Kerning
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Kerning (uttalas med hårt k: [kö:'rning]) är inom typografi den minskning, eller ibland ökning, som görs mellan bokstavspar för att behålla en god ordbild och därmed underlätta läsningen.[1] I ett gott kernat teckensnitt upplevs bokstavsmellanrummen mellan varje tecken som lika.
Kerning bör inte förväxlas med spärrning eller knipning, som istället avser att öka och minska avståndet mellan samtliga tecken i ett ord eller i en mening.[2]
I de flesta teckensnitt finns information om kerningsavstånden beräknat och inbäddat, men i praktiken kan det ändå finnas behov av att ändra teckenavståndet.
Förr, då blytyper användes, var det svårt att ändra kerningsavståndet mellan två tecken (särskilt mellan f och i, som visas i bilden). Därför började man gjuta två eller flera tecken på en och samma blytyp, så kallade ligaturer.
Se även
redigeraKällor
redigera- ^ Ingvar, David H.; Hallberg Åke (1989). Hjärnan, bokstaven, ordet. Halmstad: Spektra. sid. 62-63. Libris 7607258. ISBN 91-7136-406-4
- ^ Hellmark, Christer (1998). Typografisk handbok (3. [dvs 4.], omarb. och utvidgade uppl.). Stockholm: Ordfront. Libris 7634499. ISBN 91-7324-606-9