Användare:Plagodis/arbetsyta-fjärilar

Ängspärlemorfjäril, Speyeria aglaja

Ängspärlemorfjäril Status i Sverige: Livskraftig Status i Finland: Livskraftig
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Insekter Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Fjärilar Lepidoptera
Underordning	Glossata
(orankad)	Dagfjärilar Rhopalocera
Överfamilj	Äkta dagfjärilar Papilionoidea
Familj	Praktfjärilar Nymphalidae
Underfamilj	Pärlemorfjärilar Heliconiinae
Släkte	Speyeria
Art	Ängspärlemorfjäril Speyeria aglaja
Vetenskapligt namn
§ Speyeria aglaja
Auktor	Linnaeus, 1758
Synonymer
Argynnis aberrans Lampa, 1885  Argynnis aglaja (Linnaeus, 1758)  Argynnis aurea Tutt, 1896  Argynnis charlotta Haworth, 1803  Argynnis emilia Acerbi, 1802  Argynnis eridioides Pflümer, 1879  Argynnis fusca Tutt, 1896  Argynnis gutta Wileman, 1911  Argynnis mitchelli Kershaw, 1952  Argynnis molybdina Newnham, 1917  Argynnis ovalis Cabeau, 1930  Argynnis robnora Kershaw, 1952  Argynnis smrzi Slabý, 1949  Argynnis viridiatra Strand, 1912  Argynnis wimani Holmgren, 1888  Mesoachidalia plutus Oberthür, 1909  Mesoacidalia sinenigra Aagesen  Papilio aglaja Linnaeus, 1758  Speyeria albomaculata Rebel  Speyeria arvernensis Bramson, 1890  Speyeria emilocuples Warren, 1955  Speyeria hindenburgi Schuster von Forstner, 1928  Argynnis fuscans Tutt, 1896 (tvetydig)  Argynnis pallida Tutt, 1896 (tvetydig)
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Ängspärlemorfjäril, Speyeria aglaja, är en fjärilsart som beskrevs av Carl von Linné, 1758. Arten ingår i släktet Speyeria och familjen praktfjärilar, Nymphalidae. Ängspärlemorfjäril är reproducerande i både Sverige och Finland och enligt respektive rödlista är arten livskraftig, LC i båda länderna.

Utseende

Vingspannet varierar mellan 45 och 58 millimeter. Hanen och honan är ganska lika varandra. Ovansidan är orange med brunsvarta fläckar som är mer eller mindre ordnade i band. Ytterkanten är också brunsvart och innanför denna är fläckarna halvmånformade. På undersidan är framvingen något ljusare orange med strödda brunsvarta fläckar. Bakvingens undersida är grön, närmare ytterkanten gul. Över hela bakvingen finns vita fläckar, samt ett band av vita fläckar längs ytterkanten.

Larven är svart och taggig och runt andningshålen på sidorna är den röd. Den blir upp till 40 millimeter lång.

Bildgalleri

• 
  Denna illustration visar till vänster ovansidan och till höger undersidan på ängspärlemorfjäril
• 
  Ovansida.
• 
  Undersida.

Levnadssätt

Flygtiden, den period när fjärilen är fullvuxen, infaller för ängspärlemorfjärilen under juni till augusti. Under flygtiden parar sig fjärilarna och honan lägger äggen ett och ett eller några tillsammans på värdväxterna, de växter larven lever på och äter av. Dessa är för ängspärlemorfjärilen bland annat olika arter i violsläktet.

När larven kläcks ur ägget äter den emellertid inte, utan övervintrar och börjar äta på våren. Den förpuppas i början av sommaren. Efter 2-3 veckor kläcks den fullbildade fjärilen ur puppan och en ny flygtid börjar.

Habitat

Fjärilens habitat, den miljö den lever i, är framför allt blommande ängar och hedmarker. De vuxna fjärilarna verkar föredra nektar från bland annat olika arter i klintsläktet och tistelsläktet.

Utbredning

Ängspärlemorfjärilens utbredningsområde omfattar stora delar av den palearktiska regionen. Den förekommer från nordligaste Afrika och Europa genom Sibirien och Iran till Kina, Korea och Japan. Den finns i hela Norden utom Island. Den förekommer inte i de nordligaste landskapen i Norge, Sverige och Finland även om den tillfälligtvis har påträffats även där.

Externa länkar

{{commonscat WD}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Praktfjärilar]] [[Kategori:Speyeria|aglaja]]

Diasemia accalis

Diasemia accalis
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Insekter Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Fjärilar Lepidoptera
Överfamilj	Pyraloidea
Familj	Gräsmott Crambidae
Underfamilj	Spilomelinae
Släkte	Diasemia
Art	Diasemia accalis
Vetenskapligt namn
§ Diasemia accalis
Auktor	Walker 1859
Synonymer
Diasemia spilonotalis Snellen, [1880] Scopula accalis Walker, 1859
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Diasemia accalis är en fjärilsart som beskrevs av Francis Walker 1859. Diasemia accalis ingår i släktet Diasemia och familjen gräsmott, Crambidae. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

Externa länkar

* {{wikispecies|Diasemia accalis|''Diasemia accalis''}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Crambidae]] [[Kategori:Diasemia|accalis]]

Bokstavsmott, Diasemia reticularis

Bokstavsmott Status i Finland: Sårbar Status i Sverige: Akut hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Insekter Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Fjärilar Lepidoptera
Överfamilj	Pyraloidea
Familj	Gräsmott Crambidae
Underfamilj	Spilomelinae
Släkte	Diasemia
Art	Bokstavsmott Diasemia reticularis
Vetenskapligt namn
§ Diasemia reticularis
Auktor	Linnaeus, 1761
Synonymer
Diasemia argentalis Fabricius, 1781 Diasemia litterata Scopoli, 1763 Phalaena litterata Scopoli, 1763
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Bokstavsmott, Diasemia reticularis, är en fjärilsart som beskrevs av Carl von Linné, 1761. Bokstavsmott ingår i släktet Diasemia och familjen gräsmott, Crambidae. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

Kännetecken

Vingbredden är 17 till 22 millimeter. Den har oftast mörkbruna vingar, men ibland kan de vara ljusare bruna, med vita teckningar.

Bildgalleri

• 
  Imago fjäril.
• 
  Imago fjäril
• 
  Imago fjäril med hopfällda vingar
• 
  Preparerad (uppnålad) imago fjäril.

