Hoppa till innehållet

Röd skogslilja

Från Wikipedia
Röd skogslilja
Status i Sverige: Nära hotad[1]
Status i Finland: Akut hotad[2]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningSparrisordningen
Asparagales
FamiljOrkidéer
Orchidaceae
SläkteSkogsliljesläktet
Cephalanthera
ArtRöd skogslilja
C. rubra
Vetenskapligt namn
§ Cephalanthera rubra

Röd skogslilja eller rödsyssla (Cephalanthera rubra) är en växtart i familjen orkidéer.

Röd skogslilja är en orkidé med krypande jordstam[3] och 20-60 cm hög stjälk som upptill är mycket fint glandelhårig och nedtill med några brunaktiga slidor. De vanligen 4-7 stjälkbladen är mörkgröna och lansettlika 7-10 centimeter långa och 1-2 centimeter breda[4]. Fruktämnet är finludet och de 3-12 blommorna är rosenröda, ofta öppna och svagt doftande med blek underläpp, vars yttre del är smal och spetsig. Blomningen sker i juni-juli.

Fröna är små så kallade dammfrön 0,1x0,5 millimeter, knappt synliga för mänskliga ögat. De sprids med vinden och innehåller mycket litet reservnäring, så groddplantan är mykoheterotrof, det vill säga lever parasitiskt på svamphyfer i marken[5].

Blommorna doftar svagt men ger vare sig nektar eller pollen till de blomsovarbin som sköter pollineringen. Bina pollinerar stor blåklocka som avger nektar och de lockas att besöka röda skogsliljeblommor genom att blommorna härmar de samtidigt blommande blåklockornas ljusspektrum[6] och på så sätt lockar till sig bina.

Röd skogslilja växer företrädesvis i relativt glesa, torra till friska äldre talldominerade skogar, gärna på sandig och kalkrik jordmån. Arten bedöms tåla eller till och med gynnas av ett hänsynsfullt skogsbruk med utglesning och röjning av buskvegetation. Däremot missgynnas den av totalavverkningar och särskilt efterföljande markberedning, som bidrar till tät gräs och senare ungskogsflora.

Röd skogslilja kan ”slumra” i jorden under flera år innan den ånyo växer upp och därför är detaljerad kännedom om utbredningen lite osäker. Utbredningen i Sverige var en av Floraväktarnas nationella fokusarter 2014–2015. Inventeringen visade förekomst i Svealand och östra Götaland ner till höjd med Kalmar samt Gotland. På Gotska sandön förekommer den särskilt rikligt.

Det finns hållpunkter för att vildsvin verkar kunna främja förekomsten av röd skogslilja, särskilt vegetativa plantor, medan lupiner (Lupinus) kan ha en starkt negativ effekt på arten[7].

  1. ^ ”Rödlistning 2020 av röd skogslilja”. Artfakta. SLU Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/Cephalanthera-rubra-290. Läst 20 mars 2022. 
  2. ^ Pertti Uotila (2019). ”Finsk rödlistning av röd skogslilja – Cephalanthera rubra (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.40036. Läst 22 mars 2022. 
  3. ^ ”Röd skogslilja”. Den virtuella floran. Naturhistoriska riksmuseet. http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/orchida/cepha/cephrub.html. Läst 29 november 2018. 
  4. ^ Mossberg, Bo; Stenberg, Lennart (2003). Den nya nordiska floran. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 721. ISBN 91-46-21319-8 
  5. ^ Eriksson, Ove; Kainulainen, Kent (2011). ”The evolutionary ecology of dust seeds.” (på engelska). Perspectives in Plant Ecology Evolution and Systematics (Berlin, Tyskland: ResearchGate) 13 (2): sid. 73-87. doi:10.1016/j.ppees.2011.02.002. https://www.researchgate.net/publication/251676270_The_evolutionary_ecology_of_dust_seeds_Perspect_Plant_Ecol_Evol_Syst. Läst 29 november 2018. 
  6. ^ Nilsson, Anders (1983). ”Mimesis of bellflower (Campanula) by the red helleborine orchid Cephalanthera rubra” (på engelska). Nature 305: sid. 799-800. doi:https://doi.org/10.1038/305799a0. ISSN 1476-4687. https://www.nature.com/articles/305799a0). Läst 29 november 2018. 
  7. ^ Sundberg, Sebastian (2017). Bengt Carlsson. red. ”Hur går det för röd skogslilja och ryl?”. Svensk Botanisk Tidskrift (Uppsala: Svenska Botaniska Föreningen) 111 (2): sid. 90-104. ISSN 0039646x. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]