föhn, ytterst av latinska favonius (”ljum”)
    Varianter: fön
    Homofoner: fön
    Jämför: samum, scirocco

Översättningar

[redigera]

Nederländska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

föhn

  1. hårtork