Utbredning

Utbredningen för arten omfattar större delen av Europa, med undantag för Irland, Korsika och Sicilien, samt Centralasien och österut till Mongoliet och Kina, samt området kring Vladivostok i sydöstra Ryssland. I Sverige är arten reproducerande men är sällsynt och rödlistad som akut hotad, CR. I Finland har arten tidigare betraktats som nationellt utdöd men har sedan återetablerat sig och är sedan 2019 rödlistad som Sårbara (VU). I Sverige finns bara en säker förekomst där arten reproducerar sig, men uppträder regelbundet som migrant.

Levnadssätt

Artens habitat är gräsmarker, till exempel torra ängar och hedliknande backar. I de norra delarna av Europa, däribland Sverige, förekommer en generation om året, men i sydligare delar av Europa kan två generationer per år hinnas med. I Alperna har arten observerats upp till en höjd av omkring 2 000 meter över havet, men i de nordligare delarna av utbredningsområdet lever den på lägre höjd. Kända värdväxter för arten är groblad, cikoria och fibblor av släktena hökfibblor (Hieracium), stångfibblor (Pilosella) och strävfibblor (Picris).

Externa länkar

{{commonscat WD}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Crambidae]] [[Kategori:Diasemia|reticularis]] [[Kategori:Hotade arter i svensk flora och fauna]] [[Kategori:Insekter i palearktiska regionen]]

Kvarnmott, Ephestia kuehniella

Kvarnmott Status i Sverige: Livskraftig
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Insekter Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Fjärilar Lepidoptera
Överfamilj	Pyraloidea
Familj	Solmott Pyralidae
Släkte	Ephestia
Art	Kvarnmott Ephestia kuehniella
Vetenskapligt namn
§ Ephestia kuehniella
Auktor	Zeller, 1879
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Kvarnmott, Ephestia kuehniella, är en fjärilsart som beskrevs av Philipp Christoph Zeller, 1879. Kvarnmott ingår i släktet Ephestia och familjen solmott, Pyralidae. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

Arten kan huvudsakligen påträffas i kvarnar, bagerier, brödfabriker eller förråd där mjölprodukter förvaras. Den förs kontinuerligt in via handel och kan dyka upp i det närmaste var som helst i landet inomhus. I äldre kvarnar och bagerier kan populationer hålla sig kvar över längre tid trots bekämpning. Arten påträffas allt mer sällan pga förbättrad hygien och tätare förpackningar.

Kännetecken

Den imago fjärilen har blekt grå framvingar med tvärgående mörka sicksackmönster. Vingspannet är 17-28 mm. Larven är 12-19 mm lång, gulvit färg med svagt gröna eller rosa färgtoner och mörkare huvud.

Bildgalleri

• 
• 
  Kvarnmott i parning
• 

Utbredning

Kvarnmott i och med koppling till människans livsmedel fått en närmast kosmopolitisk utbredning. I Sverige noterades arten första gången på 1890-talet. I Sverige är det en ren inomhus art då de inte klarar vintern utomhus. Ändå är fynden begränsad till södra Sverige upp till och med Västmanland och vidare längs Norrlandskusten upp till Norrbotten. I Finland är arten klassad som invasiv, men fynd finns i hela södra Finland ända upp i Norra Österbotten.

Levnadssätt

En imago fjäril äter inget. Den flyger på natten och dagarna sitter den på en mörk och skuggig plats med vingarna stängda. Äggen utvecklas till larver på cirka tio dagar vid en temperatur på 20°C och till vuxna djur på cirka fyra månader. Tre generationer per år kan därför utvecklas om förutsättningarna är de rätta. Arten tål kyla ganska bra, en kort period runt 15 °C. Larven lever av frön. Man finner den ofta i mjöl (därav namnet), müsli och andra torra spannmålsprodukter

Skadedjur

Den är ett ganska vanligt skadedjur runt om i världen och lever på frön. Man finner den ofta i mjöl (därav namnet), müsli och andra torra spannmålsprodukter, särskilt i lokaler där dessa lagras länge och i stora mängder. Till hemmet kommer de med matvaror och man upptäcker vanligen fjärilarna i skafferiet eller på köksväggarna.

Fjärilslarven utsöndrar en tråd som liknar spindelnät, vilket gör att mjöl klumpar sig. Detta ger en grå, filtliknande klumpade massa som även innehåller larvens mörka avföringspartiklar. Maskinerna i bruken kan också bli förorenade. Om inget görs kan mjölklumpar blockera hissrören. Ibland finns mjöllöss i mjölförpackningar som har lagrats en tid i en butik eller skafferi och ägg har kommit in i produkten i bruket. Med tiden har äggen utvecklats till larver, kokonger och slutligen vuxna fjärilar.

Externa länkar

{{commonscat WD}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Praktfjärilar]] [[Kategori:Anartia|fatima]]

Strandmalörtssäckmal, Coleophora gardesanella

Strandmalörtssäckmal Status i Finland: Starkt hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Insekter Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Fjärilar Lepidoptera
Överfamilj	Gelechioidea
Familj	Säckmalar Coleophoridae
Släkte	Coleophora
Art	Strandmalörtssäckmal Coleophora gardesanella
Vetenskapligt namn
§ Coleophora gardesanella
Auktor	Toll, 1954
Synonymer
Vetenskapligt: Coleophora machinella Bradley, 1971 Coleophora maritimella Machin, 1884 (tvetydig) Svenskt: Rödklintsäckmal
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Strandmalörtssäckmal, Coleophora gardesanella, är en fjärilsart som beskrevs av Sergiusz Toll 1848. Strandmalörtssäckmal ingår i släktet Coleophora, och familjen säckmalar, Coleophoridae. I Finland är arten funnen i de sydostligaste landskapen och rödlistad som Starkt hotad (EN). I Sverige gjordes de första fynden av arten i Skåne 2017. Arten har sedan dess även hittats i Uppland. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

Externa länkar

*{{commonscat WD}} *{{wikispecies|Coleophora gardesanella|''Coleophora gardesanella''}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Säckmalar]] [[Kategori:Coleophora|gardesanella]]

