Upplands runinskrifter 1011
Upplands runinskrifter 1011  | |
 | |
| Signum | U 1011 |
|---|---|
| RAÄ-nr | Uppsala 1:8[1] |
| Område | Uppland |
| Placering | Universitetsparken, Uppsala, 59°51′28″N 17°37′52″Ö / 59.85766°N 17.63117°Ö |
| Tillkomsttid | 1000-talet e.Kr. |
| Ristad av | Vigmund och Åfrid |
Runinskrift U 1011, eller "Örbystenen", är en runsten som nu står i Universitetsparken i centrala Uppsala i Uppland. Av alla kända runstenar så utmärker sig Örbystenen exceptionellt på grund av sin kringflackande tillvaro och säregna historia.
Stenen
[redigera | redigera wikitext]Stenen stod ursprungligen i Örby, Rasbo socken,[2] innan den på 1600-talet flyttades till Olof Verelius trädgård på Övre Slottsgatan i Uppsala. Därefter gavs den av dåvarande ägaren till Olof Celsius den äldre, som 1726 lät ställa den i sin trädgård på Östra Ågatan. Stenen flyttades på nytt och hamnade nästa gång inom Gustavianums gårdsområde.[3]
Stenen lånades ut till världsutställningen i Paris 1867 och där belönades den och två andra uppländska stenar med en bronsmedalj. Allting gick över förväntningar tills den granna runstenen vid omlastning inför återfärden föll överbord i Le Havre. Efter att sedan ha legat nedsjunken i trettio år i den franska hamnens gyttjiga sjöbotten, blev den vid en muddring påträffad av en grävskopa. Örbystenen bärgades och återbördades efter sina äventyr till Uppsala. Den placerades 1897 i Linnéträdgården på Svartbäcksgatan för att 1921 ställas jämte ett antal andra runstenar i Universitetsparken och där står den än idag.[3]
Det är ovanligt att någon ristat ett minnesmärke under sin levnad över sig själv, såsom Vigmund här gjort och på ett skrytsamt sätt försökt vinna Guds nåd. I texten låter han påtala att han varit en "skeppshövding" och den skickligaste av män. Minnesmärket är således en "styrmanssten" som restes för att hedra en styrman, skeppets befälhavare.[4] Möjligen saknades arvingar varmed Vigmund tog det säkra före det osäkra och skapade minnesmärket tillsammans med Åfrid som troligen var hans hustru. En kvinna har alltså varit delaktig i dess tillblivelse. Stilistiskt ser den dock ut att vara ristad av en mer proffsig runmästare som Öpir eller Fot. Stenens båda sidor är korsmärkta och dess ornamentik går i Urnesstil, vilket placerar den i vikingatidens slutskede eller tidig medeltid.
Runorna på stenens högra sidan är spegelvända, hela den översatta inskriften följer nedan:
Inskriften
[redigera | redigera wikitext]Translitterering av runraden:
- §A uihmuntr ' lit ' agua · stain · at ' sig ' selfon ' slyiastr ' mono ' guþ ' ia[l]bi (s)ial ' uihmuntar · styrimons
§B uihmuntr · auk ' afiriþ : eku merki ' at kuikuan · sik ·[5]
Normalisering till runsvenska:
- §A Vigmundr let haggva stæin at sik sialfan, sløgiastr manna. Guð hialpi sial Vigmundaʀ styrimanns.
§B Vigmundr ok Afriðr hioggu mærki at kvikvan sik.[5]
Översättning till nusvenska:
- Vigmund lät hugga stenen till minne av sig själv, den skickligaste av män. Gud hjälpe skeppshövdingen Vigmunds själ. Vigmund och Åfrid högg minnesmärket medan han levde.[6]
Källström menar att sidan B är felformulerad och att ristaren kan vara samma som ristade Gs 1, då kan ristaren vara Önjut men Vigmund och Åfrid kan avskrivas.[7]
|
| |
Vänster respektive höger sida av U 1011
| ||
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Alfabetisk lista över runinskrifter
- Lista över Upplands runinskrifter
- Sverige under vikingatiden
- Sverige under äldre medeltiden
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Fornminnesregistret: Uppsala 1:8
- ^ Fornminnesregistret: Rasbo 321:1
- ^ [a b] Upplands runinskrifter del 4 häfte 1, s. 200-210.
- ^ Runinskrifter i Sverige, sid. 72-74, Sven B. F. Jansson, Almqvist & Wiksell Förlag AB, 1984, ISBN 91-20-07030-6
- ^ [a b] Samnordisk runtextdatabas, U 1011, 2014
- ^ Elias Wessén, Sven B.F. Jansson, red (1953-1958). Sveriges runinskrifter. Bd 9, Upplands runinskrifter, del 4. Stockholm: KVHAA. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_uppland_b09_h01_text_3.pdf
- ^ Magnus., Källström, (2007). Mästare och minnesmärken : studier kring vikingatida runristare och skriftmiljöer i Norden. Stockholms universitet. ISBN 978-91-85445-64-6. OCLC 173691342. http://worldcat.org/oclc/173691342. Läst 9 november 2021
| ||||||||||||||||||||