fullmakt
Svenska
[redigera]Substantiv
[redigera]| Böjningar av fullmakt | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | fullmakt | fullmakten | fullmakter | fullmakterna |
| Genitiv | fullmakts | fullmaktens | fullmakters | fullmakternas |
fullmakt
- (juridik) (formellt) erhållna rättigheter från annan fysisk eller juridisk person (t ex rätt att företräda någon i bankärenden)
- Han har fullmakt att hantera hennes pengar.
- Sammansättningar: bankfullmakt, blancofullmakt, blankofullmakt, fullmaktsanställning, fullmaktsgivare, fullmaktsinnehavare, fullmaktslag, fullmaktstagare, postfullmakt, prokurafullmakt, rättegångsfullmakt
- skriftligt dokument som intygar att någon har juridisk rätt att företräda annan part (och agera i dennes namn, beträffande t.ex. bankärenden) eller annat organ
- Var förvarar han fullmakten?
Översättningar
[redigera]juridisk rätt att företräda annan part (och agera i dennes namn, beträffande t.ex. bankärenden)
- nederländska: volmacht (nl) u
- ryska: уполномочие (ru) n, полномочие (ru) n
- tyska: Vollmacht (de) f, Prokura (de) f
skriftligt dokument som intygar att någon har juridisk rätt att företräda annan part (och agera i dennes namn, beträffande t.ex. bankärenden)
- finska: valtakirja (fi)
- nederländska: volmacht (nl) u
- turkiska: vekâletname (tr)
- tyska: Vollmacht (de) f