Ljusgrått ängsfly, Pabulatrix pabulatricula

Ljusgrått ängsfly Status i Finland: Nära hotad Status i Sverige: Starkt hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Insekter Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Fjärilar Lepidoptera
Överfamilj	Noctuoidea
Familj	Nattflyn Noctuidae
Släkte	Pabulatrix
Art	Ljusgrått ängsfly Pabulatrix pabulatricula
Vetenskapligt namn
§ Pabulatrix pabulatricula
Auktor	Brahm 1791
Synonymer
Apamea pabulatricula (Brahm,1791) Eremobina pabulatricula (Brahm, 1791) Hadena fraudulenta Staudinger, 1888 Noctua elota Hübner Pabulatrix conjuncta Spuler, 1905 Pabulatrix semibrunnea Petersen, 1902 Phalaena connexa Borkhausen, 1792 Phalaena pabulatricula Brahm, 1791
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Ljusgrått ängsfly, Pabulatrix pabulatricula, är en fjärilsart som beskrevs av Nikolaus Joseph Brahm 1791. Ljusgrått ängsfly ingår i släktet Pabulatrix och familjen nattflyn, Noctuidae. Enligt den svenska rödlistan är arten starkt hotad, EN, i Sverige. Arten förekommer mycket lokalt på Öland, Blekinge och Småland möjligen finns populationer även i Skåne och längs Västkusten. Fynd i Västerbotten kan vara en möjlig population med koppling till de något rikligare förekomsterna i Finland, där dock arten ändå är rödlistad som nära hotad, NT. Artens livsmiljö ljusa ekskogar med yngre och relativt lågvuxna träd. Markvegetationen är frodig med en stor variation av gräsarter och örter. En annan lämplig miljö är yngre löv- och blandskogar i anslutning till odlade områden. Populationerna i Västerbotten och norra Finland förekommer i glesa torra skogar med gran, tall och björk. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

Externa länkar

*{{commonscat WD}} *{{wikispecies|Pabulatrix pabulatricula|''Pabulatrix pabulatricula''}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Nattflyn]] [[Kategori:Pabulatrix|pabulatricula]]

Mindre stråfly, Denticucullus pygmina

Mindre stråfly Status i Finland: Livskraftig Status i Sverige: Livskraftig
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Insekter Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Fjärilar Lepidoptera
Överfamilj	Noctuoidea
Familj	Nattflyn Noctuidae
Släkte	Denticucullus
Art	Mindre stråfly Denticucullus pygmina
Vetenskapligt namn
§ Denticucullus pygmina
Auktor	(Haworth, 1809)
Synonymer
Vetenskapligt: Chortodes pygmina (Haworth, 1809) Denticucullus bilinea Lempke, 1965 Denticucullus concolor Tutt, 1891 Denticucullus extrema Herrich-Schäffer Denticucullus fasciata Warren, 1912 Denticucullus fluxa Duponchel Denticucullus fulva Hübner Denticucullus fusca Lempke, 1942 Denticucullus lutea Cockayne, 1951 Denticucullus nervosa Lempke, 1965 Denticucullus neurica Stephens, 1829 Denticucullus nigrescens Lempke, 1965 Denticucullus ochracea Tutt, 1891 Denticucullus ochraceasuffusa Tutt, 1891 Denticucullus pallida Stephens, 1829 Denticucullus punicea Tutt, 1891 Denticucullus puniceasuffusa Tutt, 1891 Denticucullus transversa Staudinger, 1901 Svenskt: Litet stråfly
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Mindre stråfly, Denticucullus pygmina, är en fjärilsart som först beskrevs av Adrian Hardy Haworth 1809. Arten ingår i släktet Denticucullus och familjen nattflyn, Noctuidae. Mindre stråfly är reproducerande i både Sverige och Finland och enligt respektive rödlista är arten livskraftig, LC i båda länderna. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

Bildgalleri

• 
  Imago fjäril
• 
  Imago fjäril
• 
  Preparerad (uppnålad) imago fjäril

Externa länkar

*{{commonscat WD}} *{{wikispecies|Denticucullus pygmina|''Denticucullus pygmina''}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Nattflyn]] [[Kategori:Denticucullus|pygmina]]

Lycia zonaria

Hedvintermätare Status i Sverige: Starkt hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Insekter Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Fjärilar Lepidoptera
Överfamilj	Geometroidea
Familj	Mätare Geometridae
Släkte	Lycia
Art	Hedvintermätare Lycia zonaria
Vetenskapligt namn
§ Lycia zonaria
Auktor	(Denis & Schiffermüller, 1775)
Synonymer
Vetenskapligt: Geometra zonaria [Denis & Schiffermüller], 1775 Nyssia atlantica Harrison, 1938 Ithysia britannica Harrison, 1912 Ithysia rossica Harrison, 1912 Bombyx zona Fabricius, 1787 Svenskt: Ringlad vintermätare
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Hedvintermätare, Lycia zonaria, är en fjärilsart som först beskrevs av Michael Denis och Ignaz Schiffermüller 1775. Hedvintermätare ingår i släktet Lycia och familjen mätare, Geometridae. Enligt den svenska rödlistan är arten starkt hotad, EN, i Sverige. Arten förekommer sällsynt och lokalt i Skåne och Halland. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

Bildgalleri

• 
  Fjärilens ägg.
• 
  Fjärilens Larv.
• 
  Imago fjäril, vinglös hona.
• 
  Imago fjäril, hane.
• 
  Preparerad (uppnålad) imago fjäril, hane.

Externa länkar

* {{commonscat WD}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Mätare]] [[Kategori:Lycia|zonaria]]

