Hoppa till innehållet

Kammaneter

Från Wikipedia
För ett släkte storharkrankar, se Ctenophora (släkte).
Kammaneter
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
UnderrikeEumetazoa
StamKammaneter
Ctenophora
Vetenskapligt namn
§ Ctenophora
AuktorEschscholtz, 1829
Klasser
Hitta fler artiklar om djur med

Kammaneter (Ctenophora) är vattenlevande, diploblastiska, ryggradslösa djur som påminner om maneter, men som inte är närbesläktade med dessa och inte tillhör nässeldjuren. Det finns totalt cirka 100 arter av kammaneter fördelade i fem ordningar. Kammaneter försörjer sig som vattenfiltrerare, planktonätare eller som parasiter.

Enligt neuroforskaren Leonid Moroz har kammaneternas nervsystem, trots en likartad funktion, utvecklats helt oberoende av nervsystemen som återfinns i resten av djurvärlden.[1] Detta gör att flera forskare tror att nutida kammaneter är den nu existerande djurgrupp som mest liknar de första djuren på jorden.[2]

Invasionsartad spridning

[redigera | redigera wikitext]

Arter av kammaneter har vid flera tillfällen spridit sig invasionsartat. Det första och mest drastiska förloppet ägde rum i Svarta havet, dit Mnemiopsis leidyi spreds med ballastvattnet från handelsfartyg. Arten, som normalt lever längs nordamerikanska atlantkusten, saknade i Svarta havet naturliga fiender och ansjovisfisket runt Svarta havet drabbades svårt eftersom maneten lever av samma föda som ansjovisens yngel. En annan kammanet, Beroe ovata, som är en naturlig predator på M. leidyi, infördes på samma sätt och balanserade i någon mening ekosystemet - bägge arterna är dock sedan dess permanenta i Svarta havets fauna. Sedan dess har M. leidyi påträffats i Kaspiska havet (sannolikt spridd med ballastvatten även dit) och under hösten 2006 påträffades en Mnemiopsis-art (M. gardeni).

Förekomst i Sverige

[redigera | redigera wikitext]

I svenska vatten finns fyra bofasta arter, däribland havskrusbär.[3] Utöver detta har tre andra arter observerats. Vid Västkusten och i Östersjön förekommer exempelvis den invasiva arten M. leidyi med liknande spridningsförlopp som i exempelvis Svarta havet.[4] Biologer hoppades att den skulle dö ut i Östersjön av vinterkylan, en förhoppning som inte slagit in.

Arter observerade i svenska vatten

[redigera | redigera wikitext]

Lista enligt Dyntaxa:[3]