Hoppa till innehållet

Anne Sofie von Otter

Från Wikipedia
Anne Sofie von Otter
Anne Sofie von Otter 2011.
Född9 maj 1955 (69 år)
Stockholm
MakeBenny Fredriksson, (1989–2018; hans död)
FöräldrarGöran von Otter
SläktingarBirgitta von Otter (syster)
Casten von Otter (bror) Mikael von Otter (bror) 1945-2018
GenreOpera
RollMezzosopran
År som aktiv1983–idag
SkivbolagDeutsche Grammophon
ArtistsamarbetenBengt Forsberg, Elvis Costello
WebbplatsOfficiell webbplats
Utmärkelser
Gillis Bratt-stipendiet (1979)
Echo Klassik Sängerin des Jahres (1995)
Litteris et Artibus (1999)
Echo Klassik Sängerin des Jahres (2000)
Rolf Schockpris i de musikaliska konsterna (2003)
Musikexportpriset (2004)[1]
Frankfurter Musikpreis (2011)
Hedersdoktor vid Pierre och Marie Curies universitet (2013)
Årets svensk i världen
Kommendör av Arts et Lettres-orden
Anne Sofie von Otter tar emot grammispriset för Årets klassiska på Grammisgalan på Cirkus, Stockholm den 20 februari 2013.

Anne Sofie von Otter, född 9 maj 1955 i Stockholm, är en svensk opera- och konsertsångerska (mezzosopran). Hon utsågs till hovsångerska 1995.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Anne Sofie von Otter är dotter till diplomaten Göran von Otter i släkten von Otter samt syster till Birgitta von Otter och Casten von Otter. Hon växte upp i Stockholm, Bonn och London och studerade på Musikhögskolan i Stockholm och Guildhall School of Music and Drama i London.

Hon var från 1989 gift med teaterdirektören Benny Fredriksson fram till hans död i mars 2018.[2] De har två barn.

Sångarkarriär

[redigera | redigera wikitext]

Anne Sofie von Otter var under 1983–1985 engagerad av Basel-operans ensemble där hon 1983 gjorde sin operadebut som Alcina i Haydns Orlando paladino. Hon fortsatte med roller som Dorabella i Così fan tutte och Sesto i La clemenza di Tito, båda av Wolfgang Amadeus Mozart. Andra viktiga roller var Hänsel i Hänsel und Gretel av Engelbert Humperdinck och Clairon i Capriccio av Richard Strauss.

Hon debuterade på Covent Garden 1985 och på La Scala 1987. Metropolitan-debuten 1988 var som Cherubino i Mozarts Figaros bröllop.

Rollen som Oktavian i Richard Strauss Rosenkavaljeren har von Otter sjungit i åtta operahus på tre kontinenter, med föreställningar i Stockholm, München, London, Paris, Wien, Chicago, New York och i Japan. I den rollen medverkar hon också i en cd från 1992 med Bernard Haitink som dirigent och i en dvd från 1994 med Carlos Kleiber som dirigent.

De följande åren följde fortsatta operaroller av Mozart, Händel och Monteverdi.

På konsertrepertoaren har musik av Mahler, Brahms, Grieg, Schubert, Wolf och Sibelius varit framträdande. Sedan 1980 samarbetar hon med pianisten Bengt Forsberg som varit hennes ackompanjatör vid ett stort antal konserter och inspelningar.

Dirigenter hon har arbetat med är bland annat Georg Solti, Claudio Abbado och John Eliot Gardiner.

von Otter har sjungit Brangäne i Wagners Tristan och Isolde i London, Waltraute i Ragnarök i Stockholm, Salzburg och Aix-on-Provence och sjunger denna roll 2014 på Deutsche Oper i Berlin. Hon turnerade 2013 med Wagners Wesendonck-Lieder på programmet.[3][4].

Ett urval av inspelade verk

[redigera | redigera wikitext]

Tillsammans med Elvis Costello gav Anne Sofie von Otter 2001 ut For the Stars, ett album i popgenren som belönades med det holländska musikpriset Edison Award.

