Wikipedia

Motörhead

brittiskt rockband

Motörhead var en brittisk heavy metal-grupp, bildad i London 1975. Bandet bestod ursprungligen av sångaren och basisten Ian "Lemmy" Kilmister, Larry Wallis på gitarr och Lucas Fox på trummor. [1] Bandet slog igenom 1981, mycket tack vare succélåten "Ace of Spades"[1] och var populärast i sitt hemland. Motörhead gav officiellt ut 22 studioalbum och släppte sitt sista album Bad Magic under 2015.[2]

Motörhead
Phil Campbell, Lemmy och Mikkey Dee live 2005.
Tidigare namnBastard (1975)
BakgrundStorbritannien London, England, Storbritannien
GenrerHeavy metal, hård rock
År som aktiva1975–2015
SkivbolagSanctuary Records, SPV GmbH, Epic Records, GWR Records, Bronze Records
ArtistsamarbetenProbot, Ramones, The Damned, Hawkwind, Girlschool, Ozzy Osbourne, Metallica, The Head Cat, Headgirl, Saxon
WebbplatsOfficiell webbplats
Senaste medlemmar
Lemmy Kilmister († 2015)
Phil Campbell
Mikkey Dee
Tidigare medlemmar
Larry Wallis († 2019)
"Fast" Eddie Clarke († 2018)
Brian Robertson
Würzel († 2011)
Lucas Fox
Phil Taylor († 2015)
Pete Gill
Tommy Aldridge
Logotyp
Motörheads sångare Lemmy under en konsert i Reds, Edmonton, maj 2005.
Motörhead under en konsert i Rom 2007.

Historia

redigera

1970-talet och bildandet av Motörhead

redigera

1975 blev Lemmy sparkad från sitt gamla band Hawkwind efter en konsert i Kanada på grund av drogmissbruk. Strax därefter åkte Lemmy hem till England och satte ihop sitt eget band, där originalsättningen bestod av Lemmy Kilmister på basgitarr och sång, Larry Wallis på gitarr och Lucas Fox på trummor.

Ursprungligen var det tänkt att bandet skulle heta Bastard, men bandets manager ogillade idén. Istället blev namnet Motörhead, taget från en Hawkwind-låt skapad av Lemmy.

1976 blev Fox utbytt mot den nya trummisen Phil Taylor. Motörhead skulle egentligen vara en kvartett och Larry ville gärna ha ytterligare en gitarrist. Man fann gitarristen Eddie Clark, som ordnade en gratis replokal åt bandet i en studio i Chelsea. Väl i studion dök alla upp förutom Larry och de bestämde sig för att börja utan honom. Flera timmar senare kom Larry och repade med dem, men efteråt lämnade han bandet och Motörhead fortsatte då som en trio.

Motörheads första studioinspelningar spelades in hos bolaget United Artists (UA), som först inte ville släppa någon skiva med materialet. Senare skrev bandet ett kontrakt med Chiswick, och resultatet blev debutalbumet Motörhead (1977). När UA såg att Motörheads karriär började ta fart bestämde man sig för att till slut släppa sitt inspelade material på albumet On Parole (1979). Emellertid finns inte detta album med i diskografin på Motörheads officiella webbplats.

1978 fick Motörhead skivkontrakt med Bronze Records och fick spela in en singel.

1980-talet

redigera

Det var inte förrän i början av 1980-talet som gruppen verkligen slog igenom. Framgången kom mycket tack vare succélåten "Ace of Spades", som släpptes på bandets fjärde album, Ace of Spades.[1]

1982 lämnade Clarke gruppen på grund av stridigheter med Lemmy. Ersättaren blev gitarristen Brian Robertson, som tidigare hade spelat i bland annat Thin Lizzy.

1983 utkom albumet Another Perfect Day, vilket blev det enda studioalbumet som Robertson medverkade på. Han sparkades nämligen strax därefter och ersattes av gitarristerna Phil Campbell och "Würzel" (Michael Burston). I samma veva försvann Phil Taylor från trumpallen och ersattes av Pete Gill från gruppen Saxon. Det enda albumet som Pete Gill medverkade på var Orgasmatron (1986). Sedan kom Phil Taylor tillbaka och medverkade på ett par album.

