Njemen

flod i Belarus, Litauen och Ryssland

Njemen (litauiska: Nemunas; belarusiska: Нёман - Njoman, ryska: Неман - Neman; tyska: Memel; polska: Niemen) är en flod i Belarus, Ryssland och Litauen.

Njemen
(Нёман, Неман, Nemunas)
Nemunas, Njoman, Neman, Memel, Niemen
Flod
Länder Belarus Belarus, Litauen Litauen, Ryssland Ryssland
Bifloder
 - vänster Stjara, Šešupė, Svіslatj, Baranovka, Bjaroxca, Valoўka, Zalvjanka, Іzva, Lososna, Losha, Moŭtjadz, Plisa, Ros, Servatj, Usja, Chërnaya Gan'cha
 - höger Merkys, Neris, Nevėžis, Dubysa, Jūra, Minija, Mituva, Olshanka, Gashanka, Haradnichanka, Haŭja, Dzіtva, Dubnіtsa, Dudljanka, Elenka, Jelnja
Källa
 - läge Uzdzenski rajon, Minsks voblast, Belarus
 - koordinater 53°28′7″N 27°21′45″Ö / 53.46861°N 27.36250°Ö / 53.46861; 27.36250
Mynning
 - läge Delas i Atmata och Skirvytė, Ryssland & Litauen
 - koordinater 55°17′39″N 21°22′59″Ö / 55.29417°N 21.38306°Ö / 55.29417; 21.38306
Längd 937 km
Flodbäcken 98 200 km²
Vattenföring
 - medel 678 /s
Geonames 596657
Njemens sträckning.
Njemens sträckning.
Njemens sträckning.

Den är 937 kilometer lång, börjar i Belarus sydväst om Minsk, rinner genom Pripjatträsken och sedan mot väster genom ett sandigt område. Memel vänder sedan vid Hrodna mot norr och korsar den baltiska moränryggen i en smal, slingrande 30–60 meter djup dal. Njemen flyter genom Litauens näst största stad Kaunas. Strax norr om staden vänder den mot väster och bildar vid sin mynning i Kuriska sjön ett omfattande delta, vars sydligaste flodarm är Gilge och dess nordligaste Russ.[1]

Njemen är farbar för större båtar till Kaunas, småbåtar upp till Hrodna.[1]

Före mynningen bildar den under cirka 10 mil gräns mellan Litauen och den ryska Kalinigradexklaven. Avrinningsområdet är 98 200 km² (ungefär dubbelt så stort som Göta älvs). Medelvattenföringen vid mynningen är 616 m³/s.

En biflod till Njemen är Neris, som rinner genom Litauens huvudstad Vilnius. Floderna förenas i Kaunas.

Genom Oginski-kanalen är Njemens biflod Szczara förenad med Pripjets biflod Jaselda, genom Friedrichsgraben med Pregel.[1]

Källor

redigera
  1. ^ [a b c] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 19. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1208 

Externa länkar

redigera