Nissöga
| Nissöga Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik[2] | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Karpartade fiskar Cypriniformes |
| Familj | Nissögefiskar Cobitidae |
| Underfamilj | Cobitinae |
| Släkte | Cobitis |
| Art | Nissöga C. taenia |
| Vetenskapligt namn | |
| § Cobitis taenia | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Nissöga (Cobitis taenia) är nominatarten i familjen nissögefiskar, som tillhör ordningen karpartade fiskar. Andra namn som förekommer är ormfisk, stenlake och stenbit (ej att förknippas med hanen av arten sjurygg).[3]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Nissögat är en liten fisk med långsmal kropp som är tillplattad från sidorna.[4] Det likaledes tillplattade huvudet har 6 korta skäggtömmar kring munnen, och en rörlig tagg under ögat.[5] Ryggen är fläckigt mörkbrun, buken är ljusgrön och längs sidorna har den två band av stora, mörka fläckar med ljus kontur.[4] Fisken är 8–12 centimeter lång (honorna störst) och väger mellan 20 och 60 gram.[3]
Vanor
[redigera | redigera wikitext]Arten är en bottenfisk som lever i vattendrag och sjöar med klart, rent vatten. Den kan även gå ut i bräckt vatten, till exempel i Östersjön.[4] Den är nattaktiv, och föredrar bottnar med sand eller dy, som den kan dölja sig i under dagen. Nissögat lever på mindre bottendjur som små kräftdjur och insektslarver, som den lokaliserar med hjälp av skäggtömmarna. Vid låg syrehalt i vattnet kan fisken även andas via tarmen.[3] Honorna kan bli upp till 5 år gamla, hanarna 3 år.[1]
Fortplantning
[redigera | redigera wikitext]Nissögat blir könsmogen vid 2 till 3 års ålder. Leken sker i april till juli, när vattentemperaturen nått över 18 °C. Äggen läggs skyddade i tät vegetation, och ynglen, som har yttre gälar[3], gömmer sig under vattenväxter och i bottenslammet.[1]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Nissögat finns i Europa med västgräns i Storbritannien (East Anglia), nordgräns i södra Norge, mellersta Sverige och södra Finland, östgräns i Ryssland och Kazakstan, samt sydgräns i Spanien (endast längst i norr, i Pyreneerna) och Ukraina.[1]
Utbredningen uppges ofta från nordvästra Europa bort till Japan, men det är troligt att det är fler arter inblandade, vilka liknar nissögat, men skiljer sig i kromosomuppsättning.
I Sverige förekommer nissögat längs södra östkusten och i Mälardalens, Vänerns, Vätterns[3] och Hjälmarens vattensystem. I Finland finns den i ett relativt tunt bälte längs med sydkusten.[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] Freyhof, J. & Kottelat, M. 2008 Cobitis taenia. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 2 december 2010.
- ^ ”Cobitis taenia Linnaeus, 1758” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=163981. Läst 30 juli 2010.
- ^ [a b c d e] ”Nissöga (Cobitis taenia)”. Havs- och vattenmyndigheten. 12 februari 2014. https://www.havochvatten.se/hav/fiske--fritid/arter/arter-och-naturtyper/nissoga.html. Läst 1 juli 2017.
- ^ [a b c] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 100-101. ISBN 91-518-4572-5
- ^ Muus, Bent J; Nielsen, Jørgen G; Svedberg, Ulf (1999). Havsfisk och fiske i Nordvästeuropa. Stockholm: Prisma. sid. 142-143. ISBN 91-518-3505-3
|