IAI Lavi

	IAI Lavi
	IAI Lavi B-2
Beskrivning
Typ	Enhetsflygplan
Besättning	1 eller 2
Första flygning	31 december 1986
Ursprung	Israel
Tillverkare	Israel Aerospace Industries
Antal tillverkade	3
Data
Längd	14,57 meter
Spännvidd	8,78 meter
Höjd	4,78 meter
Vingyta	33,0 m²
Tomvikt	7 030 kg
Max. startvikt	19 277 kg
Motor(er)	1 × Pratt & Whitney PW1120
Dragkraft	91,5 kN (med EBK)
Prestanda
Max. hastighet	Mach 2
Räckvidd med; max. bränsle	3 700 km
Max. flyghöjd	15 240 meter
Dragkraft/vikt:	0,94
Beväpning & bestyckning
Fast beväpning	1 × 30 mm DEFA automatkanon
Bomber	Mk-80-seriens frifallande bomber
Robotar	Attackrobotar, jaktrobotar

Lavi (hebr: לביא, "Ungt lejon") var ett israeliskt jakt- och attackplansprojekt som nådde prototypstadiet innan det avbröts 1987. Erfarenheter från projektet används i det kinesiska Chengdu Jian-10, som inledningsvis var ett samarbete mellan Israel Aerospace Industries och Chengdu.

Utveckling

Den israeliska flygvapenledningen rekommenderade i början av 1978 att ett helt nytt israeliskt stridsflygplan skulle tas fram. Arbetet leddes av IAI som tidigare tagit fram IAI Nesher och IAI Kfir baserade på franska Dassault Mirage. 1985 presenterades den första varianten av Lavi för allmänheten.^[1].

Projektet ansågs som mycket lovande: förarkabinen var den modernaste i världen,^[1] och enligt projektchefen skulle planet trots att den var "i samma storleksklass som Kfir kunna bära en lika stor vapenlast som Phantom".^[1]

31 december 1986 flyger den första prototypen för första gången.^[1] Sammanlagt byggs tre prototyper innan projektet avslutas efter ett beslut av den israeliska regeringen i slutet av augusti följande år^[2]. Orsaken var en kombination av amerikanskt motstånd mot projektet, som sågs som ett hot mot F-16 på exportmarknaden, och ett erbjudande om att sälja modernare F-16-varianter till Israel^[3].

Planet kallades skämtsamt för "MiG-16" då en stor del av planerarna var judar från Sovjetunionen och det till utseendet påminde om F-16.^[1]

Beskrivning

Planet var ett enmotorigt attackplan med god sekundär jaktförmåga. Vingarna utgjordes av en deltavinge med nosmonterad canardvinge. Planet saknade stabilisator. Både en- och tvåsitsiga prototyper byggdes. Motorn var Pratt & Whitneys PW 1120 som skräddarsytts för projektet. Luftintaget monterades under flygkroppen, på samma sätt som på F-16.

Efterspel

1990 greps den israeliske brigadgeneralen Rami Dotan misstänkt för tagande av muta i samband med valet av PW 1120 som Lavis motor. Dotan var chef för flygvapnets materialverk under Lavi-projektet, och misstänktes ha fått 10 miljoner USD av Pratt & Whitney. Dotan erkände och dömdes till tretton års fängelse, fick betala böter och miste sin militärgrad.^[2]

Kinesiska Chengdu hade sedan slutet av 1970-talet studerat möjligheten att bygga ett nytt inhemskt jakt- och attackplan. I början av 1990-talet sköt arbetet med J-10 fart på allvar, och då hade man inlett ett samarbete med israeliska IAI då Lavi i mycket motsvarade kraven som ställdes. För J-10 prioriterades attackrollen, och planet skulle bli rejält större än F-16 för att kunna ha längre räckvidd tack vare en större intern bränslelast. Den ryska AL-31FN-motorn var också klart större än PW 1120 som skulle ha monterats i Lavin. Framförallt hade Kina inte möjlighet att tillverka de avancerade delarna i kompositmaterial som en direkt kopia av Lavi förutsatte, varför planen trots det snarlika utseendet skiljer sig markant från varandra i flera avgörande detaljer.^[4]

Efter att kinesiskt spionage riktat mot amerikanska kärnvapen satte USA press på Israel att avbryta det militära samarbetet, vilket ledde till att IAI drog sig ur samarbetet i början av 2000-talet. Det innebar att flera israeliska nyckelsystem, bland annat radarn, ersattes med ryska motsvarigheter.^[5]

Bevarade flygplan

Den andra prototypen, B-2, står utställd på israels flygvapenmuseum i Hatzerim utanför Be'er Sheva. Den tredje prototypen återfinns i IAI:s utrymmen i Ben Gurions internationella flygplats utanför Tel Aviv. Den första prototypen, samt de påbörjade flygkropparna till flygplan nummer fyra och fem skrotades.

Besläktade flygplan

Referenser

^ [a b c d e] Perttula, Pentti (2009), sid. 198
^ [a b] Perttula, Pentti (2009), sid. 199
^ Golan, John (2006), sid. 21–22
^ Golan, John (2006), sid. 21
^ Golan, John (2006), sid. 20-25

Källor

Golan, John (2006). Cooper, Richard. red. ”Piercing the Dragon's Veil” (på engelska). Combat Aircraft Monthly (Hersham: Ian Allan Publishing) 7 (9). ISSN 2041-7470. OCLC 502462035.
Perttula, Pentti (2009) (på finska). Jyrisevä taivas : Israelin ilmamahdin synty ja kehitys. Tammerfors: Apali. ISBN 978-952-5026-87-0

[Perttula_198-1] [a b c d e] Perttula, Pentti (2009), sid. 198

[Perttula_199-2] [a b] Perttula, Pentti (2009), sid. 199

[3] Golan, John (2006), sid. 21–22

[4] Golan, John (2006), sid. 21

[5] Golan, John (2006), sid. 20-25

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]