Sakiapa
| Sakiapa Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Sakiapa på Skansen akvariet, Stockholm, hanne | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Primater Primates |
| Underordning | Haplorhini |
| Infraordning | Brednäsor Platyrrhini |
| Familj | Pitheciidae |
| Släkte | Plymsvansapor Pithecia |
| Art | Sakiapa P. pithecia |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pithecia pithecia | |
| Auktor | Linnaeus, 1766 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
 Hona | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Sakiapa (Pithecia pithecia) är en primat som förekommer i nordöstra Sydamerika. Trots namnet räknas den inte till släktet sakier (Chiropotes) utan till släktet plymsvansapor.
Utseende och anatomi
[redigera | redigera wikitext]Sakiapan når en kroppslängd mellan 30 och 48 cm och därtill kommer ungefär en lika lång yvig svans. Vikten varierar mellan 1,5 och 1,8 kg och hannar är något större än honor. De bakre extremiteterna är tydlig längre än de främre och svansen används inte som gripverktyg. Pälsens färgsättning är beroende på kön. Hannar har huvudsakligen en svartaktig päls men ansiktet och hakan är vita till rödaktiga och står i tydlig kontrast till övriga pälsen. Honor har nästan på hela kroppen en gråsvart päls, det finns bara två ljusare strimmor från ögonen till mungiporna.[2][3] Den gråa nosen är hos båda kön nästan naken.
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Artens utbredningsområde ligger i norra delen av Amazonområdet och sträcker sig över östra Venezuela, Guyana, Surinam, Franska Guyana och nordöstra Brasilien.
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Sakiapans habitat utgörs av skogar. Den är vanligast i låglandsregnskog, men förekommer även i skogstäckta bergstrakter.[1]
Arten är främst dagaktiv och vistas vanligen i träd. Den går oftast på fyra fötter över grenar eller klättrar på lodräta stammar. Dessutom kan den göra långa hopp med hjälp av sina långa bakben. Sakiapan bildar mindre flockar som troligen består av ett monogamt par och deras ungar. Varje grupp har ett revir som är fyra till tio hektar stort.
Födan utgörs främst av frön och frukter, dessutom äter de andra växtdelar och insekter.[1]
Efter 163 till 176 dagars dräktighet, det vill säga ungefär fem och en halv månader, föder honan oftast en enda unge. Det är honan som främst tar hand om ungen. De äldsta individerna i fångenskap har blivit omkring 35 år gamla och livslängden i naturen uppskattas till 15 och 20 år.[2]
Status och hot
[redigera | redigera wikitext]Arten listas i appendix II hos CITES. I sakiapans levnadsområde finns flera naturskyddsområden varför IUCN kategoriserar arten som livskraftig (LC).[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 7 juli 2011.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Pithecia pithecia på IUCN:s rödlista, auktor: Marsh, L.K., Mittermeier, R.A., Boubli, J.P., Röhe, F., Urbani, B. & de Azevedo, R.B. 2015, läst 28 januari 2024.
- ^ [a b] Våra djur - apor (rubrik sakiapa) Arkiverad 19 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine., Skansen akvariet, läst 5 november 2011.
- ^ Sakis Pithecia. (23 feb 2004). läst 8 juli 2008, from Mark V. Flinn, Dept. of Anthropology, University of Missouri-Columbia Arkiverad 24 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Thomas Geissmann (2003): Vergleichende Primatologie. Springer-Verlag, Berlin u. a., ISBN 3-540-43645-6.
- Ronald M. Nowak (1999): Walker's Mammals of the World. 6th edition. Johns Hopkins University Press, Baltimore MD, ISBN 0-8018-5789-9.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Sakiapa.- Golden-faced saki på ARKive.org (engelska) - många foton
|