Hoppa till innehållet

Upplands runinskrifter 1011

Upplands runinskrifter 1011
Upplands runinskrifter 1011
Upplands runinskrifter 1011
SignumU 1011
RAÄ-nr Uppsala 1:8[1]
OmrådeUppland
PlaceringUniversitetsparken, Uppsala, 59°51′28″N 17°37′52″Ö / 59.85766°N 17.63117°Ö / 59.85766; 17.63117
Tillkomsttid1000-talet e.Kr.
Ristad avVigmund och Åfrid

Runinskrift U 1011, eller "Örbystenen", är en runsten som nu står i Universitetsparken i centrala Uppsala i Uppland. Av alla kända runstenar så utmärker sig Örbystenen exceptionellt på grund av sin kringflackande tillvaro och säregna historia.

Stenen stod ursprungligen i Örby, Rasbo socken,[2] innan den på 1600-talet flyttades till Olof Verelius trädgård på Övre Slottsgatan i Uppsala. Därefter gavs den av dåvarande ägaren till Olof Celsius den äldre, som 1726 lät ställa den i sin trädgård på Östra Ågatan. Stenen flyttades på nytt och hamnade nästa gång inom Gustavianums gårdsområde.[3]

Stenen lånades ut till världsutställningen i Paris 1867 och där belönades den och två andra uppländska stenar med en bronsmedalj. Allting gick över förväntningar tills den granna runstenen vid omlastning inför återfärden föll överbord i Le Havre. Efter att sedan ha legat nedsjunken i trettio år i den franska hamnens gyttjiga sjöbotten, blev den vid en muddring påträffad av en grävskopa. Örbystenen bärgades och återbördades efter sina äventyr till Uppsala. Den placerades 1897 i LinnéträdgårdenSvartbäcksgatan för att 1921 ställas jämte ett antal andra runstenar i Universitetsparken och där står den än idag.[3]

Det är ovanligt att någon ristat ett minnesmärke under sin levnad över sig själv, såsom Vigmund här gjort och på ett skrytsamt sätt försökt vinna Guds nåd. I texten låter han påtala att han varit en "skeppshövding" och den skickligaste av män. Minnesmärket är således en "styrmanssten" som restes för att hedra en styrman, skeppets befälhavare.[4] Möjligen saknades arvingar varmed Vigmund tog det säkra före det osäkra och skapade minnesmärket tillsammans med Åfrid som troligen var hans hustru. En kvinna har alltså varit delaktig i dess tillblivelse. Stilistiskt ser den dock ut att vara ristad av en mer proffsig runmästare som Öpir eller Fot. Stenens båda sidor är korsmärkta och dess ornamentik går i Urnesstil, vilket placerar den i vikingatidens slutskede eller tidig medeltid.

Runorna på stenens högra sidan är spegelvända, hela den översatta inskriften följer nedan:

Translitterering av runraden:

§A uihmuntr ' lit ' agua · stain · at ' sig ' selfon ' slyiastr ' mono ' guþ ' ia[l]bi (s)ial ' uihmuntar · styrimons
§B uihmuntr · auk ' afiriþ : eku merki ' at kuikuan · sik ·
[5]

Normalisering till runsvenska:

§A Vigmundr let haggva stæin at sik sialfan, sløgiastr manna. Guð hialpi sial Vigmundaʀ styrimanns.
§B Vigmundr ok Afriðr hioggu mærki at kvikvan sik.
[5]

Översättning till nusvenska:

Vigmund lät hugga stenen till minne av sig själv, den skickligaste av män. Gud hjälpe skeppshövdingen Vigmunds själ. Vigmund och Åfrid högg minnesmärket medan han levde.[6]

Källström menar att sidan B är felformulerad och att ristaren kan vara samma som ristade Gs 1, då kan ristaren vara Önjut men Vigmund och Åfrid kan avskrivas.[7]

Vänster respektive höger sida av U 1011 Vänster respektive höger sida av U 1011
Vänster respektive höger sida av U 1011
Runstenen framför orangeriet i Linnéträdgården där Uppsala universitets museum för nordiska fornsaker var inrymt kring året 1900