Oiva Paloheimo
finländsk författare och diktare
Oiva Aukusti Paloheimo, född 2 september 1910 i Tammerfors, död 13 juni 1973 i Helsingfors, var en finländsk författare.
| Oiva Paloheimo | |
 | |
| Född | Oiva Aukusti Paloheimo 2 september 1910[1] Tammerfors, Finland |
|---|---|
| Död | 13 juni 1973[1] (62 år) Helsingfors |
| Begravd | Månsas urnlund |
| Medborgare i | Finland |
| Sysselsättning | Poet, författare, aforistiker |
| Maka | Maila Paloheimo |
| Utmärkelser | |
| Statspriset för litteratur (1942) Kalevi Jäntti-priset (1944) Statspriset för litteratur (1946) Statspriset för litteratur (1949) Statspriset för litteratur (1952) Statspriset för litteratur (1953) Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden (1959) | |
| Redigera Wikidata | |
Paloheimo odlade paradoxer, en illmarig humor och en okonventionell religiositet. Mänskliga relationer i en kall värld utgjorde ett centralt motiv i hans produktion, som omfattar bland annat utvecklingsromanen Levoton lapsuus (1942, svensk översättning Orolig barndom, 1945), novellsamlingen Tuonen virran tällä puolen (1948) och sagoboken Tirlittan (1953). Han tilldelades Kalevi Jäntti-priset 1943 och Pro Finlandia-medaljen 1959.
Källor
redigera- Paloheimo, Oiva i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0