1990-talet

redigera

1991 gav bandet ut 1916. Detta var den sista plattan där Phil Taylor medverkade som trummis. Han ersattes kort därefter av svensken Mikkey Dee (eg. Micael Kiriakos Delaoglou).[3] Han kom att bli bandets sista trummis.

1995 lämnade "Würzel" bandet, och därmed var Motörhead återigen en trio.[1]

2000-talet

redigera

2000-talet började med att Motörhead släppte We are Motörhead. Två år senare släpptes Hammered och under 2004 släpptes Inferno som fick en hit med låten "Whorehouse Blues". Motörhead släppte sedan Kiss of Death under 2006 och Motörizer under 2008.

2010-talet och slutet för Motörhead

redigera

2015 släppets bandets sista album Bad Magic.

Under slutet av december 2015 hade Motörhead avslutat sin dåvarande Europaturné. Några dagar efter turnéavslutet diagnosticerades bandets sångare Lemmy för cancer, och han avled i sjukdomen bara två dagar senare. De kvarvarande bandlemmarna beslutade kort därefter om att bandet skulle upplösas.[4]

Utmärkelser

redigera

2005 vann Motörhead en Grammy Award för Best Metal Performance med sin cover av Metallica-låten Whiplash.[5] De nominerades till samma utmärkelse även 1992, 2000 och 2015.[6]

Bandet har också belönats på Kerrang Awards 2000 och 2019,[7][8] och på Metal Hammer Awards 2010 och 2013.[9][10] Utöver de nomineringar och utmärkelser som givits till bandet, har Lemmy personligen vunnit bland annat en Metal Hammer Gold God Award och två Revolver Music Awards.[11][12][13]

I oktober 2019 nominerades Motörhead för inval till Rock and Roll Hall of Fame. Inledningsvis inkluderades endast de bandmedlemmar som spelade in debutalbumet 1977: Lemmy, Taylor och Clarke.[14] Efter ungefär en veckas omfattande protester mot att de mer sentida men betydligt mer långvariga medlemmarna Mikkey Dee och Phil Campbell utlämnats, inkluderades även de två i nomineringen.[15]

Bandmedlemmar

redigera

Ordinarie medlemmar

redigera

Studiomedlemmar

redigera

Turnémedlemmar

redigera
  • Todd Youth – gitarr (2003)
  • Matt Sorum – trummor (2009)

Banduppsättningar

redigera
1975
  • Ian "Lemmy" Kilmister – basgitarr, sång
  • Larry Wallis – gitarr, sång
  • Lucas Fox – trummor
1975–1976
  • Ian "Lemmy" Kilmister – basgitarr, sång
  • Larry Wallis – gitarr, sång
  • Phil Taylor – trummor
1976
  • Ian "Lemmy" Kilmister – basgitarr, sång
  • Larry Wallis – gitarr, sång
  • Eddie Clarke – gitarr
  • Phil Taylor – trummor
1976–1982
  • Ian "Lemmy" Kilmister – basgitarr, sång
  • Eddie Clarke – gitarr, sång
  • Phil Taylor – trummor
1982–1983
  • Ian "Lemmy" Kilmister – basgitarr, sång
  • Brian Robertson – gitarr
  • Phil Taylor – trummor
1984
  • Ian "Lemmy" Kilmister – basgitarr, sång
  • Phil Campbell – gitarr
  • Michael Burston – gitarr
  • Phil Taylor – trummor
1984–1987
  • Ian "Lemmy" Kilmister – basgitarr, sång
  • Phil Campbell – gitarr
  • Michael Burston – gitarr
  • Pete Gill - trummor
1987–1992
  • Ian "Lemmy" Kilmister – basgitarr, sång
  • Phil Campbell – gitarr
  • Michael Burston – gitarr
  • Phil Taylor - trummor
1992–1995
  • Ian "Lemmy" Kilmister – basgitarr, sång
  • Phil Campbell – gitarr
  • Michael Burston – gitarr
  • Mikkey Dee – trummor
1995–2015
  • Ian "Lemmy" Kilmister – basgitarr, sång
  • Phil Campbell – gitarr
  • Mikkey Dee – trummor

