Hovkansler var en svensk ämbetstitel, vars ursprung går att spåras till Johan III:s tid då den finns omnämnd för första gången. Sin egentliga utformning fick den vid 1626 års omorganisation där hovkanslern blev den som närmast utövade ledningen av Kanslikollegium.

Genom 1634 års regeringsform blev hovkanslern ledamot av kansliet och fick sin ämbetsmyndighet närmare bestämd. 1661 gavs han ansvar för kansliets inre arbete, 1713 utökades ämbetsansvaret ytterligare, och 1801 – när Kanslikollegium avskaffades – blev han ansvarig för tryckfriheten. 1809 års regeringsform gjorde hovkanslern ansvarig för grundlagsfrågor, han blev till utrikesstatsministerns närmaste man, och han tilldelades en plats i Sveriges statsråd (regeringen).

Vid departementalreformen den 16 maj 1840 avskaffades hovkanslersämbetet.

Hovkanslerer 1634-1840

redigera

Se även

redigera