Huvudserien

Ett exempel på ett Hertzsprung–Russell-diagram.

Huvudserien i ett Hertzsprung-Russell-diagram är en kurva längs med vilken de flesta stjärnor befinner sig. En stjärna i huvudserien kallas huvudseriestjärna.^[1]^[2] Kurvan är jämförelsevis skarpt avgränsad, eftersom både spektralklassen och luminositeten hos en stjärna bestäms nästan enbart av stjärnans massa så länge den fortfarande förbränner väte genom fusion till helium – vilket de flesta stjärnor gör.

Solen, med spektralklass G2V, är ett exempel på en huvudseriestjärna: den har varit det i ungefär 4,5 miljarder år och kommer att fortsätta så i ytterligare ungefär 4,5 miljarder år. Efter att vätet i solens kärna förbrukats kommer den att börja förbränna helium, svälla upp och bli en röd jättestjärna.

Exempelstjärnor

Tabellen nedan visar typiska värden för stjärnor längs huvudsekvensen. Värdena för luminositet (L), radie (R) och massa (M) är relativ i förhållande till en dvärgstjärna – nämligen vår egen stjärna, solen. De faktiska värdena för en stjärna inom huvudserien kan variera så pass mycket som 20–30 procent från de angivna värdena nedan.

Tabell med stjärnparametrar för huvudsekvensen
Klassificering stjärnklass	Radie	Massa	Luminositet	Temperatur	Exempel^[3]
Klassificering stjärnklass	R_☉	M_☉	L_☉	K	Exempel^[3]
O6	18	40	500000	38000	Theta1 Orionis C
B0	7,4	18	20000	30000	Fi¹ Orionis
B5	3,8	6,5	800	16400	Pi Andromedae A
A0	2,5	3,2	80	10800	Alfa Coronae Borealis A
A5	1,7	2,1	20	8620	Beta Pictoris
F0	1,3	1,7	6	7240	Gamma Virginis
F5	1,2	1,3	2,5	6540	Eta Arietis
G0	1,05	1,10	1,26	5920	Beta Comae Berenices
G2	1,00	1,00	1,00	5780	Solen … är en typisk G2V-stjärna.
G5	0,93	0,93	0,79	5610	Alfa Mensae
K0	0,85	0,78	0,40	5240	70 Ophiuchi A
K5	0,74	0,69	0,16	4410	61 Cygni A
M0	0,63	0,47	0,063	3920	Gliese 185^[3]
M5	0,32	0,21	0,0079	3120	EZ Aquarii A
M8	0,13	0,10	0,0008	2660	Van Biesbroecks stjärna

Se även

Referenser

Noter

^ Harding E. Smith (1999). ”The Hertzsprung-Russell Diagram”. Gene Smith's Astronomy Tutorial. Center for Astrophysics & Space Sciences, University of California, San Diego. http://cass.ucsd.edu/public/tutorial/HR.html. Läst 24 oktober 2013.
^ Richard Powell (2006). ”The Hertzsprung Russell Diagram”. An Atlas of the Universe. http://www.atlasoftheuniverse.com/hr.html. Läst 24 oktober 2013.
^ [a b] ”SIMBAD astronomical Databse”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/. Läst 24 oktober 2013.

Källor

Zombeck, Martin V., “Handbook of Space Astronomy and Astrophysics” (1990, 2:a upplagan), Cambridge University Press, ISBN 0-521-34787-4.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör huvudserien.
Stockholms Observatorium – Astronomiska termer

[smith91-1] Harding E. Smith (1999). ”The Hertzsprung-Russell Diagram”. Gene Smith's Astronomy Tutorial. Center for Astrophysics & Space Sciences, University of California, San Diego. http://cass.ucsd.edu/public/tutorial/HR.html. Läst 24 oktober 2013.

[powell06-2] Richard Powell (2006). ”The Hertzsprung Russell Diagram”. An Atlas of the Universe. http://www.atlasoftheuniverse.com/hr.html. Läst 24 oktober 2013.

[SIMBAD-3] [a b] ”SIMBAD astronomical Databse”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/. Läst 24 oktober 2013.

[1]

[2]

[3]