Björkmätare, Biston betularia

Björkmätare Status i Finland: Livskraftig Status i Sverige: Livskraftig
Ljus form
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Insekter Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Fjärilar Lepidoptera
Överfamilj	Geometroidea
Familj	Mätare Geometridae
Släkte	Biston
Art	Björkmätare Biston betularia
Vetenskapligt namn
§ Biston betularia
Auktor	Linnaeus, 1758
Synonymer
Vetenskapligt: Biston albapicata Cockayne 1953 Biston benesignata Lempke 1952 Biston betularius Stephens 1831 Biston brunnea Lempke 1970 Biston carbonaria Jordan 1869 Biston centrisignata Lempke 1970 Biston concinna W. Warren 1899 Biston decoloraria Cockayne 1940 Biston destrigata Lempke 1952 Biston doubledayaria Millière 1870 Biston fasciata Prout 1915 Biston funebraria Lambillion 1905 Biston griseata Smith 1954 Biston insularia Thierry-Mieg 1886 Biston lomasaria Cottam 1923 Biston marmoraria Sepp 1792 Biston morleyi Chalmers-Hunt 1964 Biston nigra Heylaerts 1870 Biston nigricans Meves 1914 Biston nigricosta Cockayne 1953 Biston nigromarginata Lempke 1952 Biston ochrearia Mansbridge 1908 Biston parvula Wnukowsky 1925 Biston pgraecum Poda 1761 Biston semivirgata Cockayne 1953 Biston soffneri Tykac 1941 Biston suffusa Cockayne 1953 Biston svejbekia Hoffmeyer 1960 Biston ulmaria Borkhausen 1794 Biston variegata Lempke 1970 Phalaena betularia Linnaeus 1758 Svenskt: Stor björkmätare
Mörk form
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Björkmätare, Biston betularia, är en fjärilsart som beskrevs av Carl von Linné, 1758. Björkmätare ingår i släktet Biston och familjen mätare, Geometridae. Björkmätare har två olika former, en ljus form med spräcklig teckning och en mörk, svart form. Dessa former är ett resultat av fjärilens anpassning till sin omgivning och fjärilen används ofta som ett exempel på hur det naturliga urvalet verkar. Fjärilen har för vana att vila på trädstammar. Mot trädstammar bevuxna med lavar ger den ljusa formens spräckliga teckning ett bra kamouflage. Lavar är dock känsliga för luftföroreningar och i områden där luften är förorenad, exempelvis på grund av utsläpp från industrier, blir lavar sällsynta och trädstammarna blir nedsmutsade. Mot lavfattiga och smutsiga trädstammar syns de ljusa fjärilarna bättre och upptäcks därför lätt av predatorer som fåglar. Under dessa förhållanden gynnas mörkare fjärilar, eftersom de är bättre kamouflerade mot lavfattiga trädstammar och till slut blir de mörka fjärilarna dominerande i populationen. Detta fenomen observerades redan under slutet av 1800-talet i Storbritannien efter att den industriella revolutionen lett till bildandet av de första större industriområdena.

Kännetecken

Björkmätaren har en kraftig, fint hårig kropp och långa framvingar och har en vingbredd på 41-61 millimeter. Hanen är i genomsnitt mindre än honan och har fjäderlika (brett dubbelt kamtandade) antenner medan honans antenner är trådlika . Larven är brun eller grön eller där emellan och liknar en kvist. Den ljusa formen känns igen på sin spräckliga teckning. Den mörka formen är ett exempel på melanism och beskrevs första gången från Manchester 1848. Den mörka formen har blivit mindre vanlig sedan det började införas regler för industriernas utsläpp av luftföroreningar så att många tidigare starkt nedsotade områden blivit renare.

Bildgalleri

• 
  Fjärilens larv, brun variant.
• 
  Fjärilens larv, grön variant.
• 
  Imago fjäril, mörk form.
• 
  Imago fjäril, mörk form.
• 
  Preparerad (uppnålad) imago fjäril, hane.

Utbredning

Utbredningsområdet för arten omfattar större delen av Europa och delar av tempererade Asien. Den finns också i Nordamerika.

Underarter

Åtta underarter finns listade i Catalogue of Life.

Underarter enligt Catalouge of life

• Biston betularia alexandrina Wehrli, 1941
• Biston betularia betularia (Linnaeus, 1758)
• Biston betularia cognataria (Guenée, [1858])
• Biston betularia contrasta (Barnes & Benjamin, 1923)
• Biston betularia coreae Wehrli, 1941
• Biston betularia fumosarius Alphéraky, 1897
• Biston betularia nepalensis Inoue, 1982
• Biston betularia parva Leech, 1897.

Hot och status

Det är en vitt spridd art som kan leva i varierade habitat. Fjärilen kan i områden där det bedrivs jordbruk påverkas negativt av bekämpningsmedel men anses inte vara hotad. Arten är reproducerande i både Sverige och Finland och enligt respektive rödlista är arten livskraftig, LC i båda länderna.

Levnadssätt

Som andra fjärilar har björkmätaren en livscykel som innefattar fyra utvecklingsstadier, ägg, larv, puppa och imago. Livscykeln är ettårig och övervintringen sker som puppa. Honan sänder ut feromoner för att locka till sig hanar och efter parningen lägger hon ägg på ett lövträd. Det kan exempelvis vara någon art ur boksläktet, björksläktet eller eksläktet. Larven äter under sommaren av värdväxtens blad och i slutet av sommaren när den är färdigväxt förpuppar den sig i marken. De fullbildade fjärilarna börjar komma fram i maj och kan ses fram till augusti. Fjärilarna flyger på natten och vilar på dagen, oftast på trädstammar. Som imago lever arten upp till omkring två veckor.

Externa länkar

*{{commonscat WD}} *{{wikispecies|Biston betularia|''Biston betularia''}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Mätare]] [[Kategori:Biston|betularia]]

Tamarindfjäril, Opsiphanes tamarindi

Tamarindfjäril
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Insekter Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Fjärilar Lepidoptera
Underordning	Glossata
(orankad)	Dagfjärilar Rhopalocera
Överfamilj	Äkta dagfjärilar Papilionoidea
Familj	Praktfjärilar Nymphalidae
Släkte	Opsiphanes
Art	Tamarindfjäril Opsiphanes tamarindi
Vetenskapligt namn
§ Opsiphanes tamarindi
Auktor	C. & R. Felder 1861
Synonymer
Vetenskapligt: Opsiphanes pseudospadix Strand, 1916 Opsiphanes sikyon Fruhstorfer, 1912 Svenskt: Ugglefjäril
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Tamarindfjäril, Opsiphanes tamarindi, är en fjärilsart som beskrevs av Cajetan von Felder och Rudolf Felder 1861. Tamarindfjäril ingår i släktet Opsiphanes och familjen praktfjärilar, Nymphalidae, Arten förekommer tillfälligt i Sverige. Larven lever på bananer och emellanåt följer fjärilar med i banantransporter till Sverige. Någon förutsättning för att de skulle reproducera sig i Sverige finns inte. Åtta underarter finns listade i Catalogue of Life.

Underarter

• Opsiphanes tamarindi cherocles Fruhstorfer, 1912
• Opsiphanes tamarindi corrosus Stichel, 1904
• Opsiphanes tamarindi kleisthenes Fruhstorfer, 1912
• Opsiphanes tamarindi mesomerista Stichel, 1925
• Opsiphanes tamarindi profana Stichel, 1936
• Opsiphanes tamarindi spadix Stichel, 1901
• Opsiphanes tamarindi terenzius Fruhstorfer, 1912
• Opsiphanes tamarindi xiphos Fruhstorfer, 1907.

