entablement

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av entablement  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ entablement entablementet entablement entablementen
Genitiv entablements entablementets entablements entablementens

entablement n

  1. bjälklag; det horisontala partiet närmast över pelarna i en antik byggnad
    1890 (13 okt): En stockholmsvåning förr och nu. (Svenska Dagbladet):
    Jag såg för några år sedan någonstädes i Södertelge trakten en villa som sjelf var gräsgrön och dessutom var prydd med en veranda som hade himmelsblåa kolonner och senapsgult entablement.
    Varianter: entablemang
    Etymologi: Av franska entablement.