Diskussion:Svart hål

M51	Denna artikel är en del av Projekt astronomi, ett försök att förbättra och standardisera astronomirelaterade artiklar. Om du skulle vilja delta, kan du ändra artikeln tillhörande denna sida eller lägga in ditt namn i deltagarlistan. Du kan även diskutera astronomi med likasinnade på diskussionssidan.
Läsvärd	Den här artikeln har blivit klassificerad som Läsvärd på klassificeringsskalan.
Mycket hög	Den här artikeln har blivit klassificerad som Mycket viktig på viktighetsskalan.

Intro

Aktuellt

Händelsen när en stjärna slits i stycken av ett svart hål har för första gången observerats. Det har gjorts i galaxen RXJ1242-119, som ligger 1,2 miljarder ljusår bort.

Äldre diskussion

Ska man verkligen ha en bild med engelsk text i en svenskspråkig artikel?

Nä fy! Jag skulle genast gett mig på att ändra till svenska texter i bilden om det inte var för två saker: det är en usel bild samt att texterna ligger över fält med flera olkika färger vilket gör att det är ett jäkla jobb att sudda ut den engelska texten innan man kan lägga på nya. Bättre då att försöka hitta eller, vilket jag inte orkar just nu, skapa en ny bild. // Solkoll 4 oktober 2004 kl.22.59 (CEST)

Jag skulle nog kunna göra det, men jag har ingen koll på vad tex Jet heter på svenska.

Mats - stort tack - det jag lämnat kvar att fixa nu är märkt i dubbla parenteser (eller så är det bara fel av mig :-)) // [[Användare:OlofE|OlofE]] 10 november 2004 kl.14.45 (CET)

Nedan är artikeln så som den såg ut innan jag lade upp översättnigen av den engelska artikeln. Det finns lite gottigt i den som borde arbetas in, så jag låter det ligga här. Översättningen är inte riktigt komplett, och det saknas en del formattering. Tids nog, tids nog. Jag tror att det är en förbättring i alla fall. // [[Användare:OlofE|OlofE]] 9 november 2004 kl.21.55 (CET)

Ett svart hål är ett astronomiskt objekt som är så kompakt och tungt att ljuset självt inte kan lämna dess yta. Svarta hål har fått sitt namn för att de inte släpper ifrån sig något ljus, utan istället absorberar allt ljus som faller in i det. På senare år har det dock teoretiserats om att de trots allt kan släppa ifrån sig en mycket svag strålning vid namn hawkingstrålning. Om det stämmer har svarta hål även en begränsad (men ändå extremt lång) livslängd.

http://imagine.gsfc.nasa.gov/Images/basic/xray/agn.gif

Typer av svarta hål

Kollapsade stjärnor

Svarta hål uppstår när stjärnor med en massa större än 3,2 solmassor närmar sig slutet på sin levnad. Normalt motsvarande 4-15 solmassor.

Enligt NASA är det inte själva stjärnan som måste ha en massa på mer än 3,2 solmassor för att kunna bli ett svart hål. Alla massiva stjärnor slutar som supernovor och om resterna (dvs stjärnans kärna) har en massa på mer än 3,2 solmassor blir den ett svart hål, annars en neutronstjärna.

Då fusionsbränslet börjar ta slut finns det ingenting som kan hålla emot gravitationen och stjärnan kollapsar till ett mycket kompakt objekt, en singularitet.

Nu uppstår dock aldrig någon singularitet p.g.a. att den enorma gravitationen i den kollapsande stjärnan bromsar den lokala tiden till i det närmaste stillastående, varför krympningen avstannar när stjärnan är ca två kilometer i diameter. Singulariteten uppstår efter oändlig tid. Ett svart hål med sin händelsehorisont och slutliga singularitet kan således inte bildas i vår verklighet utan kräver ett separat universum helt skilt från vårt eget.