Diskografi

redigera

Studioalbum

redigera

Livealbum

redigera

Samlingsalbum

redigera

EP

redigera
  • 1980 – The Golden Years: Live EP
  • 1980 – Beer Drinkers EP
  • 1981 – Hard Rock on 12 Inch - Stay Clean (Motörhead / Girlschool)
  • 1981 – St. Valentine's Day Massacre (Motörhead / Girlschool)
  • 1982 – The Complete Motorhead Kit'
  • 1991 – Motörheadbangers: The Better Late Than Never Fan Club Flexi
  • 1992 – Cat Scratch Fever
  • 1992 – '92 Tour EP
  • 2001 – I Got Mine

Singlar

redigera
  • 1977 – "White Line Fever" / "Leaving Here"
  • 1977 – "Motorhead" / "City Kids"
  • 1978 – "Louie Louie" / "Tear Ya Down"
  • 1979 – "Overkill" / "Too Late, Too Late"
  • 1979 – "No Class" / "Like a Nightmare"
  • 1979 – "Bomber" / "Over the Top"
  • 1980 – "Ace of Spades" / "Dirty Love"
  • 1981 – "Motorhead" / "Over the Top"
  • 1982 – "Go to Hell"
  • 1982 – "Iron Fist" / "Remember Me I'm Gone"
  • 1983 – "I Got Mine" / "Turn You Round Again"
  • 1983 – "Shine" / "(I'm Your) Hoochie Coochie Man (Live)"
  • 1984 – "Killed by Death" / "Under the Knife"
  • 1986 – "Deaf Forever" / "On the Road"
  • 1987 – "Eat the Rich" / "Cradle to Grave"
  • 1991 – "No Voices in the Sky"
  • 1991 – "The One to Sing the Blues" / "Dead Man's Hand"
  • 1992 – "Hellraiser"
  • 1994 – "Born to Raise Hell"
  • 2000 – "God Save the Queen"

