Hoppa till innehållet

Vildlin

Från Wikipedia
Vildlin
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningMalpigiaordningen
Malpighiales
FamiljLinväxter
Linaceae
SläkteLin
Linum
ArtVildlin
L. catharticum
Vetenskapligt namn
[[wikispecies:Linum catharticum L., 1753|§]] Linum catharticum L., 1753
Synonymer

Cathartolinum catharticum (L.) Small
Cathartolinum pratense Rchb.
Nezera cathartica (L.) Nieuwl.


Från Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 220 1. Ett stort exemplar i naturlig storlek vid blomningens början 2. Blomma, förstoring 3 × 3. Fröhus, förstoring 6 × 4. Dito öppnat, förstoring 6 × 5. Frö, förstoring 6 ×

Från Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 220

1. Ett stort exemplar i naturlig storlek vid blomningens början
2. Blomma, förstoring 3 ×
3. Fröhus, förstoring 6 ×
4. Dito öppnat, förstoring 6 ×
5. Frö, förstoring 6 ×


Vildlin (Linum catharticum L.) är en ört i familjen linväxter. Den är en av cirka 200 arter i sitt släkte, vilket bland annat innehåller lin – välkänd som spånadsväxt.

Första gången vildlin beskrevs var 1720, då Anders Celsius nämnde den efter ett fynd i Uppland.[1]

Vildlin är vanligen ettårig med en trådsmal rot. Ibland kan den dock övervintra, och har då det följande året fått en grövre, något förvedad rot.

Stjälken, strået, är 5 – 20 cm högt,[2] undantagsvis 30 cm.

Den kan påminna om en liten nejlikväxt (Caryophyllaceae).[1]

På strået finns små, motsatta blad, som är smalt lansettlika.

De nedersta bladen är små och ovala. Högre upp blir de utsträckta till 1 cm långa med bredden hälften eller ned till sjättedelen därav.

Från roten kan det växa upp ett eller flera styva strån.

Tvåsidigt knippe

Blommorna är 8 – 10 mm i diameter, regelbundet formade och växande i toppställda tvåsidiga knippen med hängande blomknoppar. Blomskaftet sträcker sig, när blomman slår ut. Kronbladen är 3 – 6 mm långa, har gul bas och är i knopp vridna. De rätar ut sig, när blomman slår ut. Kalkbladen är 2 à 3 mm långa och tillspetsade vid toppen.

10 ståndare, men bara varannan är försedd med knapp. 5 Pistiller, inte mer än 0,5 mm långa.

Blommorna har nektar, men är luktlösa. Pollineringen sker huvudsakligen genom 2-vingade flugor (Diptera).

I början av blomningen sitter ståndarna ganska långt från pistillerna, men senare närmar sig ståndarna pistillerna, varigenom självbefruktning blir möjlig.

Blomningstiden är juniaugusti.[2]

Frukten är rund som en kula och 2 à 3 mm tvärsöver. Den har i grunden 5 rum, men genom s k falska skiljeväggar blir det 10 bås. Skiljeväggarna är håriga. (Se delbild 4 i Lindmans tavla till höger.)

När en mogen kapsel öppnar sig faller fröna av egen tyngd till marken alldeles i närheten av plantan.

Fröna är tillplattade ellipsformade, blanka och med ljust gulbrun färg.

Kromosomtalet är 2n = 16.

Europa, Asien och norra Afrika. I östra Nordamerika och Nya Zeeland introducerad art.

I Alperna kan vildlin förekomma upp till 2 200 m ö h och i vissa områden ända till 2 300 m ö h.

I Sverige allmänt förekommande från Skåne i söder och norrut till Uppland. Mer sällan vidare norrut till Jämtland.

I södra Norge upp till 670 m ö h.

Utbredningskartor

[redigera | redigera wikitext]

Fuktig gräsmark, kärr, fuktängar och vägkanter.[1] [2] [3] Kalkgynnad (pH över 7), men pH-värde något under 7 hindrar inte. På kiselrik jordmån trivs inte vildlin.

Namn Trakt  Referens 

Svedjebackslin Finland [4]
Vildhör [1]

Dekokt av frön från vildlin har nyttjats som kraftigt men milt [5] laxermedel.[2] Smakar bittert p g a innehåll av det giftiga ämnet linin.

Den laxerande effekten är anledningen till vildlinets tyska namn: Purgier-Lein, av latin purgo = utrensa, utdriva. Purgativum = laxermedel på medicinskt fackspråk.

Samma tankefigur ligger bakom vildlinets namn på franska: Lin purgatif och Purging flaxengelska.

Osäkert om detta verkligen har mot huvudarten tydligt avvikande rang. Kanske rör det sig bara om någon lokalbetonad minimal variation.

  1. ^ [a b c d e] Anderberg, Arne & Anna-Lena. ”Den virtuella floran: Linum catharticum L. - Vildlin”. linnaeus.nrm.se. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/lina/linum/linucat.html. Läst 26 juli 2018. 
  2. ^ [a b c d] ”vildlin”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/vildlin. Läst 26 juli 2018. 
  3. ^ Artdatabanken, SLU. ”https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/221983”. artfakta.artdatabanken.se. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/221983. Läst 26 juli 2018. 
  4. ^ Vildlin i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
  5. ^ Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, 220. Vildlin

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]