brand

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av brand  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ brand branden bränder bränderna
Genitiv brands brandens bränders brändernas

brand

brandkåren bekämpar en brand
  1. (byggnadsteknik, kemi) (oftast icke önskvärt) utbrott av eld som förhärjar ett fordon, en byggnad eller ett område
    Jämför: brasa, eld, eldsvåda, vådeld, vårdkase
    Sammansättningar: (...brand) bilbrand, gräsbrand, husbrand, markbrand, mordbrand, präriebrand, skogsbrand, storbrand, toppbrand, åskbrand
    Sammansättningar: (brand...) brandbegränsningslinje, brandbekämpare, brandbil, brandfackla, brandfara, brandfarlig, brandfarlighet, brandgata, brandhärja, brandkår, brandman, brandorsak, brandpost, brandredskap, brandsektionering, brandsläckare, brandtrappa, brandvarnare, brandvägg
  2. (ålderdomligt, vanligen i sammansättningar) åkomma
    Sammansättningar: mjältbrand, kallbrand, hetbrand, lungbrand, tryckbrand, muggbrand
  3. (vapen, dödform) svärd
    Etymologi: Dödform sedan 1800-talet. I poetiskt bruk under 1700-talet. Av fornnordiska brandʀ, "smidd svärdsklinga", "svärd" (överfört), av äldre forngermansk grund. Bland annat kognat med latinska brando.
  4. (anglicism) varumärke Vedertaget som svenska? Det är annars svengelska.
    Vårt egna brand med smink.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: brinna, brinnande, brunnen, bränd, bränna, brännare, brännbar, bränning, brännande, bränsle

Översättningar

[redigera]

Danska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av brand 1 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ brand branden brande brandene
Genitiv brands brandens brandes brandenes
Böjningar av brand 2 Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ brand brandet brands
Genitiv brands brandets brands

brand u [1], n [2]

  1. brand
    Synonymer: ildebrand
    Sammansättningar: brandbekæmpelse, brandbil, brandhæmmende, brandhærget, brandkorps, brandmand, brandskade, brandskadet, brandulykke, brandårsag, halsbrand, ildebrand, koldbrand, mordbrand, præriebrand, pyromanbrand, skibsbrand, skorstensbrand, skovbrand, steppebrand, storbrand
    Besläktade ord: brandbar, brint, brænde, brænden, brænder, brændsel
  2. varumärke
    Besläktade ord: branding
    Etymologi: Lån av engelska brand

Engelska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av brand  Singular Plural
Nominativ brand brands
Genitiv brand's brands'

brand

  1. sort, slag
  2. märke, varumärke
  3. brännjärn

Verb

[redigera]
Böjningar av brand  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens brand brands brand
Preteritum branded
Perfektparticip branded
Presensparticip branding, vard. brandin'

brand

  1. brännmärka, stämpla

Forndanska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

brand m

  1. brand
    Etymologi: Av fornnordiska brandr.