Konserter i Sverige

redigera
  • 26 nov 1981 - Olympen, Lund
  • 27 nov 1981 - Johanneshov Isstadion, Stockholm
  • 28 nov 1981 - Scandinavium, Göteborg
  • 15 oct 1982 - Scandinavium, Göteborg
  • 16 oct 1982 - Johanneshov Isstadion, Stockholm
  • 17 oct 1982 - Olympen, Lund
  • 5 juli 1985 - Orrskogen Folkets Park, Malung
  • 11 juli 1985 - Folkets Hus, Östersund
  • 12 juli 1985 - Kempehallen, Örnsköldsvik
  • 14 juli 1985 - Lombia Ishall, Kiruna
  • 17 juli 1985 - Brännaberget, Överkalix
  • 18 juli 1985 - Hermelin Rock Festival, Storuman
  • 19 juli 1985 - Ishallen, Fagersta
  • 20 juli 1985 - Eda Folkets Park, Charlottenberg
  • 24 juli 1985 - Scaniariken, Södertälje
  • 25 juli 1985 - Parcahallen, Norrahammar
  • 26 juli 1985 - Ishallen, Ängelholm
  • 27 juli 1985 - Ishallen, Växjö
  • 30 juli 1985 - Gärdehallen, Sundsvall
  • 1 aug 1985 - Gävle Folkets Park, Gävle
  • 2 aug 1985 - Nobelhallen, Karlskoga
  • 3 aug 1985 - Frölundaborg, Göteborg
  • 30 mars 1987 - Göta Lejon, Stockholm
  • 31 mars 1987 - Olympen, Lund
  • 17 nov 1987 - Arena/Fryshuset, Stockholm
  • 9 april 1989 - Göta Lejon, Stockholm
  • 12 augusti 1989 - Hultsfredsfestivalen, Hultsfred
  • 24 feb 1991 - Arena/Fryshuset, Stockholm
  • 3 dec 1993 - Folkets Park, Hultsfred
  • 4 dec 1993 - Mejerit, Lund
  • 5 dec 1993 - Globen Annexet, Stockholm
  • 10 dec 1993 - Bergslagshallen, Karlskoga
  • 11 dec 1993 - Magasinet, Karlshamn
  • 11 aug 1994 - Que Club, Göteborg
  • 12 aug 1994 - Hultsfredsfestivalen, Hultsfred
  • 3 oct 1995 - Okänd plats, Malmö
  • 4 oct 1995 - Kåren, Göteborg
  • 10 oct 1995 - Cirkus, Stockholm
  • 7 juni 1996 - Söderhamnfestivalen, Söderhamn
  • 18 mars 1997 - Cirkus, Stockholm
  • 19 mars 1997 - Okänd plats, Göteborg
  • 6 juni 1998 - Karlshamnfestivalen, Karlshamn
  • 27 oct 1998 - Kulturbolaget, Malmö
  • 29 oct 1998 - Arena/Fryshuset, Stockholm
  • 30 oct 1998 - Corona, Umeå
  • 31 oct 1998 - Lisebergshallen, Göteborg
  • 7 juli 1999 - Söderhamnsfestivalen, Söderhamn
  • 11 juli 1999 - Sweden Rock Festival, Sölvesborg
  • 31 juli 1999 - Storsjöyran, Östersund
  • 10 nov 1999 - Baltiska Hallen, Malmö
  • 12 nov 1999 - Idrottens Hus, Helsingborg
  • 13 nov 1999 - Kupolen, Borlänge
  • 14 nov 1999 - Strandbjörkshallen, Växjö
  • 16 nov 1999 - Lisebergshallen, Göteborg
  • 18 nov 1999 - Solnahallen, Stockholm
  • 19 nov 1999 - Himmelstalundshallen, Norrköping
  • 20 nov 1999 - Nobelhallen, Karlskoga
  • 21 nov 1999 - Nordichallen, Sundsvall
  • 23 nov 1999 - Sporthallen, Umeå
  • 24 nov 1999 - Arcushallen, Luleå
  • 17 nov 2000 - Kulturbolaget, Malmö
  • 18 nov 2000 - Club Diesel, Halmstad
  • 19 nov 2000 - Kåren, Göteborg
  • 21 nov 2000 - Värmekyrkan, Norrköping
  • 24 nov 2000 - Münchenbryggeriet, Stockholm
  • 25 nov 2000 - Estraden, Gävle
  • 26 nov 2000 - Idunteatern, Umeå
  • 27 nov 2000 - Pontushallen, Luleå
  • 8 juni 2002 - Sweden Rock Festival, Sölvesborg
  • 16 nov 2002 - Värmekyrkan, Norrköping
  • 17 nov 2002 - Estraden, Gävle
  • 20 nov 2002 - Münchenbryggeriet, Stockholm
  • 21 nov 2002 - Kåren, Göteborg
  • 22 nov 2002 - Folkets Park, Lidköping
  • 23 nov 2002 - Prisma, Västerås
  • 25 nov 2002 - Kulturbolaget, Malmö
  • 7 juni 2003 - Sweden Rock Festival, Sölvesborg
  • 9 juli 2004 - Peace and Love, Borlänge
  • 13 dec 2004 - Baltiska Hallen, Malmö
  • 18 dec 2004 - Lisebergshallen, Göteborg
  • 19 dec 2004 - Arena/Fryshuset, Stockholm
  • 9 juni 2005 - Sweden Rock Festival, Sölvesborg
  • 7 oct 2005 - Lisebergshallen, Göteborg
  • 8 oct 2005 - Hovet, Stockholm
  • 7 juli 2006 - Metaltown, Göteborg
  • 9 juni 2007 - Sweden Rock Festival, Sölvesborg
  • 8 dec 2007 - Lisebergshallen, Göteborg
  • 9 dec 2007 - Nöjesfabriken, Karlstad
  • 10 dec 2007 - Hovet, Stockholm
  • 10 dec 2008 - Scandinavium, Göteborg
  • 12 dec 2008 - Löfbergs Lila Arena, Karlstad
  • 13 dec 2008 - Hovet, Stockholm
  • 5 juni 2009 - Sweden Rock Festival, Sölvesborg
  • 9 juli 2010 - Getaway Rock Festival, Gävle
  • 9 dec 2011 - Lisebergshallen, Göteborg
  • 10 dec 2011 - Arena/Fryshuset, Stockholm
  • 12 dec 2011 - Conventum, Örebro
  • 13 dec 2011 - Sporthallen, Sundsvall
  • 15 dec 2011 - Pontushallen, Luleå
  • 8 juni 2012 - Sweden Rock Festival, Sölvesborg
  • 4 juli 2013 - Metaltown, Göteborg (Inställt)
  • 12 dec 2013 - Cloetta Center, Linköping (Inställt)
  • 8 mars 2014 - Cloetta Center, Linköping (Inställt)
  • 7 aug 2014 - Way Out West, Göteborg
  • 30 maj 2015 - Metallsvenskan, Örebro
  • 1 dec 2015 - Scandinavium, Göteborg
  • 4 dec 2015 - Hovet, Stockholm

