Hoppa till innehållet

Vladivostok

Vladivostok
(Владивосток)
Stad
Stadsvapen
Land Ryssland Ryssland
Federalt distrikt Fjärran österns federala distrikt
Kraj Primorje kraj
Koordinater 43°07′00″N 131°54′00″Ö / 43.11667°N 131.90000°Ö / 43.11667; 131.90000
Area
 - kommun 561,54 km²[1]
Folkmängd
 - centralort 604 602 (1 januari 2015)[2]
 - kommun 631 387 (1 januari 2015)[2]
Befolkningstäthet
 - kommun 1 124 invånare/km²
Grundad 1860
Borgmästare Igor Pusjkarjov
Postnummer 690xxx
Riktnummer +7 4232
Geonames 2013348
Webbplats: Vladivostoks officiella webbplats

Vladivostok (Владивосток, "österns härskare") är huvudstaden i regionen Primorje kraj (Примopcкий кpaй) i sydöstra Ryssland, belägen vid Stilla havet, cirka 100 kilometer från gränsen till Kina, och cirka 130 kilometer från gränsen till Nordkorea. Vladivostok är huvudbas för Rysslands Stillahavsflotta och slutstation för Transsibiriska järnvägen. Staden är införselhamn för begagnade bilar och maskiner ifrån Japan. Befolkningen uppgår till cirka 600 000 invånare.

Vladivostok ligger i ryska Fjärran östern vid kusten till Japanska havet och nära både den kinesiska gränsen och den nordkoreanska gränsen. Staden ligger längst ut på den södra spetsen av Muravjov-Amurskij-halvön (полуостров Муравьёва-Амурского), som är 30 kilometer lång och cirka 12 kilometer bred.

Stadens totala area är 600 km² och den högsta punkten är Cholodilnik (гора Холодильник) med höjden 257 meter. Vladivostok har samma geografiska latitud som städerna Sapporo, Suchumi, Almaty, Florens, Marseille, A Coruña, Boston och Toronto.

Avståndet till Moskva med järnväg är 9 302 km. Direkt avstånd till Moskva är 6 430 km. Direkt avstånd till Bangkok är 5 600 km, till San Francisco 8 400 km, till Seoul 750 km, till Tokyo 1 050 km och till Peking 1 331 km.

Fokins gata i centrala Vladivostok.
Vladivostoks hamn.
Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec År
Medeltemp. (°C) −12,3 −8,5 −1,8 5,1 9,8 13,6 17,6 19,8 16,0 8,9 −0,9 −9,0 4,9
Högsta rekord (°C) 5,0 9,9 15,2 22,7 29,5 31,8 33,6 33,0 30,0 23,4 17,5 9,4 33,6
Högsta medeltemp. (°C) −8,0 −4,1 2,2 9,9 14,8 17,8 21,2 23,3 19,8 13,0 3,1 −5,2 9,0
Lägsta medeltemp. (°C) −15,3 −11,6 −4,8 2,0 6,7 11,2 15,8 17,7 13,2 6,0 −3,8 −11,9 2,1
Lägsta rekord (°C) −31,4 −28,9 −22,0 −8,1 −0,8 3,7 8,8 10,1 2,2 −9,7 −23,0 −28,1 −31,4
Nederbörd (mm) 14 15 27 48 81 110 153 151 116 57 28 18 818
Källa: HKO samt pogoda.ru
Industri i Vladivostok.

Två tredjedelar av Vladivostoks förorter är så förorenade att det anses direkt hälsofarligt att bo där, enligt lokala miljöexperter. Även centrala delar av staden anses vara så förorenade att de betraktas som miljömässiga katastrofzoner. Enbart ett fåtal delar av staden har nivåer av miljögifter som understiger gränsvärdena för vad som är hälsofarligt. Jord, vatten och även människor i området har signifikant förhöjda värden av tungmetaller som arsenik, kvicksilver, kadmium och zirkonium vilka påverkar andningen och nervsystemet.

Orsaken till föroreningarna är framför allt tung industri som inte byggts upp med hänsyn till miljön och människor. Allt avlopp och spillvatten släpps idag ut helt orenat i havet då inga reningsverk byggts trots utbyggnad av staden och sårbar geografi som förstärker påverkan från utsläpp.

Administrativ indelning

[redigera | redigera wikitext]

Vladivostok är indelat i fem stadsdistrikt.

Stadsdistrikt Invånarantal 9 oktober 2002[3] Invånarantal 14 oktober 2010[4] Invånarantal 1 januari 2015[2]
Frunzenskij 58 338 57 950 59 976
Leninskij 151 532 151 873 152 458
Pervomajskij 153 051 153 351 153 193
Pervoretjenskij 138 266 136 297 146 842
Sovetskij 93 514 92 563 92 493
TOTALT 594 701 592 034 604 602

Staden administrerar även områden utanför själva centralorten.

Stad/Ort Invånarantal 9 oktober 2002[3] Invånarantal 14 oktober 2010[4] Invånarantal 1 januari 2015[2]
Vladivostok 594 701 592 034 604 602
Landsbygd Se nedan Se nedan 26 785
Popova 1 316 Ingen uppgift Ingen uppgift
Russkij 5 204 4 703 Ingen uppgift
Trudovoje 18 935 18 522 Ingen uppgift
Övrig landsbygd 533 1 548 Ingen uppgift
TOTALT 620 689 616 807 631 387

Popova, Russkij och Trudovoje räknas numera som landsbygd.

