Hoppa till innehållet

Anilin: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Bläddra interaktivt i historiken
← Äldre redigeringNyare redigering →
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
m
Centrerat data
Rad 31: Rad 31:
Anilin framställdes första gången av den tyske kemisten [[Otto Unverdorben]] år [[1826]] genom [[destillering]] av naturligt [[indigo (färgämne)|indigo]]. År 1834 lyckades [[Friedlieb Ferdinand Runge]] utvinna "kyanol" eller "blåolja" ur [[stenkolstjära]]. Även [[Nikolaj Nikolajevitj Zinin|Nikolaj Zinin]] lyckades 1842 framställa ämnet "benzidam" ur nitrobenzol, och [[Carl Julius Fritzsche]] gav 1841 ämnet, som han liksom Unverdorben lyckats framställa ur [[Indigo (färgämne)|indigo]] namnet ''anilin'' efter det [[portugisiska]] namnet för indigo, "anil". 1843 kunde [[O. L. Erdmann]] och [[August Wilhelm von Hofmann]] visa att det rörde sig om samma ämne, och gav det det gemensamma namnet ''anilin.''<ref name="ReferenceA">''Det nittonde århundradet i ord och bild'', O. H. Dumrath</ref>
Anilin framställdes första gången av den tyske kemisten [[Otto Unverdorben]] år [[1826]] genom [[destillering]] av naturligt [[indigo (färgämne)|indigo]]. År 1834 lyckades [[Friedlieb Ferdinand Runge]] utvinna "kyanol" eller "blåolja" ur [[stenkolstjära]]. Även [[Nikolaj Nikolajevitj Zinin|Nikolaj Zinin]] lyckades 1842 framställa ämnet "benzidam" ur nitrobenzol, och [[Carl Julius Fritzsche]] gav 1841 ämnet, som han liksom Unverdorben lyckats framställa ur [[Indigo (färgämne)|indigo]] namnet ''anilin'' efter det [[portugisiska]] namnet för indigo, "anil". 1843 kunde [[O. L. Erdmann]] och [[August Wilhelm von Hofmann]] visa att det rörde sig om samma ämne, och gav det det gemensamma namnet ''anilin.''<ref name="ReferenceA">''Det nittonde århundradet i ord och bild'', O. H. Dumrath</ref>


Att kunna framställa större mängder till lägre kostnad var dock det stora problemet. Det var först sedan [[Mansfield (kemist)|Mansfield]] 1847 funnit en metod att fabriksmässigt framställa [[benzol]] av stenkolstjära, som ämnet blev tillgängligt i större mängder. [[August Wilhelm von Hofmann]] hade 1849 länge studerat indigodestillaten, och från 1849 även ammoniaken och dess [[derivat]], och därmed 1855 slutligen lyckades fastställa att det var samma ämne i samtliga fall.<ref name="ReferenceA"/>
Att kunna framställa större mängder till lägre kostnad var dock det stora problemet. Det var först sedan [[Mansfield (kemist)|Mansfield]] 1847 funnit en metod att fabriksmässigt framställa [[benzol]] av stenkolstjära, som ämnet blev tillgängligt i större mängder. [[August Wilhelm von Hofmann]] hade 1849 länge studerat indigodestillaten, och från 1849 även [[ammoniak]]en och dess [[derivat]], och därmed 1855 slutligen lyckades fastställa att det var samma ämne i samtliga fall.<ref name="ReferenceA"/>


Året efteråt (1856) framställde von Hofmanns student [[William Perkin]] färgämnet [[mauvein]] av anilin, och 1858 angav von Hofmann en metod för att praktiskt kunna framställa [[anilinrött]]. 1861 upptäcktes [[anilinblått]], och därpå [[anilinviolett]] och [[anilingrönt]], som von Hofmann visade vara [[derivat]] av anilinrött. Från 1870 kom en mängd [[Anilinfärgämnen|anilinfärger]].<ref name="ReferenceA"/>
Året efteråt (1856) framställde von Hofmanns student [[William Perkin]] färgämnet [[mauvein]] av anilin, och 1858 angav von Hofmann en metod för att praktiskt kunna framställa [[anilinrött]]. 1861 upptäcktes [[anilinblått]], och därpå [[anilinviolett]] och [[anilingrönt]], som von Hofmann visade vara [[derivat]] av anilinrött. Från 1870 kom en mängd [[Anilinfärgämnen|anilinfärger]].<ref name="ReferenceA"/>
Rad 60: Rad 60:
[[Ytspänning]]
[[Ytspänning]]
<table frame=box>
<table frame=box>
<th bgcolor=silver>&nbsp;Ytspänning (dyn/cm)&nbsp; <th bgcolor=silver>&nbsp;Temperatur (&deg; C)&nbsp;
<th bgcolor=silver>&nbsp;Ytspänning&nbsp;<br>(dyn/cm) <th bgcolor=silver>&nbsp;Temperatur&nbsp;<br> (&deg; C)&nbsp;
<tr>
<tr>
<td><hr> <td><hr>
<td colspan=2><hr>
<tr>
<tr>
<td>44,0 <td>10
<td align=center |>44,0 <td align=center |>10
<tr>
<tr>
<td>42,9 <td>20
<td align=center |>42,9 <td align=center |>20
<tr>
<tr>
<td>24,4 <td>180
<td align=center |>24,4 <td align=center |>180
</table>
</table>


