1844 Susilva
| 1844 Susilva | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Paul Wild |
| Upptäcktsplats | Observatorium Zimmerwald |
| Upptäcktsdatum | 30 oktober 1972 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (1844) Susilva |
| Alternativnamn | 1972 UB, 1943 EU, 1953 AA, 1959 GJ[1] |
| Uppkallad efter | Susi Petit–Pierre[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,170 AU |
| Perihelium | 2,862 AU |
| Halv storaxel | 3,016 AU |
| Excentricitet | 0,0509871 |
| Siderisk omloppstid | 5,24 år |
| Medelomloppshastighet | 17,15 km/s |
| Medelanomali | 13,20° |
| Inklination | 11,79° |
| Longitud för uppstigande nod | 99,35° |
| Periheliumargument | 72,28° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 26,8 km |
| Albedo | 0,118 |
| Absolut magnitud (H) | 11,1[4] |
1844 Susilva eller 1972 UB[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 30 oktober 1972 av den Schweiziska astronomen Paul Wild vid Observatorium Zimmerwald. Den har fått sitt namn efter Susi Petit–Pierre.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 26 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1844 Susilva” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1844. Läst 16 februari 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 1844 Susilva” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=1844. Läst 13 augusti 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1844) Susilva. Springer Berlin Heidelberg. sid. 148. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1845. Läst 29 november 2021
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||