Kramhandlare var under 17- och 1800-talet en detalj- eller minuthandlare, till skillnad från grosshandlare. Kramhandlaren hade en viss inriktning, det fanns t.ex. kryddkramhandlare, sidenkramhandlare och lärftkramhandlare men också järn- och stålkramhandlare (den som sålde livsmedel kallades vanligen viktualiehandlare). Kramhandlaren hade normalt en fast bod, exempelvis i den s.k. Basaren på Norrbro i Stockholm, även om det också fanns kringresande marknadsförsäljare.

Kramhandlare var således en saklig benämning, utan den nedsättande ton som så småningom växte fram ("krimskrams"). I Svenska Akademiens Ordbok beskrivs "kram" (1937) som "smärre handelsvaror (i sht manufaktur-, mode- o. prydnadsvaror, förr äv. specerier o. d.) avsedda för minuthandel"[1]. Artikeln konstaterar dock att ordet numera nästan enbart används nedsättande.

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ SAOB = Ordbok över svenska språket, utgiven av Svenska Akademien. Lund 1893–. [1] (hämtat maj 2020)