Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
bettla
- (ålderdomligt utanför juridiken) tigga
- Etymologi: Av tyska betteln, av medelhögtyska betelen, av fornhögtyska betalōn, av västlig urgermanska *bedulōn.
- Besläktade ord: bettlare, bettleri