Svenska

redigera
Böjningar av brinna  Aktiv
Infinitiv brinna
Presens brinner
Preteritum brann
Supinum brunnit
Imperativ brinn
Particip
Presens brinnande, brinnandes
Perfekt brunnen

brinna

  1. (kemi) /förstöras genom att/ reagera med syre under det att eld uppkommer
    Trähuset började brinna.
    Vanliga konstruktioner: brinna upp, brinna ner
  2. (följt av prepositionen för) vara väldigt engagerad i; starkt förespråka
    Jag brinner för alla människors lika rättigheter.
 
Etymologi: Belagt sedan 1000-talet (runformen burnu (preteritum), på fornsvenska brinna.[1]
Besläktade ord: brand, brinnande, brunnen, bränd, bränna, brännare, brännbar, bränning, brännande, bränsle, bränt
Fraser: brinna inne, brinna i knutarna
Se även tesaurus: Värme

Översättningar

redigera

Älvdalska

redigera

brinna

  1. brinna
    Įett įesumt trai kan int brinna.
    "Ett ensamt trä(d) kan inte brinna." (talesätt?)

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "brinna"