dunder

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av dunder  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ dunder dundret dunder dundren
Genitiv dunders dundrets dunders dundrens

dunder

  1. starkt ljud som ges ifrån en blixt
    1822: Bacchanterna eller Fanatismen. Sorgspel, Erik Johan Stagnelius:
    Vilda stormar tjöto kring Dias stränder, Röda blixtrar fräste i luftens mörker, Och ur bergens heliga grottor dundren Skallade åter.
    Besläktade ord: dundra, dunder-, dån
    Jämför: knall, muller

Översättningar

[redigera]