Hoppa till innehållet

Erik Carlsson (militär)

Från Wikipedia
DC 3:an, en Tp 79 Hugin med flypvapennummer 79001 på F 8 Barkarby 1951.

Eric Harry Carlsson, född 3 juli 1919 några mil söder om Kristianstad[1], död 13 juni 1952, var en svensk FRA-anställd telegrafist. Han var en av fyra telegrafister på det svenska signalspaningsplanet som sköts ner av ett sovjetiskt Mig-15-plan den 13 juni 1952 över internationellt vatten öster om Gotska Sandön under en topphemlig flygning i närheten av en stor sovjetisk marinövning.[2]

Carlsson hade genomförd värnpliktstjänstgöring på Wendes artilleriregemente (A 3) i Kristianstad.[1] Han kunde sju språk och hade stor användning av ryska. Carlsson var anställd vid Försvarets radioanstalt där han hade lärt sig radioteknik. Carlssons kvarlevor hittades aldrig i flygplanskroppen och samtidigt har de funnit tecken på att han skulle ha hunnit lämna DC3:an med hjälp av en fallskärm då den sovjetiske piloten har uppgett att han såg minst en svensk i fallskärm lämna det brinnande planet. Det fanns även hemliga Säpo-dokument som pekade ut Carlsson som övertygad kommunist och potentiell förrädare. Misstankarna mot Carlsson har aldrig avskrivits.[1]

Planet återfanns genom försorg av en privat efterforskningsexpedition som leddes av dykaren och den tidigare stridspiloten Anders Jallai den 10 juni 2003.[3] Vraket låg på 120 meters djup, 55 kilometer öster om Gotska Sandön.[4] Den 13 juni 2004, efter exakt 52 år, tilldelades männen som var med på flygningen postumt Försvarsmaktens förtjänstmedalj i guld under en ceremoni på Berga örlogsskolor. Medaljerna överräcktes av överbefälhavare (ÖB) Håkan Syrén till anhörigas efterlevande.[5]