Externa länkar

{{commonscat WD}} {{wikispecies|Opsiphanes tamarindi|''Opsiphanes tamarindi''}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Praktfjärilar]] [[Kategori:Opsiphanes|tamarindi]]

Frejas pärlemorfjäril, Boloria freija

Frejas pärlemorfjäril Status i Sverige: Livskraftig Status i Finland: Nära hotad Status i Europa: Livskraftig
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Insekter Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Fjärilar Lepidoptera
Underordning	Glossata
(orankad)	Dagfjärilar Rhopalocera
Överfamilj	Äkta dagfjärilar Papilionoidea
Familj	Praktfjärilar Nymphalidae
Underfamilj	Pärlemorfjärilar Heliconiinae
Släkte	Boloria
Art	Frejas pärlemorfjäril Boloria freija
Vetenskapligt namn
§ Boloria freija
Auktor	Thunberg, 1791
Synonymer
Argynnis freija (Thunberg, 1791) Brenthis freija (Thunberg, 1791) Clossiana freija Quensel, 1791 Clossiana freija (Thunberg, 1791) Papilio freija Thunberg, 1791 Argynnis fasciata Sheldon, 1912 (tvetydig) Argynnis obscura Schøyen, 1885 (tvetydig)
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Frejas pärlemorfjäril, Boloria freija, är en fjärilsart som beskrevs av Carl Peter Thunberg, 1791. Enligt Artfakta ingår Frejas pärlemorfjäril i släktet Boloria men enligt Catalogue of Life är tillhörigheten istället släktet Clossiana. Enligt båda källorna tillhör Frejas pärlemorfjäril familjen praktfjärilar, Nymphalidae. Arten är reproducerande i både Sverige och Finland. Enligt den finländska rödlistan är arten nära hotad, NT i Finland, medan den i Sverige är bedömd som livskraftig, LC.

Utbredning

Dess utbredning är cirkumpolär på norra halvklotet och omfattar områden av norra Europa, norra Asien och norra Nordamerika. Den finns även i en del bergstrakter längre söderut, som Uralbergen och Klippiga bergen, samt på den japanska ön Hokkaido.

Utseende

Frejas pärlemorfjäril har som andra pärlemorfjärilar orangeröda vingar med ett mönster av brunsvarta fläckar, ordnade i tvärband. Närmast liknar den arktisk pärlemorfjäril och högnordisk pärlemorfjäril, men är något ljusare och livligare tecknad på undersidan än dessa. Vingbredden är 34 till 44 millimeter.

Ekologi

Flygtiden för imago fjäril är i Norden vanligen från maj till juli, men tidigare eller senare flygtid förekommer beroende på breddgrad och höjd. Dess habitat är främst mossar och tundraliknande gräsområden, som fjällhedar. Larven lever på växter som tranbär och ripbär. Arten övervintrar som larv.

Underarter

Elva underarter finns listade i Catalogue of Life.

• Clossiana freija antipodes Churkin & Yakovlev, 2024
• Clossiana freija batchimeg Churkin & Yakovlev, 2024
• Clossiana freija browni Higgins, 1953
• Clossiana freija calais (Fruhstorfer, 1922)
• Clossiana freija daisetuzana Matsumura
• Clossiana freija freija (Thunberg, 1791)
• Clossiana freija gunderi (Harper, 1933)
• Clossiana freija jakutensis (Wnukowsky, 1927)
• Clossiana freija nabokovi (Stallings & Turner, 1947)
• Clossiana freija pallida (Elwes, 1899)
• Clossiana freija tarquinius Curtis

Bildgalleri

• 
  Imago fjäril undersida
• 
  Preparerad (uppnålad) imago fjäril (över- och undersida av samma fjäril)

Referenser

• Elmquist, Håkan & Liljeberg, Göran. Våra fjärilar: Dagfjärilar i Norden, Prisma, 2006.

Externa länkar

{{commonscat WD}} {{wikispecies|Clossiana freija|''Boloria freija''}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Praktfjärilar]] [[Kategori:Boloria|freija]]

Hedpärlemorfjäril, Fabriciana niobe

Hedpärlemorfjäril Status i Sverige: Sårbar Status i Finland: Livskraftig Status i Europa: Livskraftig
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Insekter Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Fjärilar Lepidoptera
Underordning	Glossata
(orankad)	Dagfjärilar Rhopalocera
Överfamilj	Äkta dagfjärilar Papilionoidea
Familj	Praktfjärilar Nymphalidae
Underfamilj	Pärlemorfjärilar Heliconiinae
Släkte	Fabriciana
Art	Hedpärlemorfjäril Fabriciana niobe
Vetenskapligt namn
§ Fabriciana niobe
Auktor	Linnaeus, 1758
Synonymer
Vetenskapligt: Argynnis niobe Linnaeus, 1758/1761 Argynnis caeca Preissecker, 1910 Argynnis eris (Meigen, 1828) Argynnis herse Hufnagel, 1766 Argynnis phaeotaenia Schawerda, 1910 Argynnis prufferi de Biezanko, 1922 Argynnis thyra Schultz, 1908 Fabriciana eris Meigen, 1829 Papilio niobe Linnaeus, 1758 Papilio pelopia Borkhausen, 1788 Argynnis fasciata Valle, 1935 (tvetydig) Argynnis fasciata Blachier, 1912 (tvetydig) Argynnis obscura Spuler, 1901 (tvetydig) Argynnis radiata Spuler, 1901 (tvetydig) Argynnis suffusa Schnaider, 1950 (tvetydig) Svenskt: Bastardpärlemorfjäril Torrängspärlemorfjäril
Undersidan på hedpärlemorfjäril.
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Hedpärlemorfjäril, Fabriciana niobe, är en fjärilsart som beskrevs av Carl von Linné, 1758 eller 1761. Hedpärlemorfjäril ingår i släktet Fabriciana och familjen praktfjärilar, Nymphalidae. Arten förekommer på torrare ängsmarker. Sådana marker försvinner alltmer, framför allt i Europa, varför den minskat på många håll. I Belgien är den helt försvunnen.

Utseende

Vingspannet varierar mellan 41 och 52 millimeter. Hanen och honan är relativt lika varandra, förutom att hanen är rödgul och honan är gulbrun på ovansidan. Ovansidan är mönstrad med brunsvarta fläckar, både runda och mer oregelbundna. Ytterkanten är brunsvart och innanför kanten finns en tandad brunsvart linje. På undersidan är framvingen ljusare orange med strödda brunsvarta fläckar. Framhörnet är mönstrat med gula och ljusare bruna fält. Undersidan på bakvingen skiljer sig åt mellan två olika underarter. Den vanligaste underarten Argynnis niobe niobe är mönstrad med fält i olika nyanser av orange, brunt och gult. Underarten Argynnis niobe eris har silvervita fält istället för gula.

