Torbernit
Torbernit | |
Kategori | Fosfat |
---|---|
Grupp | Autunit-gruppen |
Strunz klassificering | 8.EB.05 |
Kemisk formel | Cu(UO2)2(PO4)2·12H2O |
Färg | Smaragdgrön till äppelgrön |
Kristallstruktur | Tetragonala |
Tvillingbildning | Sällsynt efter {110} |
Spaltning | Perfekt efter {001}, otydlig efter {100} |
Hållbarhet | Spröd |
Hårdhet (Mohs) | 2–2½ |
Glans | Glasartad |
Ljusbrytning | nω=1,590–1,592 nε=1,581–1,582 |
Dubbelbrytning | δ=0,010 |
Optisk karaktär | Enaxligt negativ |
Pleokroism | O=mörkgrön till himmelsblå, E=grön |
Transparens | Transparent till genomlysande |
Fluorescens | Saknas |
Streckfärg | Blekgrön |
Densitet | 3,22 |
Radioaktivitet | Stark |
Referenser | [1] |
Torbernit är ett sällsynt kopparhaltigt och uranylhaltigt fosfat med kristallvatten. Det är ett grönfärgat radioaktivt och sekundärt mineral med den kemiska formeln Cu2+(UO2)2(PO4)2·12H2O. Mineralets kristallsystem är tetragonalt.
Historia och etymologi
[redigera | redigera wikitext]Torbernit hittades första gången i Gruvan Georg Wagsfort i Johanngeorgenstadt, Sachsen, Tyskland.[2] Mineralet har fått namn efter svensken Torbern Bergman.
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Hårdheten på Mohs hårdhetsskala är 2 till 2½ och densiteten 3,22 g/cm3. Vanligtvis fluorecerar mineral som innehåller uranyljoner i gröna färger. Men det samtidiga innehållet av kopparjoner släcker effekten.[3] När torbernit förlorar en del av sitt kristallvatten övergår det till mineralet metatorbernit, Cu2+(UO2)2(PO4)2·8H2O.[4]
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Torbernit hittas oftast tillsammans med andra fosfater i malmer som innehåller koppar och uran.[5] Torbernit samt andra sekundära uranmineral har hittats i gruvor i Cornwall i England.[5]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Torbernit i Handbook of mineralogy [1] Arkiverad 1 augusti 2012 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Typlokal enligt mindat.org [2]
- ^ Sterling Gleason 1972, Ultraviolett guide to minerals, sidan 190, Library of congress card number 60-16925
- ^ Metatorbernit på mindat.org [3]
- ^ [a b] Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 137. ISBN 91-0-010458-2 Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).