bundis

Svenska

Adjektiv

bundis (oböjligt)

1. (vardagligt) som är vän med någon

   1961: Trubbel, Olle Adolphson:

   Och när vi skildes var vi bästisar och bundis, och jag tog saker som du glömt med hem till dig.

   Användning: Endast predikativt.

   Etymologi: Belagt sedan 1924. Av bundsförvant och -is.

Substantiv

Böjningar av bundis	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bundis	bundisen	bundisar	bundisarna
Genitiv	bundis	bundisens	bundisars	bundisarnas

bundis

1. vän

   2016: Trumslag hjärtslag, Nike Markelius:

   Han ville helst vara där jag var och följde med på våra spelningar och blev bästis och bundis med mina bästisar och bundisar.

   2022: L bytte sida – nu kan unika styret falla (DN):

   Motståndare på riksplanet – bundisar i Malmö. Efter förra valet krossades den borgerliga Malmöalliansen. S och L bildade ett blocköverskridande mittenstyre...