Sputnik 1

första artificiella satelliten i omloppsbana runt jorden

Sputnik 1 (ryska: Спутник-1) var den första artificiella satelliten i omloppsbana runt jorden, uppskjuten med en R-7 Semjorka-raket av Sovjetunionen den 4 oktober 1957 som den första uppskjutna satelliten i rymdprogrammet Sputnik.

Sputnik 1
(Спутник-1)
Sputnik 1
Sputnik 1
Statusuppdraget slutfört
NSSDC-ID1957-001B[1]
Sista kontakt26 oktober 1957
Uppskjutning
UppskjutningsplatsBajkonur 1/5[2]
Uppskjutning4 oktober 1957, 19:28:34 UTC
UppskjutningsfarkostR-7 Semjorka
Omloppsbana runt Jorden
Halv storaxel6 955,2 km
Excentricitet0,05201
Banlutning65,1°
Omloppstid96,2 minuter
Apoapsis939 km
Periapsis215 km
Varv1 440 st
Landning
Återinträde4 januari 1958[3]
Egenskaper
Massa83.6 kilo (183.9 pund)[4]
Dimensioner~58 cm (22,8 tum)[4]

Uppskjutandet inledde epoken rymdåldern och var startskottet för rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen under det kalla kriget.[4]

Bakgrund

redigera
Huvudartikel: Sputnik

Konstantin Tsiolkovskij beskrev i boken Dreams of Earth and Sky (1885) hur en satellit kunde sättas i en låg omloppsbana runt jorden.[2] Sputnik 1 var den första av fyra satelliter i Sputnikprogrammet, som var tänkt som ett bidrag till det Internationella geofysiska året 1957–1958.[2] Tre av de fyra satelliterna i Sputnikprogrammet nådde omloppsbana: Sputnik 1, Sputnik 2 och Sputnik 3.

Utformning

redigera

Sputnik 1 beskrivs av Nationalencyklopedin som ett klot med utstickande antenner[5], och av NASA som havande storleken av en badboll, med diametern 58 centimeter och vikten 83,6 kilo.[4] Klotets utsida bestod av 2 mm blankpolerad Aluminium AMG6T[6]. De fyra radioantennerna var två och en halv till tre meter långa.[2] Satelliten var fylld med kvävgas under tryck.[2]

Radiosändare

redigera

Klotets fyra radioantenner användes för att sända radiosignalfrekvenserna 20 och 40 MHz. Telemetridatan som skickades till jorden inbegrep bland annat temperaturen inuti och utanpå satelliten.[2] Signalerna sändes under 22 dygn tills satelliten tystnade då sändarens batterier tog slut den 26 oktober 1957.

Omloppsbana

redigera

Det tog ungefär 98 minuter för Sputnik 1 att färdas ett varv runt jorden på sin elliptiska omloppsbana.[4] Sputnik 1 stannade i omloppsbana i 3 månader (1957-10-04--1958-01-04) tills den återinträdde i Jordens atmosfär och brann upp.[3] Återinträdet i jordens atmosfär skedde längs ett område från Mongoliet till Alaska.[källa behövs]

Syntes från jorden

redigera

Sputnik 1 som hade en diameter på endast 58 centimeter hade ett hölje av aluminium som gjorde att solstrålarna reflekterades på ytan och den blev synlig från jorden. Radiosändaren skickade ut pip, som fångades upp av radioamatörer.[7]

Repliker

redigera

Flertalet repliker av Sputnik 1 finns på ryska museer, och en finns på National Air and Space Museum i USA.[2]

Se även

redigera

Källor

redigera