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ [a b c d] Motörhead biografi på allmusic.com
  2. ^ ”Lemmy” i Motörhead är död. SVT.se. 29 december 2015. Läst 29 december 2015.
  3. ^ Mikkey Dee på Encyclopaedia Metallum
  4. ^ Mikkey Dee: "Det är ett stort hål". Aftonbladet.se. 29 december 2015. Läst 29 december 2015.
  5. ^ Blabbermouth (17 mars 2005). ”MOTÖRHEAD's LEMMY On Winning GRAMMY: 'Nobody Deserves It More'”. BLABBERMOUTH.NET. https://www.blabbermouth.net/news/mot-rhead-s-lemmy-on-winning-grammy-nobody-deserves-it-more/. Läst 21 oktober 2019. 
  6. ^ ”Motorhead” (på engelska). GRAMMY.com. 4 juni 2019. Arkiverad från originalet den 21 oktober 2019. https://web.archive.org/web/20191021112606/https://www.grammy.com/grammys/artists/motorhead. Läst 21 oktober 2019. 
  7. ^ ”Slipknot conquers Kerrang! Awards”. lambgoat.com. https://lambgoat.com/news/126/Slipknot-conquers-Kerrang!-Awards. Läst 21 oktober 2019. 
  8. ^ Inc, Midwest Communications. ”Metallica, Jimmy Page, Motorhead among winners at the 2019 "Kerrang!" Awards”. WABX 107.5. Arkiverad från originalet den 24 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190624132659/https://wabx.net/news/articles/2019/jun/20/metallica-jimmy-page-motorhead-among-winners-at-the-2019-kerrang-awards/. Läst 21 oktober 2019. 
  9. ^ Blabbermouth (11 augusti 2010). ”IRON MAIDEN, MOTÖRHEAD, RONNIE JAMES DIO Honored At Germany's METAL HAMMER Awards”. BLABBERMOUTH.NET. https://www.blabbermouth.net/news/iron-maiden-mot-rhead-ronnie-james-dio-honored-at-germany-s-metal-hammer-awards/. Läst 21 oktober 2019. 
  10. ^ Blabbermouth (23 oktober 2013). ”METALLICA Interviewed At Germany's 'Metal Hammer Awards' (Video)”. BLABBERMOUTH.NET. https://www.blabbermouth.net/news/metallica-interviewed-at-germanys-metal-hammer-awards-video/. Läst 21 oktober 2019. 
  11. ^ Hartmann, Graham. ”Black Sabbath, Motorhead, Alice in Chains + More Win 2013 Metal Hammer Golden Gods Awards” (på engelska). Loudwire. https://loudwire.com/black-sabbath-motorhead-alice-in-chains-2013-metal-hammer-golden-gods-awards/. Läst 21 oktober 2019. 
  12. ^ ”Revolver Golden God Awards 2010 | Hollywood Music Magazine” (på amerikansk engelska). Arkiverad från originalet den 14 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180614171755/http://hollywoodmusicmagazine.com/whoshot/revolver-golden-god-awards-2010/. Läst 21 oktober 2019. 
  13. ^ News, Guitar World Staff 2013-05-03T15:17:13Z. ”Deftones, John 5, Lemmy Kilmister, Slipknot Among Winners at Fifth Annual Revolver Golden Gods Awards” (på engelska). guitarworld. https://www.guitarworld.com/news/deftones-john-5-lemmy-kilmister-slipknot-among-winners-fifth-annual-revolver-golden-gods-awards. Läst 21 oktober 2019. 
  14. ^ ”Motörhead's Mikkey Dee on What Lemmy Kilmister Would've Said About Rock Hall Nomination”. Billboard. https://www.billboard.com/articles/columns/rock/8533022/motorhead-mikkey-dee-rock-hall-nomination. Läst 21 oktober 2019. 
  15. ^ ”Mikkey Dee klar för Hall of Fame: ”På tiden””. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2019-10-21/mikkey-dee-klar-for-hall-of-fame-pa-tiden. Läst 21 oktober 2019. 
  16. ^ Motörhead på Encyclopaedia Metallum
  17. ^ On Parole på Rate Your Music

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Motörhead&oldid=55084783”