Ekonomi och infrastruktur

[redigera | redigera wikitext]

Stadens huvudnäringar är frakt, kommersiellt fiske och marinbasen. Fiske utgör 80% av Vladivostoks ekonomi och annan matproduktion utgör 11%.

1995 uppgick den årliga internationella handeln till 725 miljoner USD, där 206 miljoner USD är exporterade varor och 519 miljoner USD är importerade. I huvudsak exporterades fisk, timmer, järn och andra metaller. Bland importerades produkter finns mediciner, kläder, mobiltelefoner och hushållsprodukter.

Sedan Sovjetunionens fall har många företag öppnat kontor i Vladivostok som har ett bra strategiskt läge, nära många större hamnstäder. Efter Sovjetunionens fall ökade kriminaliteten och levnadskostnaderna. Många bedömare tror idag att Rysslands organiserade maffia har sitt säte i staden.

Vladivostoks järnvägsstation.

Transsibiriska järnvägen var färdig 1905 och byggdes för att ansluta europeiska Ryssland med Vladivostok. Järnvägen går från Moskva till Vladivostok via många större ryska städer.

Vladivostok har en internationell flygplats med flyg till flera destinationer i Japan, Kina, Nordkorea (oregelbundna linjer), Sydkorea och Vietnam.

Man kan ta sig till Vladivostok från flera av de större städerna i Ryssland. Under 1990-talet fanns reguljärflyg till Alaska och Seattle, men har på senare tid avvecklats.

Den 28 juni 1908 invigdes den första spårvagnsförbindelsen i Vladivostok, som löper från gatan Svetlanskaja till järnvägsstationen vid Lugovajagatan. Idag finns trådbussar, vanliga bussar, spårvagnar och tåg tillgängliga.

Stadens folkmängd uppgick till 592 034 personer vid folkräkningen 2010.[4] Under åren 1958 till 1991 fick endast sovjetiska medborgare bo i Vladivostok, och inga utländska besökare var tillåtna. Sovjetiska medborgare utanför staden var under perioden tvungna att ansöka om tillstånd för att få besöka Vladivostok. Orsaken var att den sovjetiska stillahavsflottan hade sin bas i staden. Detta innebar att den närbelägna staden Nachodka blev en viktigare hamnstad för internationell transport.

Före 1958 hade Vladivostok en stor andel koreanska och kinesiska invånare.[5][6]. Många koreaner deporterades under Stalins styre bort från fjärran östern, och har alltsedan dess återvänt till trakterna [7] På senare tid har även nordkoreanska flyktingar bosatt sig i Vladivostok.[8]

Vladivostok är hemstad åt en av de största armeniska grupperna i östra Ryssland. Staden har ett flertal armeniska bagerier och restauranger.

I Vladivostok finns flera utbildningscentra, inklusive sex universitet:


Vladivostok har följande vänorter:[9]

Vladivostok har även vänskapliga relationer med:

Allmänna källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Trofimov, Vladimir et al, 1992, Old Vladivostok. Utro Rossii Vladivostok, ISBN 5-87080-004-8
  1. ^ Federalnaja Sluzjba Gosudarstvennoj Statistiki; Baza dannych pokazatelej munitsipalnych obrazovanij Arkiverad 3 april 2012 hämtat från the Wayback Machine. Databas över ryska administrativa enheter. Läst 29 augusti 2010.
  2. ^ [a b c d] ЧИСЛЕННОСТЬ ПОСТОЯННОГО НАСЕЛЕНИЯ РОССИЙСКОЙ ФЕДЕРАЦИИ ПО МУНИЦИПАЛЬНЫМ ОБРАЗОВАНИЯМ на 1 января 2015 года (komprimerad fil, .rar) Arkiverad 5 november 2021 hämtat från the Wayback Machine. Invånarantal i Rysslands administrativa enheter 1 januari 2015. Läst 24 augusti 2015.
  3. ^ [a b] Vserossijskaja perepis naselenija 2002 goda (excelfil) Arkiverad 31 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine. Invånarantal i Rysslands administrativa enheter vid folkräkningen den 9 oktober 2002. Läst 29 augusti 2010.
  4. ^ [a b c] ЧИСЛЕННОСТЬ НАСЕЛЕНИЯ РОССИИ, ФЕДЕРАЛЬНЫХ ОКРУГОВ, СУБЪЕКТОВ РОССИЙСКОЙ ФЕДЕРАЦИИ, РАЙОНОВ, ГОРОДСКИХ НАСЕЛЕННЫХ ПУНКТОВ, СЕЛЬСКИХ НАСЕЛЕННЫХ ПУНКТОВ – РАЙОННЫХ ЦЕНТРОВ И СЕЛЬСКИХ НАСЕЛЕННЫХ ПУНКТОВ С НАСЕЛЕНИЕМ 3 ТЫСЯЧИ ЧЕЛОВЕК И БОЛЕЕ (excelfil) Arkiverad 2 juli 2013 hämtat från the Wayback Machine. Invånarantal i Rysslands administrativa enheter samt alla samhällen med över 3 000 invånare vid folkräkningen den 14 oktober 2010. Läst 15 december 2012.
  5. ^ Most Holy Mother of God, Vladivostok Arkiverad 2 januari 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ Vladivostok
  7. ^ Coming home
  8. ^ Russia may be eyed as new North Korean escape route Arkiverad 19 maj 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ^ Vänorter på Vladivostoks webbsidor Arkiverad 8 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]