Källa: Astronomy May 2004

Galaxcentra

Supermassiva svarta hål som man tror finns i centrum av alla galaxer och kvasarer. Denna variant av svarta hål har en massa motsvarande 10-100 miljarder solmassor. Ett supermassivt svart hål skickar ofta ut två s.k. jetstrålar vinkelrätt ut från galaxplanet. Dessa jetstrålar är strålar av elektroner och andra subatomära partiklar med en hastighet i närheten av ljushastigheten. Sådana jetstrålar kommer vanligen från en s.k. aktiv galaxkärna. Dessutom skapar den omgivande s.k. accretionsskivan gigantiska "vindar" som blåser iväg partiklar från det svarta hålets närhet. Infallande gas avger kraftig röntgenstrålning.

Medeltunga svarta hål

Nyligen har forskarna upptäckt ett mellanvariant av svart hål. Det medeltunga svarta hålet, som har hittats omkring 600 ljusår från centrum av galaxen M82, har en massa på omkring 500 solmassor och en volym motsvarande Månens.

Frågor och förslag (lämna helst en signatur)

Kan rubriken intro på diskussions sidan raderas?

--Sion 16 maj 2010 kl. 20.26 (CEST)[svara]

Skulle vara fint om någon kunde skriva en introduktion till mikro svarta hål (quantum black holes), med betoning på skillnader gentemot större svarta hål.

--Anonym1

Jag läser. Skillnaden i gravitationen blir närmast singulariteten så stark att den sliter sönder atomer. Exakt vid vilken punkt denna ituslitande kraft skulle vara dödlig beror för övrigt på det svarta hålets storlek. Ar det korrekt att utttryka sig så ??????? Undrar.

--stefan.lila

Jag kan faktiskt inte se något fel med formuleringen. Den första meningen är helt rätt. Den andra är klumpig men annars såvitt jag kan se problemfri. // OlofE 18 september 2006 kl. 22.19 (CEST)[svara]

Möjligen skulle jag föredra "...svarta hålets massa.", men det är inte direkt fel.

andejons 18 september 2006 kl. 22.24 (CEST)[svara]

Good point, ändrar. // OlofE 19 september 2006 kl. 17.15 (CEST)[svara]

Den ituslitande kraften är dödlig när den uttrycker ca möjligen 8g i skillnad mellan topp och tå. En ituslitand kraft kan uppnås i centrifug ,men torde vara omöjlig att isolera från tröghet.

ca möjligen låter lite luddigt, men finns det en källa eller nåt så lägg till! // OlofE 22 september 2006 kl. 11.40 (CEST)[svara]

Det är en sak som jag inte förstår. Hur bildas ett svart hål? Är det genom en supernovaexplosion eller att en stjärna imploderar? Detta gör mig väldigt förvirrad. Vissa kanske tycker detta är en självklar fråga, men jag är nybörjare och kan inte så mycket om detta.

--Anonym2

När en stjärna blir gammal så kommer den få slut på material till fusionen, när det händer så kommer stjärnan kollapsa p.g.a. att trycket som fusionen skapar upphör, så stjärnan imploderar egentligen, man kan jämföra det med en havs-mina som exploderar, då skapar den först en bubbla fylld med explosions gaser som sedan kollapsar och skapar en vattenpelare vid ytan (kanske ingen bra jämförelse men den får duga). om materien som finns kvar efter att stjärnan har imploderat/exploderat väger mer än 3,2 solmassor så kommer det skapas ett svart hål.

1 solmassa är vad solen väger idag (den bort-strålande massan är faktiskt försumbar i det sammanhanget)

--Sion 16 maj 2010 kl. 20.26 (CEST)[svara]

Vid bilden av det simulerade svarta hålet står det i bildtexten att det behövs en acceleration på 400 miljoner g. Men en acceleration är väl alltid en hastighetsökning i förhållande till tidsrymd och här talas det om att stå stilla. Så egentligen är det frågan om att motverka en kraft orsakad av c. 400 miljoner g?

-- Jontew 7 februari 2011 kl. 13.48 (CET)[svara]

Språkligt missfoster!

"Resultatet av studien visade att det svarta hålet snurrade runt sig själv med ungefär ljusets hastighet". Visserligen är rymden där svårt krökt, men väl ändå inte tillräckligt för att skapa en kopia av ett svart hål och dessutom accellerera upp denna kopia i relativistiska hastigheter i bana runt det uppenbarligen klart massivare originalet ?!? Hilmer B (diskussion) 12 augusti 2014 kl. 17.26 (CEST)[svara]

Se även

Astronomi

Externa länkar