Rad 74: Rad 74:
[[Viskositet]]
[[Viskositet]]
<table frame=box>
<table frame=box>
<th bgcolor=silver>&nbsp;Viskositet (mPa·s)&nbsp; <th bgcolor=silver>&nbsp;Temperatur (&deg; C)&nbsp;
<th bgcolor=silver>&nbsp;Viskositet&nbsp;<br>(mPa·s) <th bgcolor=silver>&nbsp;Temperatur &nbsp;<br>(&deg; C)
<tr>
<tr>
<td><hr> <td><hr>
<td colspan=2><hr>
<tr>
<tr>
<td>6,023 <td>12
<td align=center |>6,023 <td align=center [>12
<tr>
<tr>
<td>4,467 <td>20
<td align= center |>4,467 <td align=center |>20
<tr>
<tr>
<td>2,92 <td>22
<td align=center |>2,92 <td align=center |>22
<tr>
<tr>
<td>1,555 <td>60
<td align=center |>1,555 <td align=center |>60
</table>
</table>


Versionen från 24 november 2021 kl. 04.33

Anilin
StrukturformelMolekylmodell
Systematiskt namnFenylamin
Övriga namnAminobensen
Kemisk formelC6H5NH2
Molmassa93,1265 g/mol
UtseendeFärglös vätska
CAS-nummer62-53-3
SMILESNc1ccccc1
Egenskaper
Densitet1,0297 g/cm³
Löslighet (vatten)35 g/l (20 °C)
Smältpunkt-6,3 °C
Kokpunkt184,13 °C
Faror
Huvudfara
NFPA 704

2
3
0
LD50871 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Anilin är en kemisk förening med formeln C6H5NH2. Ämnet är en färglös, mycket giftig och illaluktande olja.

Historia

Anilin framställdes första gången av den tyske kemisten Otto Unverdorben år 1826 genom destillering av naturligt indigo. År 1834 lyckades Friedlieb Ferdinand Runge utvinna "kyanol" eller "blåolja" ur stenkolstjära. Även Nikolaj Zinin lyckades 1842 framställa ämnet "benzidam" ur nitrobenzol, och Carl Julius Fritzsche gav 1841 ämnet, som han liksom Unverdorben lyckats framställa ur indigo namnet anilin efter det portugisiska namnet för indigo, "anil". 1843 kunde O. L. Erdmann och August Wilhelm von Hofmann visa att det rörde sig om samma ämne, och gav det det gemensamma namnet anilin.[1]

Att kunna framställa större mängder till lägre kostnad var dock det stora problemet. Det var först sedan Mansfield 1847 funnit en metod att fabriksmässigt framställa benzol av stenkolstjära, som ämnet blev tillgängligt i större mängder. August Wilhelm von Hofmann hade 1849 länge studerat indigodestillaten, och från 1849 även ammoniaken och dess derivat, och därmed 1855 slutligen lyckades fastställa att det var samma ämne i samtliga fall.[1]

Året efteråt (1856) framställde von Hofmanns student William Perkin färgämnet mauvein av anilin, och 1858 angav von Hofmann en metod för att praktiskt kunna framställa anilinrött. 1861 upptäcktes anilinblått, och därpå anilinviolett och anilingrönt, som von Hofmann visade vara derivat av anilinrött. Från 1870 kom en mängd anilinfärger.[1]

Framställning

Anilin framställs huvudsakligen av bensen (C6H6) i en tvåstegsprocess där bensen först nitreras till nitrobensen (C6H5NO2) av salpetersyra (HNO3) med svavelsyra (H2SO4) som katalysator. Därefter hydrogeneras nitrobensen med vätgas till anilin med nickel eller tenn som katalysator.

Användning

Färgämnen

Kakor av syntetiskt indigo, som tillverkats av anilin

Anilin och dess derivat är vanliga färgämnen. Ren anilin är färglös, men vid kontakt med syror, baser, luft eller andra oxidationsmedel oxiderar den, varvid färgen framträder. Varianter, som kan bildas är 1,2-bensokinon (röd), azobensen (brandgul), 1,4-bensokinon (gul) och kloranil (gröngul).

Den färg som mest förknippas med anilin är den kraftigt violetta färgen av mauvein.

Läkemedel

Anilin används också för att framställa olika läkemedel, framför allt paracetamol.

Diverse egenskaper

Flampunkt 70° C

Självantändning vid 615° C

Brytningsindex 1,5863 vid 20° C

Permittivitet 6,89 vid 20° C

Ytspänning

 Ytspänning 
(dyn/cm) 		 Temperatur 
(° C) 
44,0 10
42,9 20
24,4 180


Viskositet

 Viskositet 
(mPa·s) 		 Temperatur  
(° C)
6,023 12
4,467 20
2,92 22
1,555 60

Se även

Referenser

  1. ^ [a b c] Det nittonde århundradet i ord och bild, O. H. Dumrath
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Anilin&oldid=49875769”