Uno Sandén
| Uno Sandén | |
 Uno Sandén stående mellan Stockholms polismästare Erik Ros och biskop Manfred Björkquist, april 1951. | |
| Född | Lars Uno Sandén 26 februari 1924[1] Ulrika Eleonora församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 11 maj 2013[1] (89 år) Linköpings S:t Lars församling[1], Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Kungliga Musikhögskolan i Stockholm  |
| Sysselsättning | Klassisk tonsättare, körledare, organist |
| Föräldrar | Josef Sandén |
| Redigera Wikidata | |
Lars Uno Sandén, född 26 februari 1924 i Kungsholms församling i Stockholm, död 11 maj 2013 i Linköpings S:t Lars församling, Östergötlands län, var en svensk tonsättare, körledare och organist.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Fadern, Josef Sandén, var organist och körledare i Tabernaklet i Norrköping (Norrköpings första baptistförsamling). Sandén studerade i tidiga år orgel för Nils Eriksson. Sandén utbildades vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm där han började som 17-åring 1941. På Musikhögskolan studerade Sandén kontrapunkt för Åke Uddén och orgel för Oskar Lindberg och Otto Olsson. Högre organistexamen avlade han 1945 och högre kantors- och musiklärarexamen 1949. Sandén var medlem i Kammarkören som bildades 1945 och leddes av Eric Ericson.
Uno Sandén var verksam som organist i Betelkapellet och Betaniakyrkan i Stockholm 1945–1954, Falu Kristine kyrka 1954–1969 samt domkyrkoorganist i Linköping 1969–1987. Sandén verkade även som körledare och ledde många körer genom åren, bland annat Poliskören i Stockholm, Kristine kyrkokör i Falun, kammarkören Vox Humana och Domkyrkokören i Linköping. Han var känd för sina orgelimprovisationer.
Verk i urval
[redigera | redigera wikitext]Han var en uppskattad tonsättare med framför allt kör-, vokal- och orgelmusik på verkförteckningen. Hans mest kända verk torde vara "Mariaoratorium", där texter av Ylva Eggehorn och musik för solister, kör och orkester har sammanfogats till en komposition (1987).
Körverk
[redigera | redigera wikitext]- Alleluja
- Fyra bibelspråk (1959)
- Hosianna
- Jesus Kristus är Herre
- Löparen på tävlingsbanan
- Se vi gå upp till Jerusalem
- Som ett brus av stora vatten (för två 4-st körer) (1964)
- Sommarpsalm (komponerad 1945, reviderad 1980, text av Samuel Ödmann)
- Visa mig vägen
- Den korta stund jag vandrar här
- Tre Psaltarpsalmer
- Huru ljuvliga är icke dina boningar
- Jag lyfter mina ögon upp till bergen
- Saliga äro de människor
- Jag är den gode herden
Orgelverk
[redigera | redigera wikitext]- Poema Clarum
- Laudate Dominum
- Tre stycken för orgel (Noteria 1992).[2]
- Invention
- Mild flöjt
- Rytmiskt tutti
Diskografi
[redigera | redigera wikitext]- 1988 - Uno Sandén: Vi tänka Herre på din nåd (Musikhögskolan i Piteå CD)
- 1993 - Uno Sandén: Mariaoratorium (Naxos Label: Proprius PRCD 9029)[3]
Dirigent
[redigera | redigera wikitext]- 1951 - Brobyggarsången/Led mig, o Herre med Betelseminariets elevkör (Cantus).[4]
- 1954 - Herrens nåd är var morgon ny/O, att den elden redan brunne med Inga Lindholm och stråkkvintett (Cantus).[5]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Sveriges dödbok 1830–2020, åttonde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2021, läst: 18 juni 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Sandén, Uno (1992) (på inget språkligt innehåll). Tre stycken för orgel. Klockrike: Noteria. Libris 1436282
- ^ ”Eggehorn*, Sandén* – Mariaoratorium”. Discogs. 1 november 2023. https://www.discogs.com/release/11165946-Eggehorn-Sand%C3%A9n-Mariaoratorium. Läst 18 juni 2023.
- ^ ”Betelseminariets Elevkör – Brobyggarsången / Led Mig, O Herre”. Discogs. 1 november 2023. https://www.discogs.com/release/12519930-Betelseminariets-Elevk%C3%B6r-Brobyggars%C3%A5ngen-Led-Mig-O-Herre. Läst 18 juni 2023.
- ^ ”Inga Lindholm – Herrens Nåd Är Var Morgon Ny / O, Att Den Elden Redan Brunne”. Discogs. 1 november 2023. https://www.discogs.com/release/12767874-Inga-Lindholm-Herrens-N%C3%A5d-%C3%84r-Var-Morgon-Ny-O-Att-Den-Elden-Redan-Brunne. Läst 18 juni 2023.