Larven är mörkbrun med ljusare och mörkare längsgående ränder. Huvudet är orangebrunt. Larven är försedd med taggar och blir upp till 40 millimeter lång.

Levnadssätt

Flygtiden, den period när fjärilen är imago, infaller i juni-juli. Under flygtiden parar sig fjärilarna och honan lägger äggen på lavar. Larven växer sig kläckningsfärdig inuti ägget, men ägget kläcks inte förrän på våren året därpå. I närheten av de lavar där äggen lades finns larvens värdväxter, som är de växter den lever på och äter av. Hedpärlemorfjärilens värdväxter är olika arter i violsläktet, viola ofta anges styvmorsviol, Viola tricolor och ängsviol, Viola canina. Efter ungefär två månaders ätande är larven fullväxt och då förpuppas den. Puppstadiet varar i 2-3 veckor och därefter kläcks den fullbildade fjärilen och en ny flygtid börjar.

Habitat

Hedpärlemorfjärilens livsmiljö är torrare ängsmarker som hedar och klippig mark. I vissa delar av fjärilens utbredningsområde (se nedan), bland annat i Europa, minskar den typen av mark vilket innebär att fjärilens värdväxter minskar i antal och därmed blir det mindre föda åt larverna och det totala antalet fjärilar minskar. På grund av detta finns den med på olika länders rödlistor, som sårbar (VU) i Sverige, akut hotad (CR) i Tyskland, starkt hotad (EN) i Nederländerna och försvunnen (RE) i Belgien. I Europa som helhet är den ändå betraktad som livskraftig, LC.

Utbredning

Hedpärlemorfjärilens utbredningsområde sträcker sig från centrala och södra Europa genom Kaukasus, västra och södra Sibirien och Centralasien till Korea. I Norden finns den längs Finlands sydkust, lokalt vid Vänern och längs kusterna i södra och sydöstra Sverige, i sydöstligaste Norge samt längs Danmarks västkust och på Jylland.

Systematik

Denna art placerades tidigare i släktet Argynnis men underläktet Fabriciana har tillsammans med Speyeria brutits ur och blivit egna släkten. Cataloge of Life listar 48 underarter

 Underarter 

•  Fabriciana alpiumlaranda (Verity, 1929)
•  Fabriciana alpiumlata (Verity, 1929)
•  Fabriciana alpiumsisenna (Verity, 1929)
•  Fabriciana alpiumstricta (Verity, 1929)
•  Fabriciana altapyrenaea (Verity, 1933)
•  Fabriciana altonevadensis (Reisser, 1927)
•  Fabriciana ancyrensis (Rebel, 1933)
•  Fabriciana apenninica Verity, 1914
•  Fabriciana auresiana (Turati, 1909)
•  Fabriciana austriaca (Verity, 1929)
•  Fabriciana cebennica (Verity, 1929)
•  Fabriciana changaica Reuss, 1922
•  Fabriciana chinensis Belter, 1931
•  Fabriciana cleodaxa (Esper, 1785)
•  Fabriciana cloppenburgi Reuss, 1921
•  Fabriciana cornuta (Reuss, 1922)
•  Fabriciana diocletiana (Stauder, 1911)
•  Fabriciana elisa (Godart, 1823)
•  Fabriciana erisoides (Pictet, 1930)
•  Fabriciana erispallida (Collier, 1933)
•  Fabriciana gigantea (Staudinger, 1871)
•  Fabriciana hassani Weiss, 1979
•  Fabriciana infraargentea Lempke, 1956
•  Fabriciana infragrisea Lempke, 1956
•  Fabriciana infrapallida Lempke, 1956
•  Fabriciana infrapupillata Lempke, 1956
•  Fabriciana jainadeva (Moore, 1864)
•  Fabriciana kuhlmanni (Seitz, 1908)
•  Fabriciana kurana (Wyatt & Omoto, 1966)
•  Fabriciana laranda (Fruhstorfer, 1910)
•  Fabriciana meridionalis (Schawerda, 1916)
•  Fabriciana nigropunctata Lempke, 1956
•  Fabriciana orientalis (Alphéraky, 1882)
•  Fabriciana ornata (Staudinger, 1901)
•  Fabriciana ovalis Lempke, 1956
•  Fabriciana philistra (Seitz, 1908)
•  Fabriciana pinguis Verity, 1919
•  Fabriciana pyrenaea (Verity, 1933)
•  Fabriciana rubida Verity, 1914
•  Fabriciana sequanica (Varin, 1945)
•  Fabriciana shiva (Wyatt & Omoto, 1966)
•  Fabriciana sicula Ragonot, 1920
•  Fabriciana sisenna (Fruhstorfer, 1910)
•  Fabriciana steckei (Vogt, 1921)
•  Fabriciana superlata (Gaillard)
•  Fabriciana taura (Röber, 1896)
•  Fabriciana tekkensis (Christoph, 1893)
•  Fabriciana transversa Lempke, 1956

Externa länkar

{{commonscat WD}} {{wikispecies|Fabriciana niobe|''Fabriciana niobe''}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Praktfjärilar]] [[Kategori:Fabriciana|niobe]] </nowiki>

