Hoppa till innehållet

Leptonycteris curasoae

Från Wikipedia
Leptonycteris curasoae
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassKäkförsedda ryggradsdjur
Gnathostomata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljBladnäsor
Phyllostomidae
UnderfamiljGlossophaginae
SläkteLeptonycteris
ArtLeptonycteris curasoae
Vetenskapligt namn
§ Leptonycteris curasoae
AuktorGerrit Smith Miller Jr., 1900
Hitta fler artiklar om djur med

Leptonycteris curasoae (en: Southern long-nosed bat) är en däggdjursart som beskrevs av den amerikanske zoologen och botanikern Gerrit Smith Miller, Jr. 1900.[1][2][3][4] Arten ingår i släktet Leptonycteris, och fladdermusfamiljen bladnäsor. IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar.[1]

Leptonycteris curasoae är en sydamerikansk art som förekommer i norra Colombia och Venezuela och på de närbelägna öarna Aruba, Bonaire och Curaçao.[1][5]

Arten trivs i torra områden i buskskog och områden med Pachycereus-kaktus. Fladdermössen på Curaçao ansågs tidigare vara en särskild underart av L. curasoae, men det har omvärderats. Leptonycteris curasoae ses därför numera som monotypisk.[1][6]

Vuxna exemplar är ungefär 80 mm långa och de väger 18 till 30 g. Underarmarna är 46 till 57 mm långa och artens vingspann ligger vid 340 mm. Pälsen har en gråbrun färg. De bladformiga hudflikar på näsan som är typiska för hela familjen förekommer även hos denna art.[7]

Arten äter nektar, pollen, blommor och frukter från växter som förekommer nära viloplatsen. För att nå växter som blommar utför Leptonycteris curasoae längre vandringar. Den vilar i varme och fuktiga grottor och letar på natten efter föda. Hanar avsöndrar intensiv luktande körtelvätska och andra vätskor från ansiktet, munnen, penis och anus. Vätskorna flyttas med handen till ett ställe på bålens ovansida som är synlig som en mörk fläck. Honor väljer en hane för parningen som har en väl utvecklad fläck. Efter parningen bildar honor egna kolonier som är skilda från hanarna. Efter 6 månaders dräktighet föds en enda unge. Nyfödda ungar bäras i grottan till olika platser men de följer inte med vid födosöket. Några exemplar kan bli 30 år gamla.[7]

Arten ska ha separerats från andra bladnäsor för ungefär en halv miljon år sedan, när de isolerades på grund av en tillfällig korridor med torra marker, mellan Mexiko och Sydamerika.[8]

  • Cuervo-DÍaz, A., J. Hernández-Camacho, A. Cadena, “Lista actualizada de los mamíferos de Colombia”, Anotaciones sobre su distribucion, Caldasia, volym 15, sid 471–501 (1986)
  • Davis, W. B. and D. C. Carter, “Review of the genus Leptonycteris (Mammalia: Chiroptera)”, Proceedings of the Biological Society of Washington, volym 75, sid 193–198 (1962)
  • Eisenberg, J. F., K. H. Redford, ”Mammals of the Neotropics Vol. 3. The Central Neotropics: Ecuador, Peru, Bolivia, Brazil”, The University of Chicago Press, Chicago (1999)
  • Fleming, T. H. och J. Nassar, ”Population biology of the lesser long-nosed bat Leptonycteris curasoae in Mexico and northern South America”, sid 283–305 i “Columnar cacti and their mutualists: evolution, ecology, and conservation” (T. H. Fleming och A. Valiente-Banuet, red.), University of Arizona Press, Tucson (2002)
  • Hall, E. R., “The mammals of North America”, John Wiley and Sons, New York (1981)
  • Hensley, A. P. och K. T. Wilkins., “Leptonycteris nivalis”, Mammalian Species, volym 307, sid 1–4 (1988)
  • Herrera, L. G., “Evidence of altitudinal movements of Leptonycteris curasoae (Chiroptera: Phyllostomidae) in central Mexico”, Revista Mexicana de Mastozoologia 2:116–119 (1997)
  • Hoffmeister, D. F., “Review of the long-nosed bats of the genus Leptonycteris”, Journal of Mammalogy, volkym 38, sid 454–461 (1957)
  • Medellín, R., Arita, H., Sánchez, O., ”Identificación de los Murciélagos de México” Clave de Campo, sid 1-83, Asociación Mexicana de Mastozoología, A. C. México (1997)
  • Nowak, R. M., “Walker's Mammals of the World, 5 edition”, The Johns Hopkins University Press, Baltimore & London (1991)
  • Reid, F., “A field guide to the mammals of Central America and southeast Mexico”, Oxford University Press, New York, USA (1997)
  • Simmons, N. B., “Order Chiroptera”, i D. E. Wilson och D. M. Reeder (red.) “Mammal Species of the World”, sid 312-529, The Johns Hopkins University Press, Baltimore, MD, USA (2005)
  • Wilson, D. E. y D. M. Reeder (eds.), “Mammal species of the World, a taxonomic and geographic reference”, Smithsonian Institution Press, American Society of Mammalogists. Washington D.C. (2005)
  1. ^ [a b c d e] 2008 Leptonycteris curasoae Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 27 november 2013.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (23 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/details/species/id/6862826. Läst 29 november 2013. 
  5. ^ ”Leptonycteris curasoae — Overview Southern Long-nosed Bat”. Encyclopedia of Life. EoL. http://eol.org/pages/311952/overview. Läst 29 november 2013. 
  6. ^ Cole, F.R. & Wilson, D.E. (2006). ”Leptonycteris curasoae”. Mammalian Species (796): sid. 1-3. http://www.bioone.org/doi/abs/10.1644/796.1. Läst 29 november 2013. 
  7. ^ [a b] G. Barnett (2019). ”Southern long-nosed bat” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. https://animaldiversity.org/accounts/Leptonycteris_curasoae/. Läst 18 juni 2021. 
  8. ^ Wilkinson, G.S. & Fleming, T.H. (1996). ”Migration routes and evolution of lesser long-nosed bats, Leptonycteris curasoae, inferred from mitochondrial DNA”. Molecular Ecology 5 (3): sid. 329–339. doi:10.1046/j.1365-294X.1996.00081.x.