bortfalla

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av bortfalla  Aktiv
Infinitiv bortfalla
Presens bortfaller
Preteritum bortföll
Supinum bortfallit
Imperativ bortfall
Particip
Presens bortfallande, bortfallandes
Perfekt bortfallen

bortfalla

  1. falla bort, iväg, undan; falla av, lossna; falla bakom, avta
    Användning: ofta bildligt
  2. (bildligt) förgå, gå förlorad; försvinna, upphöra; bli ogiltig, ogiltigförklarad; utgå, bli utelämnad
    Jag vill inte bortfalla i dennes ögon. (vill inte att dennes stående syn om mig blir ogiltig)
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Synonymer: falla bort (partikelverb))
Besläktade ord: bortfall

Översättningar

[redigera]