Under 2006 kom I Let the Music Speak, ett andra album i popgenren med musik av Benny Andersson och Björn Ulvaeus från deras tid i Abba.

Året därpå gav hon ut albumet Terezín/Theresienstadt med musik som skrivits av kompositörer som satt fängslade i nazisternas koncentrationsläger i Theresienstadt innan de transporterades till dödslägret i Auschwitz. Hon har förklarat att materialet har speciell personlig betydelse för henne eftersom hennes far Göran von Otter, som var svensk diplomat i Berlin under andra världskriget, förgäves försökt få Utrikesdepartementet att reagera på den information som han fått från Kurt Gerstein om de nazistiska dödslägren.

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Diskografi

[redigera | redigera wikitext]

Lieder och sånger

[redigera | redigera wikitext]
  • 1989 – Lieder by Wolf and Mahler med Ralf Gothoni (piano) (Deutsche Grammophon)
  • 1991 – Brahms: Lieder med Bengt Forsberg (piano) (Deutsche Grammophon)
  • 1993 – Grieg: Sånger med Bengt Forsberg (piano) (Deutsche Grammophon)
  • 1994 – Alban Berg: Sieben frühe Lieder med Bengt Forsberg (piano) (Deutsche Grammophon)
  • 1994 – Händel: Marian Cantatas and Arias med Musica Antiqua Köln/Reinhard Goebel (Archiv)
  • 1994 – Kurt Weill: Speak Low: Songs by Kurt Weill med NDR-Sinfonieorchester/John Eliot Gardiner (Deutsche Grammophon)
  • 1994 – Brahms/Schumann med Barbara Bonney, Kurt Streit, Olaf Bär, Helmut Deutsch och Bengt Forsberg (piano) (EMI)
  • 1994 – Love's Twilight – Late Romantic Songs by Berg, Korngold & Strauss med Bengt Forsberg (piano) (Deutsche Grammophon)
  • 1995 – Hector Berlioz: Mélodies med Cord Garben (piano) och Les nuits d'été med Berliner Philharmoniker/James Levine (Deutsche Grammophon)
  • 1995 – Schumann: Frauenliebe und -leben med Bengt Forsberg (piano) (Deutsche Grammophon)
  • 1995 – Mozart – Haydn: Songs & Canzonettas med Melvyn Tan (fortepiano) (Archiv)
  • 1995 – Sibelius: Anne Sofie von Otter sings Sibelius med Bengt Forsberg (piano) (BIS)
  • 1995 – Hugo Wolf: Spanisches Liederbuch med Olaf Bär och Geoffrey Parsons (piano) (EMI)
  • 1995 – Alban Berg: 7 frühe Lieder & Der Wein med Wiener Philharmoniker/Claudio Abbado (Deutsche Grammophon)
  • 1996 – Wings in the Night – svenska sånger med Bengt Forsberg (piano) (Deutsche Grammophon)
  • 1996 – La Bonne chanson – franska kammarsånger med Bengt Forsberg (piano) med flera (Deutsche Grammophon)
  • 1996 – Mahler & Zemlinsky Lieder NDR-Sinfonieorchester/John Eliot Gardiner (Deutsche Grammophon)
  • 1996 – Ingvar Lidholm: Songs and Chamber Music med Edsbergs Stråkorkester/Björn Sjögren (Caprice Records)
  • 1997 – Operaarior av Mozart, Haydn och Gluck med The English Concert/Trevor Pinnock (Archiv)
  • 1997 – Schubert: Lieder med Bengt Forsberg (piano) (Deutsche Grammophon)
  • 1998 – The Artist’s Album (Deutsche Grammophon)
  • 1998 – Lamenti – musik av Bertali, Legrenzi, Monteverdi, Piccinini, Purcell och Vivaldi med Musica Antiqua Köln/Reinhard Goebel (Archiv)
  • 1999 – Mahler: Des Knaben Wunderhorn med Thomas Quasthoff och Berliner Philharmoniker/Claudio Abbado (Deutsche Grammophon)
  • 1999 – Erich Korngold: Rendezvous med Korngold med Bengt Forsberg (piano) & vänner (Deutsche Grammophon)
  • 2000 – Folksongs med Bengt Forsberg (piano) (Deutsche Grammophon)
  • 2001 – Lieder von Beethoven, Meyerbeer och Spohr med Melvyn Tan (piano) (Archiv)
  • 2001 – Cécile Chaminade: Mots d’amour, med Bengt Forsberg, Peter Jablonski och Nils-Erik Sparf
  • 2002 – Offenbach: Anne Sofie von Otter sings Offenbach Arias and Scenes med Les Musiciens du Louvre/Marc Minkowski (Deutsche Grammophon)
  • 2002 – Schönberg: Gurre-Lieder med Berliner Phiharmoniker/Simon Rattle (EMI)
  • 2003 – Schubert: Lieder i orkestrering av olika tonsättare med Thomas Quasthoff och Chamber Orchestra of Europe/Claudio Abbado (Deutsche Grammophon)
  • 2004 – Watercolours – musik av Lars-Erik Larsson, Hugo Alfvén, Ture Rangström med flera med Bengt Forsberg (piano) (Deutsche Grammophon)
  • 2004 – Maurice Ravel: Shéhérazade med Cleveland Orchestra/Pierre Boulez (Deutsche Grammophon)
  • 2005 – Mahler: Kindertotenlieder med Wiener Philharmoniker/Pierre Boulez (Deutsche Grammophon)
  • 2005 – Music for a While – Baroque Melodies med Jakob Lindberg, Anders Ericson och Jory Vinikour (Deutsche Grammophon)
  • 2006 – Reflection sånger av Clara Schumann, med Hélène Grimaud (Deutsche Grammophon)
  • 2008 – Verk av Laci Boldemann, Hans Gefors, Anders Hillborg med Göteborgs Symfoniker/Kent Nagano (Deutsche Grammophon)
  • 2009 – Bach: Alto and Soprano Arias from Cantatas and Oratorios med Concerto Copenhagen/Lars Ulrik Mortensen (Archiv)
  • 2010 – Ombre de mon amant – franska barockarior med Les Arts Florissants/William Christie (Deutsche Grammophon)
  • 2011 – Berlioz: Les nuits d'été / Harold en Italie. Les Musiciens du Louvre-Grenoble. Dir. Marc Minkowski (Naive)
  • 2012 – A Summer’s Day – Swedish Romantic Songs av Erik Gustaf Geijer, Franz Berwald, Adolf Fredrik Lindblad med flera Bengt Forsberg, piano, Fredrik Zetterström, baryton (BIS)
  • 2012 – Sogno Barocco / Baroque Dream med Sandrine Piau, Susanna Sundberg och Cappella Mediterranea/Leonardo Garcia Alarcón (Naive)

