Hoppa till innehållet

bang

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

språk: svenska, ordklass: ??, problem: onomatopoetiskt språk: engelska, ordklass: ??, problem: onomatopoetiskt -- löst??

Svenska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

bang

  1. rädd, ängslig
    Etymologi: Av fornsvenska bang (”rädd”).[1]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av bang  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bang bangen bangar bangarna
Genitiv bangs bangens bangars bangarnas

bang

  1. smällande ljud som från en kollision

Afrikaans

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

bang

  1. rädd

Danska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

bang

  1. rädd

Engelska

[redigera]

Interjektion

[redigera]

bang

  1. (onomatopoesi) pang; ljudhärmande interjektion för en smälls läte

Substantiv

[redigera]
Böjningar av bang  Singular Plural
Nominativ bang bangs
Genitiv bang's bangs'

bang

  1. bang, smäll
    Fraser: Big Bang
  2. lugg

Verb

[redigera]
Böjningar av bang  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens bang bangs bang
Preteritum banged
Perfektparticip banged
Presensparticip banging, vard. bangin'

bang

  1. smälla
  2. slå
    The soldiers banged their drums while they marched.
    De soldaterna slog på sina trummar medan de marscherade.

Fornsvenska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

bang

  1. rädd
    Jämför: bangsamber

Nederländska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]
Böjningar av bang  Positiv Komparativ Superlativ
Onverbogen bang banger bangst
Verbogen bange bangere bangste
Partitief

bang

  1. rädd

Källor

[redigera]
  1. Ordbok öfver svenska medeltids-språket: "bang"