Rysk-europeisk lajka
Rysk-europeisk lajka är en hundras från Ryssland. Liksom övriga lajkor är den både en ställande hund och skällande fågelhund. Rasen, som har ett livligt temperament, används vid jakt på både småvilt och högvilt, till exempel älg eller björn. Den har sitt ursprung i lokala lajkor från Archangelsk, Komi (Syrjän) och Karelen med viss inkorsning av västsibirisk lajka. Den står nära karelsk björnhund. Under sovjettiden föddes den upp på stora statliga kennlar, den främsta låg utanför Moskva. Jaktegenskaper har alltid varit viktigare än exteriör vid uppfödningen. Den första rasstandarden fastslogs 1947, den nuvarande är från 1981. För att bli utställningschampion måste den ha meriter från antingen jaktprov för älghund eller jaktprov för skällande fågelhund.
| Rysk-europeisk lajka | |
 | |
| Rasgrupp (FCI) | Grupp 5, sektion 2 Nordliga jaktspetsar |
|---|---|
| Rasgrupp (SKK) | Grupp 5 Spetsar och urhundar |
| Ursprungsland |  Ryssland |
| Rasklubb | Svenska Laikaklubben |
| Specialklubb | Svenska Älghundklubben |
| Andra namn | Russko-Evropejskaja Lajka |
| Rasstandard | FCI 304  PDF |
| Mankhöjd | |
| Hund | 52–58 cm |
| Tik | 50–56 cm |
Källor
redigera- Renée Willes: All världens hundraser, Bromma 2003, ISBN 91-89090-79-9
- Carl-Johan Adlercreutz: Hundar i världen, Västerås 2006, ISBN 91-534-2870-6
- Bo Bengtson: All världens hundar, Stockholm 1995, ISBN 91-86448-34-X
- Desmond Morris: Dogs, North Pomfret, Vermont 2008, ISBN 978-1-57076-410-3
Externa länkar
redigera- Rasspecifik Avelsstrategi (RAS), Svenska Älghundklubben
PDF