Påfågelöga Aglais io

Påfågelöga Status i Europa: Livskraftig Status i Sverige: Livskraftig Status i Finland: Livskraftig
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Insekter Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Fjärilar Lepidoptera
Underordning	Glossata
(orankad)	Dagfjärilar Rhopalocera
Överfamilj	Äkta dagfjärilar Papilionoidea
Familj	Praktfjärilar Nymphalidae
Underfamilj	Vinterpraktfjärilar Nymphalinae
Tribus	Nymphalini
Släkte	Aglais
Art	Påfågelöga Aglais io
Vetenskapligt namn
§ Aglais io
Auktor	Linnaeus, 1758
Synonymer
Inachis io (Linnaeus, 1758) Inachis nigrolimbata Verity, 1950 Inachis oligoio Reuss, 1939 Nymphalis antigone Fischer de Waldheim Nymphalis belisaria Oberthür, 1889 Nymphalis fischeri Standfuss Nymphalis griseocellata Lempke, 1956 Nymphalis io (Linnaeus, 1758) Nymphalis ioides Ochsenheimer, 1807 Nymphalis sardoa Staudinger, 1871 Papilio io Linnaeus, 1758 Vanessa astrida Derenne-Meyers, 1926 Vanessa basi-obscura Reuss, 1911 Vanessa calorefacta Urich, 1897 Vanessa cyanosticta Raynor, 1903 Vanessa dyophthalmica Garbini, 1883 Vanessa exmaculata Reuss, 1911 Vanessa exoculata Weymer, 1878 Vanessa fulva Oudemans, 1905 Vanessa hackrayi Cabeau, 1925 Vanessa io (Linnaeus, 1758) Vanessa irenea Prüffer, 1921 Vanessa jocaste Urich, 1897 Vanessa lacteus Bandermann, 1935 Vanessa lucidocellata Reuss, 1911 Vanessa magnimaculata Reuss, 1911 Vanessa marginalis Reuss, 1911 Vanessa marginimaculata-obscura Reuss, 1911 Vanessa meilhani Frémont, 1926 Vanessa mesoides-brunnea Reuss, 1911 Vanessa mesoides-clara Reuss, 1911 Vanessa mesoides-lucidocellata Reuss, 1911 Vanessa mesoides-parvimaculata Reuss, 1911 Vanessa mesoides-sibirica Reuss, 1922 Vanessa mesoides-splendens Reuss, 1911 Vanessa mesoides-viridiocellata Reuss, 1911 Vanessa narses Schultz, 1899 Vanessa nigrifasciata Reuss, 1911 Vanessa nigriocellata Reuss, 1911 Vanessa nigromaculata Kleinschmidt, 1929 Vanessa pallens Knoch, 1927 Vanessa parvimaculata Reuss, 1911 Vanessa pavo Stichel, 1902 Vanessa prochnovi Pronin, 1928 Vanessa silaceus Bandermann, 1935 Vanessa teloides-brunnea Reuss, 1911 Vanessa teloides-clara Reuss, 1911 Vanessa teloides-lucidocellata Reuss, 1911 Vanessa teloides-nigrifasciata Reuss, 1911 Vanessa teloides-splendens Reuss, 1911 Vanessa transparens Beuret, 1926 Vanessa bimaculata Tempel, 1924 (tvetydig) Vanessa extrema Fischer de Waldheim, 1898 (tvetydig) Vanessa mesoides Reuss, 1911 (tvetydig) Vanessa pallida Tutt, 1896 (tvetydig) Vanessa splendens Reuss, 1909 (tvetydig) Vanessa teloides Reuss, 1911 (tvetydig)
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Påfågelöga, Aglais io är en fjärilsartsom beskrevs av Jacob Hübner, 1819. ingår i släktet Aglais och familjen praktfjärilar, Nymphalidae. Arten förekommer i stora delar av Europa och Asien. En underart finns listad i Catalogue of Life, Aglais io geisha (Stichel, 1908).

Biologi

Påfågelöga har ett vingspann på 55–65 mm och dessa kännetecknas av tydliga blå ögonfläckar mot en rödbrun bakgrundsfärg. Äggen som är gröna och ovala läggs huvudsakligen på nässelblad och kläcks på cirka en vecka. Larven är vitprickigt svart, och växer under en knapp månad innan den förpuppas. Påfågelögat ligger i en gulgrön till brun puppa i cirka två veckor.

Den imago fjärilen söker sig företrädesvis till röda och blå blommor – särskilt ängsvädd, hampflockel och olika arter som tillhör tistelsläktena Carduus och Cirsium. Fjärilen kan förflytta sig långa sträckor för att finna lämpliga blommor.

Fjärilen övervintrar som imago, och kan därför ses redan i april. I Sverige förökar sig påfågelögat enbart med en generation om året. Den är värmekrävande under ägg- och larvstadierna, och kan under kalla somrar helt slås ut från ett område. Vilket gör att utbredningen varierar över tid.

Namn

Påfågelöga har fått sitt svenska namn från de ögonliknande fläckarna på fjärilens vingar som påminner om påfågelns fläckar på stjärtfjädrarna.

Bildgalleri

• 
  Fjärilens Larv.
• 
  Imago fjäril.
• 
  Imago fjäril som visar undersidan.
• 
  Preparerad (uppnålad) imago fjäril (över- och undersida av samma fjäril)

Referenser

Källor

• Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae-Nymphalidae. 2005. ArtDatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 91-88506-51-7

Externa länkar

{{commonscat WD}} {{wikispecies|Aglais io|''Aglais io''}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Praktfjärilar]] [[Kategori:Aglais|io]]

Skogspärlemorfjäril Fabriciana adippe

Skogspärlemorfjäril Status i Sverige: Livskraftig Status i Finland: Livskraftig Status i Europa: Livskraftig
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Insekter Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Fjärilar Lepidoptera
Underordning	Glossata
(orankad)	Dagfjärilar Rhopalocera
Överfamilj	Äkta dagfjärilar Papilionoidea
Familj	Praktfjärilar Nymphalidae
Underfamilj	Pärlemorfjärilar Heliconiinae
Släkte	Fabriciana
Art	Skogspärlemorfjäril Fabriciana adippe
Vetenskapligt namn
§ Fabriciana adippe
Auktor	Denis & Schiffermüller, 1775
Synonymer
Vetenskapligt: Argynnis adippe (Denis & Schiffermüller, 1775) Argynnis adippe Linnaeus, 1767 Argynnis adippe (Rottemburg, 1775) Argynnis berecynthia Poda, 1761 Argynnis chlorodippe de Villiers & Guenée, 1835 Argynnis chlorodippe Herrich-Schaffer, 1851 Argynnis cleodoxa Ochsenheimer, 1816 Argynnis cuneata Tutt, 1896 Argynnis cydippe Linnaeus, 1761 Argynnis extincta Bryk, 1922 Argynnis intermedia Tutt, 1896 Argynnis klinzigi Niculescu, 1961 Argynnis morena Ribbe, 1910 Argynnis susanna Stephan, 1924 Argynnis varenii Holmgren, 1888 Argynnis virgata Tutt, 1896 Argynnis xanthodippe Fixsen, 1887 Fabriciana cleodippe Staudinger, 1871 Fabriciana esperi Verity, 1913 Papilio adippe Rottemburg, 1775 Papilio adippe Linnaeus, 1767 Papilio adippe [Denis & Schiffermüller] Papilio cydippe Linnaeus, 1761 Papilio phryxa Bergstrasser, 1780 Argynnis albomaculata Goodson, 1948 (tvetydig) Argynnis callisto Cabeau, 1922 (tvetydig) Argynnis margareta Stephan, 1924 (tvetydig) Svenskt: Allmän pärlemorfjäril
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Skogspärlemorfjäril, Fabriciana adippe, en fjärilsart som beskrevs av Michael Denis och Ignaz Schiffermüller 1775. Skogspärlemorfjäril ingår i släktet Fabriciana och familjen praktfjärilar, Nymphalidae. Arten förekommer på ängar där det växer blommor, i skogsgläntor och annan glesare skogsmark. Artens värdväxter är violer. Arten är reproducerande i både Sverige och Finland och enligt respektive rödlista är arten livskraftig, LC i båda länderna. Även i Europa som helhet är arten bedömd som livskraftig.