Kompletta operor

[redigera | redigera wikitext]

Oratorier, symfonier med mera

[redigera | redigera wikitext]

Övrig musik

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ läs online, www.regeringen.se , läst: 27 juli 2023.[källa från Wikidata]
  2. ^ ”Stadsteaterns förre vd Benny Fredriksson död”. SvD.se (Svenska Dagbladet/TT). https://www.svd.se/stadsteatersns-forre-vd-benny-fredriksson-dod. Läst 18 mars 2018. 
  3. ^ Operabase Läst 10 januari 2013
  4. ^ Anne Sofie von Otter Läst 10 januari 2013
  5. ^ ”Ann Sofia von Otter vann Grammy i natt”. Aftonbladet. 9 februari 2015. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article20286301.ab. Läst 9 februari 2015. 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Forman, Denis, A night at the Opera. New York, Random House, 1998. S. 929–930. ISBN 0-375-75176-9.
  • Sørensen, Inger, Operalexikonet. Stockholm, Forum, 1993. S. 416. LIBRIS-ID:7256161. ISBN 91-37-10380-6.
  • Stinchelli, Enrico, Greatest stars of the opera. New revised 3. ed. Rome, Gremese. S. 101. ISBN 88-7301-465-8.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Anne_Sofie_von_Otter&oldid=55927066”