Gulbukig eremomela

fågelart i familjen cistikolor

Gulbukig eremomela[2] (Eremomela icteropygialis) är en fågel i familjen cistikolor inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer i savann- och skogsmiljöer i stora delar av Afrika söder om Sahara. Miomboeremomelan kategoriseras ibland som en underart. Beståndet anses vara livskraftigt.

Gulbukig eremomela
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljCistikolor
Cisticolidae
SläkteEremomela
ArtGulbukig eremomela
E. icteropygialis
Vetenskapligt namn
§ Eremomela icteropygialis
Auktor(Lafresnaye, 1839)
Synonymer
Gulbukad eremomela

Utseende och läte

redigera

Gulbukig eremomela är en liten och rätt oansenligt tecknad sångare. Ovansidan är grå, bröstet ljusgrått och buken i varierande mängd gul. Noterbart är det mörkbruna ögat. Den är mycket lik somaliaeremomela, men har alltid mer gult på buken. Sången består av en kort stigande och fallande serie med tjirpande toner.[4]

 

Utbredning och systematik

redigera

Gulbukig eremomela placeras i släktet Eremomela. Den delas här in i nio underarter efter eBird/Clements, med följande utbredning:[3]

  • Eremomela icteropygialis alexanderiSenegal och Gambia till västra Sudan
  • Eremomela icteropygialis griseoflava – centrala Sudan till nordvästra Somalia och västra Kenya
  • Eremomela icteropygialis abdominalis – centrala Kenya och norra Tanzania
  • Eremomela icteropygialis salvadorii– sydöstra Gabon österut till södra Demokratiska republiken Kongo, Angola och västra Zambia
  • Eremomela icteropygialis polioxantha – östra Botswana, sydöstra Zimbabwe, södra Moçambique och nordöstra Sydafrika
  • Eremomela icteropygialis helenorae – södra Zambia, södra Malawi, västra Zimbabwe och västra Moçambique
  • Eremomela icteropygialis puellula – sydvästra Angola
  • Eremomela icteropygialis sharpei – södra Angola, norra Namibia samt västra och centrala Botswana
  • Eremomela icteropygialis viriditincta – nordöstra Namibia, nordöstra Botswana, sydvästra Zambia och nordvästra Zimbabwe
  • Eremomela icteropygialis icteropygialis – centrala och södra Namibia, sydvästra Botswana och nordvästra Sydafrika
  • Eremomela icteropygialis saturatior – centrala och södra Sydafrika

Familjetillhörighet

redigera

Cistikolorna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[5] Idag delas därför Sylviidae upp i ett antal familjer, däribland Cisticolidae.

Levnadssätt

redigera

Gulbukig eremomela hittas i olika typer av savann- och skogsmiljöer. Den är en aktiv och rastlös fågel som ofta slår följe med kringvandrande artblandade flockar.[4]

IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]

Släktesnamnet Eremomela som också återspeglas i fåglarnas trivialnamn betyder "ökensång", efter grekiska eremos för "öken" och melos, "sång" eller "melodi".[6]

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Eremomela icteropygialis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Kirwan, G. M., D. Pearson, and P. F. D. Boesman (2021). Yellow-bellied Eremomela (Eremomela icteropygialis), version 2.0. In Birds of the World (B. K. Keeney, Editor). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.yebere1.02
  5. ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
  6. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

redigera