Utseende

Undersidan på skogspärlemorfjäril.

Vingspannet varierar mellan 51 och 63 millimeter Hanen och honan är ganska lika varandra. Ovansidan är orange och mönstrad med brunsvarta fläckar, både runda och mer oregelbundna. Ytterkanterna är svartbruna med en rad av tandade brunsvarta fläckar strax innanför.

Undersidan av framvingen är ljusare orange med strödda brunsvarta fläckar. Framhörnet är mönstrat med gula och ljusbruna fält. Undersidan på bakvingen skiljer sig åt mellan olika underarter. Som exempel har nominatunderarten, Fabriciana adippe adippe, fält i ljusbrunt, orange och vitt medan Fabriciana adippe cleodoxa istället för vita har gula fält. Gemensamt för bådas undersida av bakvingen är grönaktiga framkanter och bakkanter samt ett tvärgående band av runda bruna fläckar med vit mitt som är inringad med brunsvart.

Larven är gråbrun eller gråsvart med ljusare längsgående ränder och ett ljusbrunt huvud. Den är försedd med relativt långa taggar och blir upp till 40 millimeter lång.

Levnadssätt

Flygtiden, den period när fjärilen är imago, infaller i juli-augusti. Under flygtiden parar sig fjärilarna och honan lägger äggen i närheten av larvens värdväxter. Larven växer sig kläckningsfärdig inuti ägget, men ägget kläcks inte förrän på våren året därpå. Värdväxter, som är de växter larven lever av, är för skogspärlemorfjärilen olika violarter.

Larven äter och växer under 2-3 månader varefter den spinner ett litet rum av blad och i detta rum förpuppas den. Efter 2-4 veckor kläcks den fullbildade fjärilen ur puppan och en ny flygtid börjar.

Habitat

Fjärilens livsmiljö är blomsterängar och gläntor i skogsmark.

Utbredning

Skogspärlemorfjärilens utbredningsområde är från Europa och genom den tempererade delen av Asien till Amurområdet och Japan. I Norden finns den i hela Danmark, i sydöstligaste Norge, i Sverige upp till södra Norrland samt i södra halvan av Finland.

Systematik

Denna art placerades tidigare i släktet Argynnis men underläktet Fabriciana har tillsammans med undersläktet Speyeria brutits ut och blivit egna släkten. Cataloge of Life listar 42 underarter.

Underarter

• Fabriciana adippe adelassia (Fruhstorfer, 1910)
• Fabriciana adippe aglaiaeformis (Watkins, 1924)
• Fabriciana adippe anticopupullata Verity, 1950
• Fabriciana adippe astorica (Tytler, 1940)
• Fabriciana adippe bajuvarica (Spuler, 1901)
• Fabriciana adippe bischoffi Reuss, 1922
• Fabriciana adippe cannelata (Peschke, 1934)
• Fabriciana adippe chrysodippe Staudinger, 1892
• Fabriciana adippe cleodoxa (Ochsenheimer, 1816)
• Fabriciana adippe coredippe Leech, 1926
• Fabriciana adippe doii (Matsumura, 1928)
• Fabriciana adippe flavescens (Matsumura, 1929)
• Fabriciana adippe flavescens (Eisner, 1942)
• Fabriciana adippe garcila (Fruhstorfer, 1910)
• Fabriciana adippe gyala (Tytler, 1940)
• Fabriciana adippe infrarufescens Lempke, 1956
• Fabriciana adippe juldana Reuss, 1922
• Fabriciana adippe leechi (Watkins, 1924)
• Fabriciana adippe magnaclarens (Gaillard)
• Fabriciana adippe mainalia (Fruhstorfer, 1910)
• Fabriciana adippe martini Reuss, 1922
• Fabriciana adippe microvorax Belter, 1935
• Fabriciana adippe mohmandorum (Fruhstorfer, 1912)
• Fabriciana adippe nivaeus Oberthür
• Fabriciana adippe nonargentata (Matsumura, 1929)
• Fabriciana adippe numerica (Matsumura, 1929)
• Fabriciana adippe numon (Matsumura, 1929)
• Fabriciana adippe olympena (Verity, 1937)
• Fabriciana adippe parvavirescens (Verity, 1929)
• Fabriciana adippe persephone (Hemming, 1934)
• Fabriciana adippe pseudocleodoxa (Verity, 1922)
• Fabriciana adippe ruckerti (Fruhstorfer, 1911)
• Fabriciana adippe satakei (Nakahara, 1926)
• Fabriciana adippe siciliensis Reuss, 1926
• Fabriciana adippe syrinx (Borkhausen, 1782)
• Fabriciana adippe taurica Staudinger, 1879
• Fabriciana adippe thalestria (Jachontov, 1909)
• Fabriciana adippe tianschanica (Alphéraky, 1882)
• Fabriciana adippe vorax (Butler, 1871)
• Fabriciana adippe vulgoadippe (Verity, 1929)
• Fabriciana adippe xipe (Grum-Grshimailo, 1891)
• Fabriciana adippe zarewna (Fruhstorfer, 1912)

Externa länkar

• Moths and Butterflies of Europe and North Africa - Bilder på vuxna skogspärlemorfjärilar och larver

{{commonscat WD}} {{wikispecies|Fabriciana adippe|''Fabriciana adippe''}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Praktfjärilar]] [[Kategori:Fabriciana|adippe]]

Absintmalmätare synonymer

• Eupithecia catharinae Vojnits, 1969
• Eupithecia meritata Pearsall, 1908
• Eupithecia packardata Taylor, 1907
• Eupithecia knautiata Gregson, 1874
• Eupithecia geminata Packard, 1873
• Eupithecia absinthiata callunae Speyer, 1867
• Eupithecia callunae Speyer, 1867
• Eupithecia coagulata Guenée, [1858]
• Eupithecia notata Stephens, 1831
• Geometra minutata [Denis & Schiffermüller], 1775
• Phalaena absinthiata Clerck, 1759
• Phalaena elongata Haworth, 1809