Optimeringslära
Optimeringslära, optimeringsteori eller optimering (läs mer om optimering i allmän betydelse) är den matematiska lära som beskriver olika metoder för hur ett optimalt värde, det vill säga ett maximum eller ett minimum, kan erhållas ur en funktion givet vissa förutsättningar samt givet vissa restriktioner, så kallade bivillkor.
Inom optimeringsläran används olika så kallade modeller, matematisk programmering, för att ställa upp och lösa olika konkreta problem. Linjära optimeringsproblem behandlas med hjälp av linjärprogrammering (linjär-programmering som förkortas LP), icke-linjära optimeringsproblem med hjälp av icke-linjärprogrammering (icke-linjär-programmering, förkortat NP av engelskans Non-linear Programming) och heltaliga optimeringsproblem med hjälp av heltalsprogrammering (förkortat IP av engelskans Integer Programming).
Inom optimeringsområdet grafer och nätverk optimeras sådant som maximalflöden, minimikostnadsflöden, billigaste väg, billigaste uppspännande träd (exempelvis el‑nät) samt sådana problemkomplex som går under beteckningen handelsresandeproblemet.
Se även
[redigera | redigera wikitext]| Den här artikeln ingår i boken: Matematik |
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Kaj Holmberg, Kombinatorisk optimering med linjärprogrammering, Matematiska Institutionen Linköpings tekniska högskola, 2006.
- Kaj Holmberg, Optimering: metoder, modeller och teori för linjära, olinjära och kombinatoriska problem, 2. uppl., Stockholm: Liber, 2018.
- Jan Lundgren, Mikael Rönnqvist & Peter Värbrand, Optimeringslära, 3. uppl., Lund: Studentlitteratur, 2008.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Optimeringslära.
|