ting

Svenska

Substantiv

Böjningar av ting 1-3.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ting	tinget	ting	tingen
Genitiv	tings	tingets	tings	tingens

ting

1. (juridik) sammankomst för behandling av gemensamma angelägenheter, beslutsmöte; utbrett även beslutsväsende

   Sammansättningar: tingsplats, tingsrätt, landsting, allting, storting, folketing, tingsfrid, riksting

2. (mindre brukligt) kortform för tingsrätt

   Vanliga konstruktioner: sitta ting

3. sak; objekt; väsende

   Synonymer: don, föremål, grej, grunka, mackapär, manick, mojäng, objekt, pryl, pryttel, sak, tingest

   Sammansättningar: allting, ingenting, någonting, småting

   Etymologi: Kognat med engelska thing (”sak”).

   Fraser: Alla goda ting äro tre.

Etymologi: Av fornsvenska þing, från fornnordiska þing, därtill ett gemensamt germanskt ord med betydelse beslutsmöte. Redan före Sveriges bildande "Höll man ting". Detta skedde i tre nivåer: häradet (i Götaland), respektive hundradet (i Svealand), folklandet (Landskapet), och hela folkets ting (alla Svears, respektive alla Götars ting). När man drog något inför tinget, sade man att man "gjorde ett ting av det". Det vill säga ting kunde också betyda ärende. Senare kom denna betydelse att utvidgas till den moderna betydelsen "sak".

Fraser: till tings

Besläktade ord: tinga

Översättningar

beslutsmöte

• bokmål: ting ^(no) n
• danska: ting ^(da) n
• engelska: thing ^(en)
• finska: käräjät ^(fi)
• fornengelska: þing
• fornnordiska: þing
• fornsvenska: þing
• isländska: þing ^(is) n
• nynorska: ting n
• ryska: тинг ^(ru) (ting)
• tyska: Thing ^(de) n

sak

• bokmål: ting ^(no) m
• bosniska: stvar f
• danska: ting ^(da) u
• engelska: thing ^(en)
• grekiska: πράγμα ^(el) n
• japanska: (abstrakt) こと ^(ja) (koto ^(ja)), (konkret) 物 ^(ja) (もの ^(ja), mono)
• luhya: sindu
• nynorska: ting m
• swahili: kitu ^(sw)
• tyska: Ding ^(de) n

Bokmål

Substantiv

Böjningar av ting 1	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ting	tingen	ting	tinga, tingene
Genitiv	tings	tingens	tings	tinga, tingenes

Böjningar av ting 2	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ting	tinget	ting	tinga, tingene
Genitiv	tings	tingets	tings	tingas, tingenes

ting

1. sak, grej, ting

   Synonymer: sak, greie

2. ting, beslutsfattande möte

Engelska

Substantiv

ting

1. (onomatopoesi) pling; ljudet av en liten metallklocka

Nynorska

Substantiv

Böjningar av ting 1	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ting	tingen	ting	tinga

Böjningar av ting 2	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ting	tinget	ting	tinga

ting

1. sak, grej, ting
2. ting, beslutsfattande möte