Kapverdevråk[1] (Buteo bannermanni) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar som enbart förekommer i Kap Verdeöarna.[2]

Kapverdevråk
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteButeo
ArtKapverdevråk
B. bannermanni
Vetenskapligt namn
§ Buteo bannermanni
Auktor(Swann, 1919)
Synonymer
  • Buteo buteo bannermanni

Utseende

redigera

Kapverdevråken är en medelstor vråk med längden 48 cm och vingspannet 110 cm, ungefär lika stor som nära släktingen ormvråken, möjligen något mindre. I fjäderdräkten liknar kapverdevråken också ormvråken, men med mycket variation individer emellan där nästan alla tillhör en rostbrun kraftigt tecknad morf. Vingundersidan är mer konstrasterande med ljusare handpennor och bredare svart på bakkanten av vingen,[3] alltså mer påminnande om stäppvråk eller örnvråk än omvråkens nominatform.

Utbredning och systematik

redigera

Kapverdevråk förekommer enbart i Kap Verdeöarna där den är stannfågel,[2] främst på öarna Santiago och Santo Antão.[4] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare betraktades den som en underart till ormvråk (B. buteo), men DNA-studier visar att den snarare är systerart till sokotravråken och dessa två närmare örnvråken.[5] Enligt Porter och Kirwan (2010) finns även stöd i morfologin för denna indelning.[6] En hypotes är att både kapverdevråken och sokotravråken är rester av en gammal vråkpopulation som förekom vida spridd över norra Afrika när Sahara var ett savannområde.[7][8] Den erkänns som egen art av IOC. Tongivande Clements et al urskilde den initialt som egen art, men har sedermera valt att åter kategorisera den som underart till ormvråken.[9] Även BirdLife International, vars taxonomi ligger till grund för internationella naturvårdsunionen IUCN, har denna hållning, medan Howard & Moore istället flyttar formen till örnvråken.[10]

Levnadssätt

redigera

Arten häckar mellan januari och april.[11] I övrigt är inget känt.

Internationella naturvårdsunionen IUCN erkänner den inte som art, varför dess hotstatus formellt inte har bedömts. Beståndet tros dock bara bestå av några tiotal par[4] och skulle därför säkerligen klassas som akut hotad om den erkändes som art av IUCN.

Arten har tidigare beskrivts som "inte ovanlig".[12] En orsak till tillbakagången av kapverdevråken och "kapverdegladan" (Milvus [milvus] fasciicauda) tros vara förgiftning av lösdrivande hundar.[13][14][15] Rovfåglarna har dock alltid uppfattats som hönstjuvar av människan.[12]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar David Armitage Bannerman (1886-1979), skotsk ornitolog och samlare av specimen.[16]

  1. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  2. ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi :  10.14344/IOC.ML.14.2.
  3. ^ Orta, J., P. F. D. Boesman, J. S. Marks, and E. F. J. Garcia (2020). Cape Verde Buzzard (Buteo bannermani), version 1.0. I Birds of the World (S. M. Billerman, B. K. Keeney, P. G. Rodewald och T. S. Schulenberg, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.combuz4.01
  4. ^ [a b] Robb, M. & Pop, R. 2012. An aberrantly coloured buzzard Buteo bannermani on Santo Antão, Cape Verde Islands, in November 2012, with notes on the past and present status of the species. Zoologia Caboverdiana, 3 (2): 87-90.
  5. ^ Clouet, M., and M. Wink (2000), The buzzards of Cape Verde Buteo (buteo) bannermani and Socotra Buteo (buteo) spp.: First results of a genetic analysis based on sequences of the cytochrome b gene, Alauda 68, 55-58.
  6. ^ Porter, R. F. and Kirwan, G. M. (2010). ”Studies of Socotran birds VI. The taxonomic status of the Socotra Buzzard.”. Bulletin of the British Ornithologists' Club 130: sid. 116–131.  PDF Arkiverad 9 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ Naurois, R. de. 1973. Recherche sur la Buse (Buteo buteo L.) de l’Archipel du Cap Vert. In Livro de Homenagem ao Prof. Doct. Fernado Frade, Garcia de Orta, Lisboa : 157-175.
  8. ^ Naurois, R. de 1987. Les oiseaux de l'archipel du Cap Vert : peuplements, adaptations, endémisme. Bulletin de la société zoologique de France 112 : 307-326.
  9. ^ Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  10. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  11. ^ Ferguson-Lees, J., and D. A. Christie (2001). Raptors of the World. Christopher Helm, London, United Kingdom.
  12. ^ [a b] Bannerman, D.A. and Bannerman, W.M. (1968). Birds of the Atlantic Islands: History of the Birds of the Cape Verde Islands. Vol. 4. Oliver & Boyd, Edinburgh & London.
  13. ^ Hazevoet, C. J., Fischer, S. & Deloison, G. (1996) Ornithological news from the Cape Verde Islands in 1995, including records of species new to the archipelago. Bull. zool. Mus. Univ. Amsterdam 15 pp 21-27.
  14. ^ Hazevoet, C. J. (1998) Third annual report on birds from the Cape Verde Islands, including records of seven taxa new to the archipelago. Bull. zool. Mus. Univ. Amsterdam 16 pp 65-72.
  15. ^ Hazevoet, C. J. (1999a) Fourth report on birds from the Cape Verde Islands, including notes on conservation and records of 11 taxa new to the archipelago. Bull. zool. Mus. Univ. Amsterdam 17: 19—32.
  16. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

redigera